Vart tog våren vägen?

Efter en osedvanligt mild mars och likaså inledning av april hade man så smått börjat kika efter sommarkläderna. Men som vanligt visade sig april nyckfull. I går vaknade jag till ett rejält snöväder och bara några få plusgrader. Visserligen slutade det snart och temperaturen steg till lite anständigare nivå men i dag var det dags igen. Två plusgrader i morse, hagelskurar varvat med solglimtar hela dagen. Solen värmer väldigt bra när den kommer fram men det gör den alldeles för korta stunder.

Inget ont som inte har något gott med sig. Vårblomningen blir ovanligt långvarig i det svala vädret och det kan man glädja sig åt. Jag har under veckan tagit lite bilder i trädgården. Mycket är ungefär lika långt kommet som förra våren. En pålitlig vårblommare är junoirishybriden, Iris graeberiana x magnifica. Det är min absolut tåligaste junoiris som verkar tåla alla väderförhållanden. Den har med åren växt till sig rejält och blommar nu så här fint.

Hundtandsliljorna som växer skuggigt kommer nu också med sina blommor. Här är två. Den första är Erythronium dens-canis ’Niveum’ och den andra är Erythronium dens-canis ’Old Aberdeen’. De här båda finns i ett norrvänt litet stenparti med relativt mycket mull i jorden. 

I stenpartiet som vetter åt söder har jag några primulor av en typ som vill ha det ordentligt väldränerat och soligt. Där de växer brukar jag lägga över en glasskiva under vintern för att skydda mot vinterregnen och det har gjort att de överlever vårt klimat som kanske inte är helt lämpat för de här primula-arterna. Den som blommar bäst i år är Primula recubariensis.

I mitt lökhus är blomningen i full gång. Här märker man vad det betyder att komma i lä bakom glas. I dag då det var bitande kallt ute och bara korta solglimtar var det trots allt angenämt varmt i växthuset. Nackdelen med det är att blomningen går över väldigt mycket fortare. Lite har jag i alla fall hunnit fotografera. Den första bilden visar Bellevalia pycnantha, sorghyacint. Det är en trevlig pärlhyacintsläktning trots sitt dystra svenska namn, som jag också odlat i flera år på friland i min lökbädd. Jag satte några stycken i kruka för att komma lite närmare blommorna. De är verkligen raffinerat färgade i de små klockorna. Men man behöver komma nära för att riktigt notera det.

Iris bucharica ’Baldschuan Yellow’ är en kraftigt färgad klon som troligen skulle gå bra i lökbädden också men den får ha sin plats i lökhuset tills vidare. Kanske jag delar den så småningom, när den växt till sig, och planterar ut. Gul junoiris tillhör de tåligare i den gruppen.

Slutligen Fritillaria kurdica. Den har jag svårt att tro skulle klara sig på friland så den får förbli i kruka.