Hundtandsliljor

Hundtandsliljor, släktet Erythronium, är som det svenska namnet säger ett släkte i familjen liljeväxter, Liliaceae. I släktet finns lite drygt 30 arter. De flesta av dem återfinns i Nordamerika, närmare bestämt 24 arter. De återstående finns i Europa och Asien. Det svenska namnet syftar på lökens utseende, som påminner om en hörntand hos hund. De arter som finns i Eurasien och de som finns i östra Nordamerika är närmast besläktade medan de som finns i västra Nordamerika kan ses som en egen avvikande grupp inom släktet. Om man så vill kan man i sin tur dela in de västliga arterna i två grupper. De med mönstrade blad och de med helgröna blad. De förra växer på låg höjd och blommar på våren, varefter de vilar under sommaren. De helgröna växer i bergen och blommar på sommaren och vilar på vintern.

Gemensamt för alla arterna är att de trivs i mullrik och väldränerad jord i halvskugga eller skugga. De eurasiska arterna och de som kommer från östra Nordamerika är lättast att odla i vårt klimat. Jag har haft en hel del misslyckanden med hundtandsliljor från väster men skam den som ger sig!

Hundtandslilja, Erythronium dens-canis, har fått ge namn åt hela släktet. Den har en stor utbredning över södra halvan av Europa från Atlantkusten ända bort mot Kaukasus. Tidigare räknades de asiatiska arterna som underarter till E dens-canis men ses numera som egna arter. Den här växer i mitt woodland i ganska djup skugga.

Erythronium dens-canis var niveum är en vitblommande varietet. Mitt exemplar är placerad i mitt norrvända stenparti med mullrik jord. Där tycks hundtandsliljorna trivas bra och där är betydligt ljusare än i woodlandet.

Erythronium dens-canis ’Charmer’ är en selektion med vita blommor, ganska lik föregående. Den växer i torvjord i den del av tomten som sluttar mot söder. Den är placerad i ren torvjord bland tallar tillsammans med bland annat rododendron.

Erythronium japonicum, japansk hundtandslilja, är den japanska och kinesiska motsvarigheten till vår europeiska hundtandslilja. Det är en mycket elegant blomma med slanka lilafärgade kronblad. Även denna växer i söder med samma typ av jord som förra och skuggad av en ek.

Erythronium sibiricum, sibirisk hundtandslilja, växer i södra Sibirien och Mongoliet. Den och föregående är de enda arterna i släktet som finns representerade i Flora of China. Finns i mitt norrvända stenparti.

Erythronium californicum ’White Beauty’, kalifornisk hundtandslilja. En amerikan från västkusten, som jag haft en del svårigheter med. Nu är den placerad i samma stenparti som föregående vilket verkar lyckosamt.

Erythronium ’Jeannine’ är en hybrid mellan de två amerikanerna E californicum och E toulumnense. Placerad på samma ställe som ’Charmer’.

Erythronium ’Pagoda’ är även den en  hybrid mellan samma båda arter som föregående. Har växt länge i mitt woodland och verkar mycket pålitlig.