Våren på reträtt

Mars i år blev en fin vårmånad. I min förra blogg i slutet av februari skrev jag att det behövdes sol och varma vindar för att det skulle bli riktig vår. Det var precis så det blev – sol och mestadels sydliga vindar - innebar temperaturer över det normal i stort sett hela månaden. Så tidigt som i mitten av månaden hade vi i Göteborgstrakten temperaturer på 14-15 grader på dagarna. Med en värmande sol kändes det nästan sommarlikt ibland. Vårblommorna slog ut i rasande takt så att man knappt hann med. Det var också väldigt torrt. Hela månaden mars gav regn två gånger. Sammanlagt 3,5 mm mättes upp vid dessa två tillfällen. Man började nästan ana en ny torkkatastrof. I alla fall var det redan i slutet av mars mycket torrt på solutsatta ställen.

Men så plötsligt när det bara återstod två dagar av månaden slog kylan tillbaka. En kall luftström från Sibirien vällde in i landet och ett par nätter kröp temperaturen ner till 4 minusgrader lite drygt. Min allra tidigast blommande rododendron, en onamnad calophytum-hybrid var fullt utslagen när jag var på landet den 26 mars. Något foto blev inte taget då, utan jag visar här en bild från den 16 april förra året. Så såg den alltså ut i år redan i slutet av mars. Det är inte nyttigt för rododendron att blomma så tidigt i vårt klimat. En vecka senare hade frosten härjat och blommorna såg ut som på den andra bilden. Rododendronblommor saknar förmåga att stå emot frost.

Många lökblommor är betydligt tåligare när det gäller det. Kejsarkronor, d v s Fritillaria imperialis är också tidig att blomma. Här är det sorten ’Red Beauty’ som står rak och hög i solen och blommar. På nätterna med ett par minusgrader ser den helt död ut och ligger slapp längs marken. När solen kommer och värmer rätar den upp sig igen som om inget hade hänt.

Det finns en del små tulpaner från Centralasien som också kan blomma tidigt. Här är det Tulipa bifloriformis ’Starlight’ som trotsar nattfrosten och blommar redan 1 april. Inget skämt utan på riktigt. Blommorna sluter sig på natten men öppnar sig igen mot solen. Jag såg ett par humlor som var där och letade efter något gott.

I stenpartiet finns mer humlemat som är ännu populärare. Det är den lilla tidiga nunneörten Corydalis malkensis, malkanunnört, som skiner så vitt och fint i stenpartiet. Att humlorna gillar den leder också till att den pollineras och sprider sig villigt. Allt det som syns på bilden är självsått från ursprungligen bara några få knölar. Det finns betydligt mer än vad som kommit med på bild. Långt ut på gräsmattan hittar man den nu. Det är en perfekt växt för stenpartiet. När övriga blommor kommer har den gjort sitt och vissnar ner till osynlighet.

Jag har en backsippa som också är extremt tidig att blomma. Det är Pulsatilla vulgaris ssp grandis, stor backsippa. Den härstammar från Ukraina och blommorna böjer på nacken i medkänsla med vad deras syskon tvingas bevittna i hemlandet.