Från vår till sommar

Maj räknar jag som den första sommarmånaden. Det är i allmänhet i början av maj som dygnsmedeltemperaturen här går över tio grader, och alltså den meteorologiska sommaren inträder. Ofta kommer en värmeperiod i slutet av april då man börjar ana att sommaren är på väg. Så även i år och det som då är ett vackert sommartecken är när magnolian ’Wada’s Memory’ slår ut sina blommor. Mot den blå himlen med några lätta vita moln får man den rätta sommarkänslan.

Vitsippor är väl förstås mera vår än sommar, även om de är blå som här. Jag tror mig minnas att det rör sig om den gamla klassiska blå sorten ’Robinsoniana’ men minns inte säkert.

Lökängen är jag alltmer nöjd med. Allt som jag planterat där har inte trivts så bra, men de vita kungsängsliljorna är en succé. De har spridit sig ordentligt och dominerar vid den här tiden. De små blå pärlhyacinterna gör sig bra som sällskap och verkar också vilja öka i mängd.

Pärlhyacinter är inte alltid blå och jag har en del olika nyanser på olika håll men det finns även gula släktingar. Här i lökhuset blommar den gula myskhyacinten Muscari macrocarpum, med ursprung i Grekland/Turkiet. Som det svenska namnet antyder sprider den en viss väldoft i växthuset. När vädringsfönstren är öppna lockar det humlor och jag får då och då hjälpa stora humledrottningar ut, när de inte klarar det själv.

Gul är också den här bergtulpanen från Iran. Det är en varietet av den vanliga bergtulpanen med gula blommor och namnet är Tulipa montana var chrysanthum. Ingen tulpan jag vågar plantera på friland så den får stå i kruka.

Nu börjar också backsippornas tid. En liten fin backsippa är Pulsatilla albana, klocksippa. Såddes 2015 och planterades ut 2017. Den har haft ett par kämpiga ungdomsår med intensiv torka både 2018 och 2019 i den solbakade backe där den står. Visserligen skall den vara torktålig men ung som den är har den haft svårt att klara etableringen, trots idog vattning. Trots allt har den nu sin första blomma. Ingen jätteplanta än så länge. Jag hoppas på en sommar med lite mer naturlig nederbörd, så att den kan växa till sig.

Också hundtandsliljorna är på gång. Först är en japan, Erythronium sahohime. Som jag konstaterat tidigare är namnet lite tveksamt. Jag börjar alltmer luta åt att det egentligen rör sig om en klon av E japonica med sortnamnet ’Sahohime’. Ljusförhållandena spelar stor roll för bilden. Nu sken solen på den medan motsvarande bild från förra året togs när solen börjat gå ned. Jag försökte korrigera med Photo-shop men riktigt bra blev det inte.