Livet på landet

April är en månad då det inte är enbart angenämt att bo i en dragig och dåligt isolerad stuga. Den äldre delen av huset är närmare 80 år gammal och byggd med en standard som inte påminner om den nuvarande. Dagar utan sol och med kulingvindar runt knuten är det omöjligt att få upp temperaturen till dräglig nivå. Det innebär att än så länge nöjer jag mig med deltidsboende på landet. Skönt att några dagar i veckan komma in till stadslägenheten och värma upp sig, och att dessutom rehabilitera rygg och leder som, ovana vid arbete i obekväma ställningar, ibland skriker till, att nu får det vara nog.

Soliga dagar med mera måttlig vind är det desto skönare. Nu ser det ut som om vi har en sådan vecka framför oss och då blir det mycket tid på landet. Därefter får jag se om det kanske är dags att ta steget till heltidsboende på landet. Det är mycket att göra för att få det snyggt och fint utomhus. Än finns det kvar massor av ris att elda upp. Det har varit extremt blåsigt under höst och vinter. Utöver den nedfallna tallen som jag tidigare kommenterat finns det massor av nedfallna grenar från andra träd att ta hand om. Nästa vindfria dag väntar en ny hög att bli uppeldad. Troligen får det bli på måndag. Dessutom är det hög tid att städa bort allt visset i rabatterna plus att rensa allt ogräs som grott under den rekordmilda vintern.

De kalla nätterna har bromsat upp vårblomningen så att det nästan är som vanligt. Första blommorna börjar slå ut på den första rododendronen. Det är som vanligt R pemakoense, pemakoalpros, som kan börja blomma redan i mitten av april. Det lutar åt en mager blomning i år på mina rododendron. Jag gissar att det var för torrt i samband med knoppsättningen. Pemakoalprosen är ett exempel på det. Så lite knopp som i år har jag nog aldrig upplevt. Den brukar vara mycket rikblommig. Den har sin hemvist i gränstrakterna mellan Tibet och Indien där den växer i klippiga raviner på över 3000 meters höjd. Är härdig till uppåt zon 4 men på grund av sin tidiga blomning kanske mindre lämplig där man kan förvänta sig sena, hårda nattfroster. Blommorna tål inte frost.

Narcisser och pärlhyacint dominerar för närvarande lökblomningen. Här har jag bilder på ett par narcisser i det mindre formatet. Pärlhyacinterna har jag försummat att fotografera i år. Det kan jag nog tänkas reparera till nästa blogg. Första bilden här visar Narcissus scaberulus, som jag haft nu i rätt många år i lökbädden. Där har den också så smått börjat frösprida sig. Ursprungligen är den här miniatyren, som bara är 10-15 cm hög, endemisk i ett litet område i Mondegodalen i Portugal. Lite märkligt att den trivs så bra i Kungsbacka, att den till och med förökar sig.

Nästa bild visar ett nytillskott. Narcissus ’More and More’ är namnet och det är en s k trädgårdsjonkvill. Lågvuxen men något större än föregående. Jonkvillerna karaktäriseras av att varje lök kan ge upphov till flera blomstänglar och att det kan vara flera blommor på varje stängel. Det gör att de är väldigt rikblommiga. Väldoften är en ytterligare tilltalande egenskap. De är emellertid inte alltid så nöjda med vårt klimat och kräver för att bli långlivade god dränering. Åtminstone är det min erfarenhet, som under mitt trädgårdsliv dräpt många sorter av trädgårdsjonkvill. Därför fick denna sin plats i lökbädden, så får vi se om den tycker bättre om det.