Gott och blandat

Jag tror att det finns en godispåse som heter ”Gott och blandat”. Jag har nog köpt en sådan påse någon gång som lördagsgodis till barnbarnen. Det är inte en godispåse det handlar om nu, utan lite aktuellt godis från trädgården. Först en sorts tibast som är en utmärkt liten låg vintergrön buske för stenpartiet. Det är Daphne x susannae ’Anton Fahndrich’. En hybrid, men uppgifterna varierar en del beträffande vilka föräldrarna är. En uppgift som jag väljer att lita på är att det rör sig om D arbuscula x collina. Den har djupgående rötter och klarar sig bra i torra lägen förutsatt att det finns utrymme för rötterna att söka sig ned på djupet där det nästan alltid finns fukt. Jag har exempelvis planterat den, och släktingar till den, i djupa smala skrevor i berget, som jag fyllt upp med grovt grus. Den blir bara högst ett par dm hög och något bredare.

En annan buske från samma släkte är Daphne alpina, alptibast. Också den trivs förträffligt där det är väldränerat och där rötterna kan söka sig ned där fukten finns. Det blir en rundad buske på högst en knapp meters höjd. Bladfällande på vintern och massvis med små vita blommor på våren. På hösten får den vackra orangefärgade bär.

En favorit i repris - Paeonia cambessedesii, balearpion, har jag skrivit om förr. Jag kan inte låta bli att förundras varje år då den kommer upp och man ser att det finns en knopp. Jag tror inte att det finns så många blommande exemplar i vårt land. Den har inte växt sig jättestor och får bara en blomma varje år. Men jag är i alla fall mycket nöjd med det. Vacker röd blomma och fina metallglänsande mörkgröna blad.

Paeonia ostii är en kinesisk buskpion som påminner en hel del om den berömda Paeonia rockii. Den stora skillnaden är att den förra har rent vita blommor medan den senare har en stor violett fläck i mitten av blomman. Den rena arten av P rockii är sällsynt och de violettfläckiga buskpioner som förekommer i handeln är i allmänhet någon form av hybrider och de går numera under namnet Ganzu-gruppen. Det var en sådan jag visade bild på i en blogg för ett tag sedan. Nu blommar min P ostii med sina rent vita blommor.

 Hallands landskapsblomma är hårginst, Genista pilosa. Den bör naturligtvis finnas i en trädgård i Halland. Jag hittade en sort av den vid namn ’Yellow Spreader’ på Kiekebergs växtmarknad förra året och kunde givetvis inte avstå från ett köp. Så här blommar den i år. 

En annan låg och krypande ginst är Cytisus austriacus ssp pygmaeus. Den växer precis som tibasten ovan gärna i klippskrevor och liknande, där rötterna kan gå djupt och söka fukt.

Annars vimlar det likt ogräs på min tomt av en annan ginst, nämligen har-ris, Cytisus scoparius. Jag rensar och rensar men en del får bli kvar där det inte går så bra att odla annat. Nu blommar den och då kan det se ut så här. Har-ris är inte särskilt härdig och när det kommer en riktigt kall vinter brukar i stort sett alla stryka med. Snart gror det nya frön och nya buskar växer upp. Nu var det väldigt länge sedan detta hände och det får väl ses som en effekt av klimatförändringen.

Till slut en buske som jag inte har ett riktigt namn på. Det är en buskartad rönn , Sorbus,  från Sichuan i Kina. Sådd 1999 med frö från Göteborgs botaniska. Den är där oidentifierad. Kinesiska buskrönnar med vita bär är inte lätta att identifiera. Det finns massor och det är nästan bara Hugh McAllister som kan och han hinner inte med allt. Botaniska har flera okända buskrönnar från olika insamlingar. Mitt exemplar är nu fyra meter hög och i år blommar den som besatt. Det blir intressant att se hur många bär det blir till hösten. Att döma av insektsaktiviteten just nu på morgonen är förutsättningarna goda. Tydligen är den mycket attraktiv för alla möjliga insekter. När man står under den låter det som om man var omgiven av en bisvärm: bin, humlor, fjärilar, blomflugor och till och med vanliga flugor surrar omkring i den. Jag tycker inte att den luktar så gott. Påminner lite om en cykelslang men insekterna tycker uppenbart helt annorlunda.