Så är det dags att ersätta lantlivet med stadsliv. I
fredags, den 16 oktober flyttade jag ”officiellt” in till stadslägenheten. Än
är landet inte helt lagt i vintervila. Exempelvis har jag ännu inte tagit in
krukorna med icke vinterhärdiga växter. De står på altanen under tak ett tag
till. Än är risken för svårare frost liten och några minusgrader klarar de. Det
är sällan man behöver befara frost på landet i oktober. För det mesta i så fall
bara enstaka minusgrader. Det stora undantaget var 2003, då det uppmättes -8,5
grader den 24 oktober i Göteborg. På landet var det någon grad mildare, d v s
cirka -7. Jag hade ingen riktigt pålitlig termometer där då, så jag är lite
osäker. Det var en riktig dräparkyla. Exempelvis dog många rododendron i Göteborgs
botaniska, som inte hunnit avmogna inför vintern. Även hos mig på landet var
det en hel del förluster av träd och buskar.
Sådant vill vi helst slippa och i år verkar det lugnt. Ännu
ingen frost. Som kallast fram till i går, då jag var ute på ett kort besök, har
det varit en plusgrad. Ingen svårare kyla förutses för den närmaste veckan. Det
är inte så mycket blommor kvar att glädja sig åt så här års. I lökhuset blommar
dock en höstkrokus fint. Det är Crocus goulimyi ssp leucanthus,
olivlundskrokus. Växer naturligt i södra Grekland och, som namnet antyder,
företrädesvis i gamla olivlundar. Jag har bestämt mig för att avveckla mitt
lökhus. Mycket arbete med att odla ömtåliga lökar i kruka och många av dem
blommar vid tillfällen då jag knappast är på landet, så jag hinner ofta nästan
inte uppleva blomningen. Lökarna kommer jag att plantera ut i min lökbädd nästa
höst. Denna lär då inte ha någon större chans att leva vidare och blomma.
Kanske nästa höst då, men sedan är det nog slut. Jag har fått glädja mig åt den
vid några tillfällen i alla fall.
En senblommande perenn är nordamerikansk grenaster,
Symphyotricum lateriflorum ’Horizontale’. Det är en höstaster som inte drabbas
av mjöldagg och liknande och som trivs bäst där det inte är alltför torrt,
gärna i ljus halvskugga. Jag har haft svårt att hitta en bra plats för den.
Detta är tredje försöket och nu står den i mullrik jord med skugga mitt på
dagen men sol morgon och kväll. Det tycks vara bingo. Så här kraftigt har den
inte växt, och så riklig blomning har jag aldrig sett, trots att jag haft den i
närmare 20 år. De små blommorna ser på håll vita ut men kryper man närmare ser
man att de har en kraftig purpurfärg i mitten. Förtjusande små blommor, som man
alltså bör komma nära för att helt uppskatta.
Annars är det mest bären som svarar för färgprakten i
trädgården (förutom så klart de höstfärgade bladen). Narrbuskens, Decaisnea
fargesii, märkliga blå fröbaljor dyker plötsligt upp vid den här tiden som ett
trolleri. Man har inte tänkt på dem förrän de plötsligt är där, synliga på
långt håll. Den här busken från Kina är inte så härdig, och ett exemplar i
rododendrondalen i botaniska frös ihjäl den förskräckliga oktobermånaden 2003,
som jag nämnde inledningsvis. De märkligt färgade fröbaljorna har gett upphov till
en del fantasifulla namn och ibland hör man dem omnämnas som ”död mans
fingrar”. En buske som likväl förtjänar en större uppmärksamhet i de mildare
zonerna.
En annan buske med uppseendeväckande färg hos bären är
glasbusken. Bilden visar sorten Callicarpa bodinieri ’Imperial Pearl’. Arten är
liksom narrbusken hemmahörande i Kina och är väl ungefär lika härdig. Bären är
en prydnad där de sitter kvar länge efter det att bladen fallit. Fåglarna i
vårt land tycks inte riktigt förstå att det är något ätbart.
Från Kina kommer också koralloxbär Cotoneaster franchetii
var sternianus, ibland också kallad Sterns oxbär. Halvt vintergrön, d v s den
behåller bladen under milda vintrar. Bladen är något håriga och därför inte så
blanka som de flesta oxbärsbladen. Jag tycker ändå bladen har en väldigt fin
färg och med de bågböjda grenarna är det en dekorativ solitär buske. Likväl
används den mest som häckväxt i lite varmare klimat, där den oftast behåller
bladen över vintern. Bären blir lysande orangeröda och sitter kvar länge
eftersom de inte verkar lockande för våra fåglar. Ovanlig i handeln i vårt
land, om den ens finns att få tag i. Härdigheten kan diskuteras. Hos mig är det
inga problem och den till och med självsår sig, så att jag får rensa bort
småplantor. Busken blir 2-3 meter hög och lika bred. Det kan slutligen nämnas
att busken av RHS tilldelats utmärkelsen Award of Garden Merits.
Hej, hej Ottostorparn!
SvaraRaderaDen där fula astern har jag också. Ja, jag tycker att den är ful. Eller så har jag inte lyckats att placera den med rätta grannar.
Tycker synd om dina fina lökväxter. Istället för att låta dem gå döden tillmötes skulle du kanske kunna sälja dem till någon intresserad eller skänka dem till Botaniska?
Men, jag förstår så väl ditt dilemma - jag är där själv.
Du har fantastiska buskar att glädjas åt.
Hur gör du med ogräset? Rensar duktigt? Låter dem hållas? Eller så har du inga?
Jag är glad som slipper flytt från det ena stället till det andra. Så hade jag det förr och hemresan till jobb och lägenhet var alltid lika frustrerande. Jag ville inte lämna landet.
Ha det gott i dessa pandemitider och var rädd om dig!
/Anja
Att flytta mellan stad och land är inget problem. Tvärtom. När höstdagjämningen nalkas känns det skönt att få lämna mörkret och kylan och flytta till stan. På motsvarande sätt kommer längtan till landet när vårdagsjämningen är på gång. Perfekt för mig.
RaderaMin lökväxter i kruka, som jag har kvar nu, är i många fall fullt möjliga att odla på friland i grus i min lökbädd. Just den här krokusen och några andra kan bli svåra, men i övrigt kan jag nog få glädje av de flesta några år till i alla fall. Botaniska är inte intresserade av lökar som inte har en säker dokumenterad proveniens.
Just för att minska på ogräsrensningen har jag ersatt många perennland med buskar i stället. Mest handlar det då om rododendron, där det finns många i en lämplig storleksordning att välja på - även riktigt små miniatyrer för det skuggiga stenpartiet.
OK! Jag börjar också fundera på att minska antalet perenner och plantera mer vedartade växter.
SvaraRadera