Trillium-släktet

Trillium heter egentligen treblad på svenska men det är ett namn som man rätt sällan hör. Betydligt vanligare är att man använder sig av det vetenskapliga släktnamnet och säger Trillium även på svenska. Trillium är en huvudsakligen nordamerikansk växt. Av de cirka 45 arterna återfinns 38 i Nordamerika. Där är släktets utbredning i praktiken delat på väster och öster. Enkelt och lite slarvigt kan man säga att kontinenten delas av prärieområdena. Det är egentligen inga arter som har utbredning tvärs över kontinenten från öster till väster. 7 arter finns i östra Asien men såvitt jag vet är det bara några enstaka som förekommer i odling hos oss.

Trillium är i Nordamerika en skogsväxt, som där växer i samma typ av miljöer som exempelvis vitsippor och liljekonvaljer i Sverige. Olika arter har lite olika krav på växtmiljö och de kan återfinnas i såväl torrare områden som i bäckraviner där det tidvis är översvämmat. I trädgårdsodling trivs de bäst i mullrik jord i skugga eller halvskugga. De har en kraftig jordstam som långsamt sprider sig i sidled och ibland delar sig och ger upphov till flera skott. Blomningen äger rum i maj och längre fram på sommaren vissnar hela plantan ned och går i vila till nästa vår. Det finns två typer av Trillium med avseende på hur blommorna sitter. Den ena typen har sidriktade blommor på en kort stängel några centimeter över de tre bladen. På den andra typen växer de tre kronbladen upp direkt från bladen utan någon stängel och de är uppåtriktade.

Min egen erfarenhet av Trillium har under åren varit rätt nedslående. Det är först under senare år som jag lyckats på allvar etablera några arter. Länge gick jag i förvissningen att jag inte kunde odla Trillium. Det är under den senaste tioårsperioden som jag haft större lycka med att etablera olika arter och få dem att utvecklas väl. Man ser ibland uppgiften om att det skulle vara svårt att fröså Trillium men så är enligt min mening inte fallet. En viktig förutsättning för ett lyckat resultat är att man har tillgång till färska frön. Har man det är det lätt att få Trillium att gro. Sår man färska frön på hösten gror de i normalfallet under våren. Eventuellt kan två vintrar behövas. Utvecklingen efter grodd är långsam och det är tålamodsprövande innan man kan se resultatet i form av blomning. Det är detta som görTtrillium dyr att köpa och det är absolut värt att ta sig tid att vänta in frösådden.

Trillium albidum, vitt jättetreblad växer i Norra Kalifornien, Oregon och Washington. Den är i normalfallet vit men det förekommer en färgavvikelse med purpurfärgade blommor. Vid sådd kan det förekomma att en del exemplar får den avvikande färgen. Så blev fallet då jag 2007 sådde den. Det blev totalt 7 plantor varav en blev purpur. Trillium är inte populär hos rådjuren men kan däremot attackeras av mördarsniglar. Lite effekter av det kan urskiljas på bilden.

Trillium chloropetalum, jättetreblad finns också den i väster, närmare bestämt i Kalifornien. Den finns både som vit och som vinröd. Min sådd gav upphov till enbart röda exemplar. Bladen är dekorativt fläckiga.

Trillium kurabayashii, marmortreblad är ännu en av de västliga arterna och den finner man i Kalifornien och Oregon. Det svenska namnet syftar väl på de vackert marmorerade bladen. Blommorna är mörkt purpurfärgade.

Trillium ovatum, mysktreblad, har även den västlig utbredning men finns i ett större område omfattande flera stater öster om Klippiga Bergen. Den kan vara svår att särskilja från den nedanstående T grandiflorum. Ett kännetecken är att kronbladen hos T ovatum inte är överlappande. Dock förekommer en viss variation i utseende såtillvida att kronbladen ibland överlappar varandra. Då är skillnaderna så små att man i stort sett enbart kan särskilja dem utifrån var de växer. Mitt exemplar har enligt Göteborgs botaniska sitt ursprung i Oregon.

Trillium grandiflorum, stort treblad, är som sagt mycket lik föregående men förekommer enbart i öster. Den har där ett stor utbredningsområde ända från Georgia och Alabama i söder till Quebec i Kanada i norr. Blommorna sitter på en flera centimeter lång stängel och är sidriktade. Kronbladen har en tendens att krusa sig en aning i kanterna, vilket ger ett dekorativt intryck.

Trillium grandiflorum, ”Gothenburg Pink Strain” är en färgvariation som uppkommit i Göteborgs botaniska. Det är resultatet av att flera olika rosablommande kloner pollinerats med varandra. Det visar sig att den är frökonstant, såtillvida att den behåller sin rosa färg vid frösådd. De enskilda fröplantorna kan dock skilja sig något i intensitet i fråga om den rosa färgen.

Trillium sulcatum, sydligt purpurtreblad. Har som framgår av namnet ett sydligare utbredningsområde och finns i södra delarna av Apalacherna, mest i staterna Tennessee, Kentucky och Virginia. Den har blivit lite av min favorit med sina röda kronblad mot de friskt gröna bladen.