Återblick juli

Högsommaren är inte alltid så blomrik i trädgården – i alla fall inte hos mig. Det är rosornas och liljornas tid. Rosor är det glest med hos mig men en del liljor har jag. En hel del blommar just i juli och här blir det ett smakprov. 

Första bilden visar en gammal trotjänare, nämligen fläcklilja, Lilium hansonii. Det är en art, som använts en hel del i hybrider, men den rena arten är också mycket populär. Jag har främst försökt att hålla mig till rena arter, som är fröförökade. Det är ett sätt att undvika att få in virus ibland liljorna. Man kan inte vara säker på att de kommersiella hybriderna är virusfria. Tvärtom är risken ganska stor att få in virus via vegetativt förökade liljor.

 

En lilja som jag inte hade så stor förväntan på att få ha kvar någon längre tid är elfenbenslilja, Lilium nepalense. Den sprider sig i sidled med rhizomer men brukar inte klara vintrarna så bra i vårt klimat. Jag har försökt den tidigare med nedslående resultat men nu har jag haft denna i tre år och hoppas på att den skall ha etablerat sig för gott.

 

En mycket färgstark lilja är koralliljan. LIlium pumilum. En rätt lågvuxen lilja från Korea och Japan. Den röda färgen är så röd den kan bli.

 

Slutligen en lilja från Norrland. Ja vildväxande hittar man den inte där, men just den här färgformen kommer därifrån. Hur det kan komma sig är det ingen som med säkerhet vet. Det är en mörkblommande, nästan svart, krollilja, Lilium martagon. Det har föreslagits att den skall kallas ’Norrland’ men någon registrering på det namnet tror jag inte har skett. Jag har fått den från en trädgårdsvän i Piteå och är nu oändligt tacksam för att ha den, vilket jag kanske inte hade förstånd att vara då jag fick den. Närmast liknar den en varietet som heter cattaniae men skiljer sig en del i färg från denna. Nu är det en mäktig planta som är mer än manshög med sin blomstängel.

 



Rosor odlar jag egentligen inte. Jordmån och klimat är inte det bästa för dem. Några rosor har jag här och där men de är inte speciellt imponerande. En som imponerar mer än vad jag egentligen hade önskat, för den plats där den blev placerad, är Rosa luciae var onoei. Det är en låg krypande vildros från Ostasien med massvis med små blommor under juli. Jag hade fått intrycket att den var av miniatyrformat men det visade sig att den bredde ut sig enormt i sidled och platsen i utkanten av stenpartiet visade sig var olämplig. Den tog för stor plats. Jag försöker att skära in den men det är inte helt lyckat eftersom det i viss mån går ut över blomrikedomen.

En lökväxt från västra USA som förr brukade ha rykte om sig att inte vara härdig är Triteleia, bukettlilja. Här är det sorten ’Corinna’ och med den har det inte varit minsta härdighetsproblem där den står i stenpartiet i söder. Blommar i juli då det annars inte finns särskilt mycket blommor i stenpartiet.