söndag 1 november 2015

Mina lökväxter. Del 2, Konnässörsklubben

Efter några års framgångar för vänföreningen med lökförsäljning väcktes tanken av Henrik Zetterlund att man på något sätt skulle vidga verksamheten. Några års tänkande utmynnade i det som kom att kallas Konnässörsklubben. Formellt har den inget att göra med vänföreningen. Denna ”klubb” utvecklades istället till botaniskas egen postorderverksamhet. Från början rörde det sig om både fröer och lökar. Första listan skickades ut till dem som anmält intresse år 1996. Sedan kom det två listor per år. Den ena i huvudsak inriktad mot lökar och den andra mot fröer. Lökförsäljningen visade sig medföra mycket jobb och det var ofta svårt att klara utlovade leveranser, då man var beroende av leverantörer utomlands. Det gjorde att man beslutade att lägga ned den delen av verksamheten. År 2004 var sista året med lökförsäljning. Sedan dess har det bara varit fröer. Från Konnässörsklubben har jag skaffat många av mina lökar i trädgården och här kommer ett urval.


Från allra första listan 1996 kommer en våriris, nämligen Iris reticulata ’Cantab’. Blomfärgen kan beskrivas som linblomsblå med en brandgul teckning. Något närmare om den vet jag inte, mer än att den visat sig trivas i min lökbädd med knölarna placerade i grus.


Från listan 1998 kommer Colchicum autumnale ’Nancy Lindsay’. En selekterad form av arten med starkt färgade blommor. Blomrik och växtvillig. Från en enda lök som kostade 25 kronor bildar den nu, efter delning och flyttning, två rejält stora ruggar med blommor under september-oktober varje år.


Släktet Camassia, stjärnhyacint, har funnits med vid flera tillfällen i löklistorna. År 1999 erbjöds ett paket med 13 olika lökar av tre arter. Jag beställde dem och de har nu alla förökat sig och spridits till flera olika ställen av trädgården. Stjärnhyacint passar bra i rabatter eller i buskage med lätt skugga. De får rosetter med långsmala blad som avger ett för rådjur och andra marodörer illaluktande och skarpt smakande slem. I slutet av maj eller början av juni kommer stänglar med stjärnliknande blommor i klase. Lökarna skall enligt uppgift vara ätliga och utgjorde en viktig basföda för indianerna i Nordamerika. Jag har aldrig smakat. Bilden visar den vita Camassia leichtlinii ’Alba’, vit stjärnhyacint vars blomstängel kan bli upp till en meter hög.


Från det höga pampiga till det låga och krypande. Blodnunneört, Corydalis buschii är en väldigt fin liten nunneört som breder ut sig i sidled utan att bli alltför expansiv. Det vackert smaragdgröna bladverket utgör den perfekta bakgrunden till de rosaröda blommorna som kommer i maj. Växer hos mig på två olika ställen, båda i full skugga med bara lite sen eftermiddagssol. Färgen hos bladen fick Henrik att ge den det svenska namnet smaragdbladsnunneört i lökkatalogen från 2000. SKUD har dock inte anammat det namnet. Tyvärr enligt min mening.


Konnässörsklubben har under åren tillhandahållit många ovanliga och fina krokusar. Tyvärr är dessa ofta krävande då det gäller sommartorka och jag har inte haft någon riktigt bra odlingsplats förrän en bit in på 2000-talet då jag iordningställde en riktigt bra lökbädd, där lökarna kan odlas i grus för bra sommardränering. De krokusar jag provat på innan dess blev oftast bara ettåriga. Min lökbädd gav andra förutsättningar och där har exempelvis Crocus abantensis, som visas på bilden, klarat sig bra. Däremot har rådjuren gjort come-back i trädgården på senare år efter att ha varit borta länge. Det har gjort att krokusodlingen försvårats avsevärt. (Jag återkommer senare med ett särskilt eget inlägg om min lökbädd – dess uppbyggnad och vad jag odlat där.)


Även tulpaner är tyvärr utsatta för rådjurens intresse och trädgårdens tulpansortiment har reducerats avsevärt i fjol och i år. En tulpan som av någon anledning hittills fått vara i fred är grekisk tulpan, Tulipa orphanidea. Eftersom det är en av de största favoriterna är jag tacksam för det. Den odlas i grus i lökbädden men går också bra i vanlig väldränerad rabatt.


Slutligen den lilla vitögda blåstjärnan från Kaukasus, Scilla rosenii. Den kom att bli en av de sista lökarna jag köpte från Konnässörsklubben 2004, sista året innan man upphörde med lökförsäljningen. Den har visat sig gå bra såväl i stenpartiet i söder som i lätt skugga i mitt woodland. Kanske egentligen allra bäst på den senare platsen. Märkligt tillbakaböjda kronblad gör att den får en viss likhet med cyklamenblommor.









1 kommentar:

  1. Tack för det! Lite sorgligt är det att bli påmind om sorter som gått ut hos mig :-( men jag får ta nya tag och försöka ordna bättre förhållanden för bl a Cantab.

    SvaraRadera