They did it again!

SMHI alltså. Jag vet inte hur många gånger förra sommaren som SMHI utlovade regnområden och slut på torkan, men regnet uteblev eller reducerades till tiondelar av millimeter. I år har detta upprepats flera gånger, senast i dag. I över en vecka har prognosen pekat på, att ett omfattande regnområde skulle passera under söndagen med rikligt regn. Nederbördsmängden har pendlat mellan 8 och 14 mm. Så sent som i går kväll klockan 23 stod det fortfarande på SMHI:s hemsida att det ungefär från midnatt skulle börja regna här i Kungsbacka och fortsätta till långt fram på morgonen – totalt 8 mm. När jag tittade ut på natthimlen tänkte jag att ”fan tro´t”. Det såg verkligen inte ut som om det var ett stort regn i nära antågande. Och det var det inte! Visst kom det någon gång under natten lite vått från himlen. Min regnmätare har inte så väldigt hög precision men mer än någon enstaka mm var det inte. När jag steg upp vid 6-tiden hade det redan i stort sett torkat upp.

Här är nu väldigt torrt i trädgården. Inte riktigt lika torrt som vid motsvarande tid förra sommaren men bra nära. Med nattens lilla skvätt har det sedan midsommar kommit ungefär 10 mm. Det mesta just i form av sådana här småskvättar som för växtligheten är till ingen nytta. Jag vattnar morgon och kväll så mycket jag vågar med tanke på brunnens kapacitet, men helt räcker inte det. Min fina koreanska kornell som tycktes ha överlevt förra året med nöd och näppe, men som likväl blommade fint i maj, har nu helt torkat in och dött.

 Även en ung magnolia har gått samma öde till mötes. I båda fallen kom det såväl blad som blommor i våras, men därefter torkade bladen in och på bara en vecka var de helt bruna.  Min största katsura börjar precis som förra året få höstfärger och jag kan nu liksom då känna doften av döende blad, när jag går till brevlådan för att hämta tidningen. En utsökt doft men den hör hemma i september och inte i juli! Undrar just hur länge det trädet skall klara detta. Det är fjärde året i rad som en stor del av bladen faller i förtid. Det har aldrig hänt den tidigare någon gång.

Jag får fundera på mitt växtval. Det är uppenbart att jag i viss mån får tänka om, men i min ålder känns det för sent att börja tänka på torktåligare träd och buskar. För tillfället känns det bara lite tomt och lätt uppgivet. Det finns lyckligtvis en del som klarar torkpåfrestningarna utan direkta problem. En sådan är min katalpa. Den växer och frodas med sina bamsiga blad som står spänstiga och fina, hur mycket solen än gassar. Nu blommar den för fullt. Ursprungligen fick jag den av en trädgårdsvän som sått den, och inte ansåg sig kunna odla den i sin trädgård. Fröerna var ospecificerade och det enda man visste var att det rörde sig om någon art av katalpa. Nu när den blommat några år törs jag med stor säkerhet slå fast att det rör sig om kinesisk katalpa, Catalpa ovata. Bladen utseende och de gräddgula, lite mindre blommorna får anses tillräckliga för en identifikation.

I det betydligt mindre formatet hittar man en liten tuffing. Hosta ’Blue Mouse Ears’ har inga som helst problem med torkan. Den står i skugga men jorden är väldigt torr där den växer. Det tycks inte bekomma den nämnvärt. Tvärtom växer den och blommar de två senaste åren som aldrig tidigare. Det är en liten funkia som gör sig mycket bra i de skuggiga delarna av stenpartiet exempelvis.

Blommar gör nu också drottningen bland liljor, Lilium superbum. Ja, den heter naturligtvis drottninglilja på svenska. Högväxt nordamerikan som i normalfallet har röda blommor men finns också i en gul form. Det är den jag har. Dess blommor lyser nu fint i skuggan över två meter upp i luften. Inga torkproblem där lyckligtvis.

Det är klart man kan inte bara gnälla på torkan. Sol och värme har naturligtvis också sina fördelar. Det har exempelvis varit många angenäma kvällar på altanen med utsikt över dalen nedanför och Stensjöns vatten. Särskilt angenämt med fullmåne på den klara himlen i söder, när mörkret börjar falla. För 50 år sedan gick det omkring ett par amerikaner där uppe. Märkligt att tänka på.