Återblick juni

Det slog mig då jag gick igenom bilder från juni vilken enorm geografisk spridning det är på de växter vi odlar i trädgården. På en yta av 2000 kvadratmeter återfinns växter med hemvist i samtliga världsdelar utom Australien. Just i juni fanns inte Afrika och Sydamerika representerade bland bilderna men även från dessa världsdelar har jag växter. Utan att särskilt leta hittade jag bland junibilderna växter från Kina i öster till USA i väster.

Längs i öster i centrala och södra Kina hittar man narrbusken Decaisnea fargesii. Det är en ömtålig buske som knappast klarar sig i kallare områden än zon 2. Den odlas nog främst för de märkligt färgade stora blålila fröbaljorna men har även dekorativa blommor. De har ingen uppseendeväckande färg utan är gulgröna och försvinner lätt i bladverket. Man får titta lite närmare så hittar man dessa skönheter. Narrbusken återfinns som undervegetation i glesa skogar och trivs bäst i en mullberikad jord i halvskugga, men den kan klara sol, om jorden inte är för torr. I Flora of China heter den Decaisnea insignis och jag är lite osäker på vilket som är det vedertagna namnet.

Lite längre västerut, närmare bestämt i Nepal, Tibet och västligaste Kina, i en helt annan miljö, hittar man nepallök, Allium wallichii ’Purple’. Den växer på hög höjd på alpängar och andra öppna miljöer i mullrik men väldränerad jord. Jag har den i mitt stenparti i jord med mycket grus inblandad.



Ytterligare västerut återfinns nästa, anatolisk nejlika, Dianthus anatolicus ’Compactus’. Den växer på hög höjd i torra områden av västra Asien från Pakistan och Afganistan till östra Turkiet. Som så många växter från den typen av miljö bildar den en kompakt kudde för att skydda mot uttorkning. Den är vintergrön och kan lätt brännas av solen på våren. Vill man vara försiktig kan man skugga den lätt i februari-mars. Jag gör aldrig det och det har gått bra. Det kan bero på att den i stenpartiet, där den växer, är naturligt skuggad nästan hela förmiddagen under vårvintern.

I Turkiet, fast längre söderut växer grönblommig dagglök, Allium chloranthum. Den är känslig mot sommarfukt och bör planteras i riktigt väldränerad jord. Blommorna är läckert gulgröna, en färg som tilltalar mig mycket.

Så över till Europa till södra Alperna och ned på Balkan. Där hittar man strålginst, Genista radiata. Det är en lågvuxen buske som växer i klippskrevor i kalkrika berg, där den kan nå en höjd av ca en halv meter. Jag har placerat en frösådd liten planta på liknande sätt i en bred spricka i berget fylld med grus. Där har den växt till sig och blommar nu rikligt varje år.





Ett långt språng över Atlanten för oss till sydöstra delen av Nordamerika, där vi hittar en lågvuxen krypande flox, snöflox, Phlox nivalis ’Nivea’. Det svenska namnet syftar antagligen på färgen. Snö förekommer bara i måttlig omfattning där den växer, i främst North och South Carolina men även så långt i syd som Texas. Stenpartiväxt för väldränerad jord i sol. Är mattbildande men den här har inte hunnit så långt i utbredning än.