Maj går över till juni

Skiftet mellan månaderna maj och juni representerar på sätt och vis mognaden i trädgården. Nu har de allra flesta träd och buskar fått sina blad och de har mörknat till djupt sommargrönt. Några av de allra vackraste blommande träden blommar. I botaniska, när jag hade visningar där, var det en populär tid, då grupperna tidvis nästan stod på kö. Det hängde mycket samman med att vid den här tiden blommar ett av trädgårdens mest spektakulära (och ovanliga) träd, nämligen näsduksträdet, Davidia involucrata. Jag har nu, sedan förra året, glädjen att själv ha ett sådant träd blommande i trädgården. Det är cirka 20 år sedan jag sådde frö från ett av träden i botaniska och nu har det resulterat i detta. Ännu lite ojämnt i blommängd och inte lika överdådigt som i botaniska men jag ser framtiden an med tillförsikt.

Ett annat träd som är mindre omtalat, men mycket uppskattat vid mina visningar vid den här tiden, är snödroppsträdet, Halesia monticola ’Vestita’. Även det har jag glädjen att kunna avnjuta på nära håll i min egen trädgård. Jag ser nu i SKUD att det bytt namn till Halesia carolina (Vestita-gruppen) och på svenska ludet snödroppsträd. Jag tror jag vägrar!

Ett tredje träd som är mycket uppskattat vid den här tiden är Wilsonmagnolian, Magnolia wilsonii, min favoritmagnolia. Här måste jag tyvärr konstatera att mitt eget träd haft stora problem med torkan under de senaste tre åren och nu enbart är en spillra. Jag har tvingats såga ned det till cirka en meters höjd där det ännu finns ett par skott som grönskar. Någon blomning kan man inte räkna med på länge om det ens blir något med det efter detta.

Lite rododendron finns dock att trösta sig med. Det här är sorten ’Walküre’, som blommar nu. Oerhört stora blommor, både blomklasarna och de enskilda blommorna. Jag tror inte jag sett några så stora rododendronblommor. Lite problem är det med den. Jag misstänker att den här busken kommer att växa till sig betydligt mer än vad jag planerat. Återigen lurad av uppgifterna från plantskolan. Något mera långsamväxande grannar kommer troligen i kläm så småningom. Jag kunde ha misstänkt detta om jag tittat på härstamningen. Där finns både R catawbiense och R griffitianum. Inga direkta dvärgar det.

Betydligt mera småväxta är i alla fall de japanska azaleorna. De är hybrider mellan ett flertal olika lågväxta, vintergröna och småbladiga ostasiatiska rododendron. Här har jag en samling sådana som i år blommar riktigt bra, trots flera års torksomrar på rad här. Bilden tagen från fönstret i ett av huset sovrum. Mysigt att titta ut på då rullgardinen dras upp. Det enda jag kan klaga på är att de kunde ha blommat mera samtidigt. Någon har redan blommat över medan ett par knappt slagit ut.

I hybridkomplexet bakom de japanska azaleorna ingår Rhododendron kiusianum. Det är en mycket fin rododendron som i vårt klimat är halvt vintergrön. Jag har haft flera olika kloner i lite olika färgnyanser. Även de har haft problem med torkan de senaste åren. Någon dog helt och ett par dog delvis. En enda hade det lite bättre och vattnades väl också lite. Den tackar med den här överdådiga blomningen just nu.

Men det är inte bara träd och buskar som blommar. Än finns det lökar i lökbädden som blommar och andra som står i knopp. Scilla litardierei, dalmatisk blåstjärna, blommar exempelvis. Här står den i lökbädden men den klarar även andra miljöer i trädgården och skulle även kunna klara sig bra på lökängen eller i en vanlig perennrabatt. Rekommenderas.