onsdag 27 januari 2016

Fransklocksläktet

Släktet Shortia, fransklockssläktet, är växter som inte odlas i den utsträckning de förtjänar. De är enligt min mening något av det allra finaste man kan ha i sin trädgård. Det finns totalt sex arter i släktet, varav tre återfinns i odling i Sverige. Ett par av arterna har ett flertal varieteter. Släktet beskrevs ursprungligen 1842 av två amerikanska botanister, Torrey och Gray. Den första arten som beskrevs var den amerikanska Shortia galacifolia men övriga fem arter återfinns i Ostasien. Släktnamnet hedrar en amerikansk amatörbotaniker vid namn Charles Wilkins Short.

Orsaken till att fransklockor så sällan odlas är, den enbart delvis berättigade, uppfattningen att de är svårodlade. Det gör att de vanligen bara återfinns hos odlare med specialintresse eller i botaniska trädgårdar. Samtliga arter växer naturligt i öppen lövskog där det inte är alltför mörkt och med mullrik, genomsläpplig jord. I exempelvis engelsk litteratur rekommenderas odling i sandblandad kompost i skugga eller halvskugga för att förhindra uttorkning. I Sverige har Göteborgs botaniska trädgård visat att fransklockorna med fördel odlas direkt i torvblock. Där garanteras fuktigheten på djupet utan att det någonsin blir för blött för rötterna. Med placering i torvblock kan de även odlas i full sol, vilket ger riklig blomning, men tyvärr inte alltid är så gynnsamt för bladen. Botaniskas massplanteringar av olika arter av Shortia är en stor sevärdhet och, för att parafrasera Guide Michelin, värd en egen resa. I botaniska självsår sig bland annat Shortia uniflora i torvblocken.

Tack vare försäljningen av såväl frö som plantor i botaniska har jag under åren kunnat förse mig med flera arter/varieteter för min egen trädgård, där jag nyttjar torvblocksmetoden. Den enligt mångas mening älskligaste av fransklockorna är Shortia uniflora med sina mycket svagt rosa blommor. I praktiken är det svårt att riktigt urskilja den rosa tonen, särskilt på bild där blommorna framstår som vita. De första två bilderna här är tagna på plantor som står i djup skugga och där blommar i mitten/slutet av april. Den sista bilden visar en planta som är betydligt soligare planterad och är på väg att slå ut sina blommor redan i slutet av mars. Där ser man också ett fenomen som blir särskilt påtagligt i en mera solig plantering, nämligen rödfärgningen av bladen under vintern. Längre fram på sommaren blir bladen gröna igen.




Den andra arten jag har är Shortia soldanelloides. Av den har jag tre olika varieteter. Den mest kraftigväxande och även mest lättodlade är S soldanelloides var magna. Stora vackert glänsande blad och kraftiga stänglar med flera mörkrosa, klockformiga blommor per stängel. Kronbladen något fransade vilket gett upphov till artnamnet. Den här arten blommar senare, närmare bestämt i första halvan av maj. Arten S soldanelloides har av en del botaniker förts till ett eget släkte, Schizocodon beroende på skiljaktigheter i fröernas utseende. Numera är de flesta dock överens om att den bör ingå i släktet Shortia. I botaniska ser man likväl fortfarande namnet Schizocodon.


Shortia soldanelloides var intercedens har mindre blad med lätt taggiga bladkanter. Den är betydligt långsammare i tillväxt än föregående och är trög att etablera. När den äntligen kommit igång lite bättre, där den planterades först, hade mycket annat hunnit växa desto mer och skymde den nästan helt. Det innebar att jag fick flytta fram den i ett mera framträdande läge. Det skedde på hösten 2012 och följdes av en mycket besvärlig vår med mycket barfrost ända in i april. Jag hade i praktiken räknat ut den, när den faktiskt återuppstod våren 2015 med nya blommor.


Shortia soldanelloides var ilicifolia är mycket lik föregående. Skillnaden syns på bladstorleken och att bladtaggarna är färre men större. Blomfärgen både hos denna och föregående är något variabel men generellt är denna tydligt rosa medan föregående är nästan vit.


Det kan vara svårt att hitta fransklockor i handeln. Troligen är det störst chans att få tag i fröer, exempelvis via frölistor. Frösådden är egentligen inte så svår och kan jämföras med sådd av rododendron. Använd en såjord med torv och grus och så ytligt. Någon köldbehandling behövs inte utan det gror bra vid ca 20 grader. Skydda på lämpligt sätt mot uttorkning och placera ljust. Jag brukar inte skola om under första säsongen men vattnar efter grodd med mycket svagt gödselvatten. Frösådd är tyvärr en långsam metod och det dröjer flera år innan man har blombara plantor.

Det finns flera specialplantskolor i landet med ett sortiment av udda växter. Det kan vara lönt att titta i deras växtlistor eller söka på trädgårdsamatörernas växtförsäljningar.

6 kommentarer:

  1. Det är en art som jag inte har någon av,ingen har övervintrat tyvärr.Finns många fia ser jag nu och det blir nog jakt på nya till sommaren.
    Såg ju bestånden på Göteborgs botaniska och an bara hålla med dig de är värda en resa dit.
    Jag önskar dig en underbar dag!!

    SvaraRadera
  2. I savor, result in I found just what I was looking for. You have ended my 4 day lengthy hunt! God Bless you man.Have a great day.HD Wallpapers

    SvaraRadera
  3. Hej Kenneth!
    Ser att jag missat många fina inlägg här. Av Shortia har jag nog de flesta arter och sorter men jag har rätt dålig ordning på namnen. Kul att du berättar och visar så bra om skillnaderna. Kanske får jag ordning på dem med hjälp av detta inlägg. Idag när jag tog en runda i trädgården såg jag att S. uniflora har frösått sig på flera ställen i torvblockskanterna. Alla växer mot nord eller öst. Ska pröva att ha några mot söder. De är alltså bara känsliga för uttorkning och inte mot själva solljuset. Hur reagerar de rödaktiga bladen i solen?
    Ha det gott! /Anja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att bladen blir röda på vintern har väl att göra med att nybildningen av klorofyll minskar då plantan inte är i aktiv växt. Då framträder de röda färgerna. Riktigt varför de röda tonerna blir tydligare hos de som står i sol vet jag inte. I botaniska står en del i full sol vilket inte verkar vara så bra för bladen, särskilt inte på sommaren.

      Radera
    2. Att bladen blir röda på vintern har väl att göra med att nybildningen av klorofyll minskar då plantan inte är i aktiv växt. Då framträder de röda färgerna. Riktigt varför de röda tonerna blir tydligare hos de som står i sol vet jag inte. I botaniska står en del i full sol vilket inte verkar vara så bra för bladen, särskilt inte på sommaren.

      Radera
    3. Att bladen blir röda på vintern har väl att göra med att nybildningen av klorofyll minskar då plantan inte är i aktiv växt. Då framträder de röda färgerna. Riktigt varför de röda tonerna blir tydligare hos de som står i sol vet jag inte. I botaniska står en del i full sol vilket inte verkar vara så bra för bladen, särskilt inte på sommaren.

      Radera