Tuffsten är en typ av vulkanisk sten som vid bildningen
blivit porös med mycket småsprickor och inneslutna håligheter. Härigenom lämpar
den sig för odling av växter som i naturen växer under liknande förhållanden. För
rätt många år sedan släpade vi hem en tuffsten, som vi kom över i Gärtnerei
Marx i den tyska staden Paderborn. Stenen är äggformig, 70-80 cm lång och
ungefär en halvmeter hög. Den hamnade till slut i kanten av stenpartiet och jag
har gjort ett antal försök att odla i den. Man får använda små sticklingar och
plantera in. Så småningom har jag hittat rätt med några stycken. Tyvärr har det
blivit lite dåligt med dokumentationen så jag är inte helt klart på vad som
växer där. Just nu blommar en av dem riktigt fint. Det är uppenbart att det är
en Edraianthus, troligen E montenegrinus, montenegrinsk gräsklocka. Rätt fin
tycker jag i alla fall…
På ett mera vanligt sätt växer nästa stenpartiväxt. Den
heter Gypsophila cerastioides, mattslöja. Den är rätt ny hos mig och jag har
inte riktigt klart för mig hur den kommer att bete sig på sikt. Förhoppningsvis
blir den inte alltför expansiv. Det svenska namnet kan möjligen ge misstankar
om att den breder ut sig en del. Blomningen är så fin att den absolut är värd
en chans.
En växt som verkligen kan ta plats är amerikanskt hönsbär,
Cornus canadensis. Här tar den sig fram över stock och sten trots att den står
i ett rätt soligt söderläge, vilket inte borde vara idealiskt. Där den växer
gör det inget och den sr mycket naturlig ut i en lite halvvild miljö invid ett
rododendronparti. Kanske inte en växt att rekommendera för en mera ordnad
rabatt.
I mitt woodland finns den fina och ganska lättodlade
drottningskohybriden, Cypripedium ’Ulla Silkens’. Den får nu många blommor
varje år och skulle mycket väl kunna delas. Jag tror nog att jag får göra det
eftersom den tyvärr på grund av träds och buskars tillväxt hamnat lite i
skymundan. Värd en plats där den är mer framträdande.
En pion som drabbades av ett liknade öde på ett annat ställe
flyttade jag för 3-4 år sedan. Det är luktpionen ’Felix Crousse’, en i mitt
tycke bland de finaste örtartade pionerna med stora mörkröda välfyllda blommor
och en härlig doft. Den har tagit tid på sig att komma igen efter flyttningen
men nu börjar den likna något igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar