Intåg i sommarhagen

Med Peterson-Bergers musik ringande i öronen vandrar vi ut i sommarträdgården. Slutet av maj blev här mer än sommar, snarare högsommar med temperaturer som ibland var uppe och snuddade vid och någon gång överskred 30-gradersstrecket. Göteborg redovisade nytt temperaturrekord för maj med 29,7 grader och här i Ottostorp, Kungsbacka var det ännu lite varmare. Torkan, ett av mina sommargissel här på berget, gör sig gällande, men också våldsamma åskoväder med häftigt regn. Vad kan man mer begära av sommar.

Än är dock inte lökblomningen slut. En del sena arter blommar för fullt här i skiftet mellan maj och juni. Först är det den senblommande junoirisen Iris cycloglossa. Det är en av de få arterna i den gruppen som trivs hyggligt i vårt våta sommarklimat. I sitt hemland Afganistan utsätts den under sommaren tidvis för översvämningar på grund av sen snösmältning och den är alltså rätt väl anpassad för ett västkustklimat. Det har man visat i Göteborgs botaniska där den odlats sedan 1969, då den hemfördes av trädgårdens dåvarande prefekt, lökexperten Per Wendelbo. Han är också den som beskrivit och namnsatt den. Från botaniska har den sedan spridits ut i handeln och kan hittas hos en del lökspecialister. Svenskt namn är doftande junoiris.

Även bland tulpanerna hittar man senblommande arter. En sådan är den utsökta Tulipa sprengeri, sommartulpan. Den blommar här i maj-juni och väcker verkligen uppseende med sin häftiga eldröda färg. Den har en så intensiv färg att kameran lätt baxnar. Man kan tro att det här är ett resultat av Photo Shop och det är det delvis, eftersom jag funnit det nödvändigt att litegrann dämpa intensiteten för att det inte skall se alltför märkligt ut. Inte tvärtom alltså.

De vilda arterna av pion är alltid först att blomma. Jag har ett antal sådana i trädgården och njuter mest av deras enkla men vackra blommor. I den enkla blomman kan man njuta av kontrasten mellan kronbladens färg och de lysande gula ståndarknapparna. Särskilt stolt är jag över min balearpion, Paeonia cambessedesii. Den skall enligt vittnesmål från många håll inte gå att få i blom på våra breddgrader. Här har det dock lyckas och min frösådda planta blommar nu för andra gången.

Nu blommar också buskpionerna. Paeonia ostii har helt vita blommor utan någon purpurfärgad fläck på den inre delen av kronbladen, som Paeonia rockii och hybrider av den. Här två nytagna bilder som visar skillnaden. Den första bilden visar en rockii-hybrid. Dessa har under åren gått under diverse namn men samlas nu under beteckningen Gansu-gruppen, purpurfläckig buskpion. Den andra bilden visar en frösådd Paeonia ostii. 

Buskpionerna kommer från Kina, som så många andra av våra trädgårdsväxer. Betydligt ovanligare är det med växter från Sydamerika. Här bilder på två arter i släktet Oxalis från sydligaste delen av Sydamerika. Första bilden visar Oxalis enneaphylla ssp ibari. Den har tidigare gått under namnet O enneaphylla var patagonica, ett namn som den fick av Göteborgs botaniskas första prefekt Carl Skottsberg. Den andra bilden visar arten Oxalis enneaphylla, klippoxalis. Båda växer i mitt norrvända lätt skuggiga stenparti.