Stormhattar

Släktet Aconitum är ett stort växtsläkte med ungefär 400 arter. Uppgifterna varierar mycket i olika källor, vilket bland annat hänger samman med hur man klassar olika underarter. Det är ett släkte som är representerat i olika tempererade delar av norra halvklotet men den största förekomsten är i Kina. Flora of China beskriver totalt 211 arter av vilka 166 är endemiska. Det är alltså ett släkte där det knappast är aktuellt att samla på sig alla eller ens en majoritet av arterna. I sann samlaranda har jag lockats av det ovanliga och skaffar gärna arter som jag inte tidigare hört talas om. Jag har inte många arter men en del som inte är så vanliga i odling. Här blir det 8 stycken som får en liten presentation. Jag har insett att jag har plats för många fler!

Aconitum napellus ssp tauricum, rumänsk stormhatt. Detta är en underart av släktets typart A napellus, äkta stormhatt. Den växer vilt i Karpaterna. Tidigare betraktades den som en egen art under namnet A tauricum. Det namnet ser man fortfarande. En av dessa stadiga upprättväxande perenner som man inte behöver binda upp eller stötta på något sätt. Hos mig har den blivit ca 80 cm hög.

Aconitum carmichaelii, oktoberstormhatt. Som det svenska namnet anger blommar den sent på säsongen. Även denna växer upprätt och stadigt. Den har hos mig blivit hög, upp till 1,5 meter. Den växer vilt över stora delar av Kina och även i östra Sibirien och Mongoliet. Trivs bra i skugga. Den växer naturligt som undervegetation i gles skog eller buskterräng.

Aconitum arcuatum, bågstormhatt. En i odling ovanlig art från Korea. Hemfördes därifrån på 1990-talet av Mona Holmberg och Ulf Strindberg, då anställda i Göteborgs botaniska. Naturligt växer den klängande i låga buskar eller träd. Det svenska namnet refererar till växtsättet. Stjälkarna böjer sig i bågiga former och är vackert purpurbruna. I rabatt där den inte har något att luta sig mot blir det ett litet lågt buskage, som kan täcka mer än en meter i sidled.

Aconitum japonicum, japansk stormhatt. En meter hög med viss tendens att lägga sig ned. Kan behöva uppbindning. Även denna är hemförd av Holmberg-Strindberg. Blommorna är ljust lavendelblå men i övrigt en växt som ganska mycket påminner om den föregående.

Aconitum anthoroideum. Alla stormhattar är inte blå. Det finns gula och vita också. Den här växer vilt i norra Kina (Xinjiang-provinsen) och i Mongoliet/Ryssland. Frökällan till mitt exemplar finns i Altaibergen på gränsen mellan Ryssland och Mongoliet. Fröerna kom ursprungligen från Osnabrück till Göteborgs botaniska via det internationella fröutbytet mellan botaniska trädgårdar. Hos mig står den lite halvskuggigt i en rabatt och har blivit ungefär en halv meter hög. I Europa finns den liknande A anthora, gul stormhatt och en del anser att det egentligen är samma art.

 Aconitum hemsleyanum ’Red Wine’, slingerstormhatt. En del stormhattar har utvecklat ett slingrande växtsätt och växer naturligt klättrande i träd och buskar. Slingerstormhatten är varierande i utseende och det har selekterats fram ett flertal sorter. ’Red Wine’ är en av de mörkaste och den är i vissa ljusförhållanden nästan svart. Den behöver alltså något att klättra i. Bäst och mest naturligt är givetvis att låta den växa i någon buske men jag har den planterad vid en spaljé tillsammans med några klematis.

Aconitum austroyuannense, vindelstormhatt. Många stormhattar växer naturligt ungefär som jag beskrev för bågstormhatten ovan. Vindelstormhatten är en sådan. Den står alltså inte stadigt för sig själv utan behöver något att luta sig mot. Alternativt låter man den helt enkelt halvligga och fungera som ett slags marktäckare. Jag har bundit upp denna men vet inte riktigt hur jag skall ha den på sikt. Det är en kines från Yunnan-provinsen där den växer på hög höjd.

Aconitum episcopale, biskopsmössestormhatt. Också den här kommer från Yunnan-provinsen men växer på ännu högre höjd. Den har ett liknande växtsätt. Den har jag inte bundit upp utan den får ligga ned, mestadels lutande mot en stor sten.