Tre buskar från Amerika

Får jag presentera tre buskar från Nordamerika som växer i min trädgård och som alla blommar ungefär nu. (Något måste man göra när det är så varmt ute att man inte kan gå ut. Lite svalare inne i alla fall.)

För att ta dem i storleksordning så börjar jag med den minsta. Det är Hypericum buckleyi. Den har inte fått något svenskt namn. En släkting till vår svenska johannesört som dock är förvedad och växer som en låg bred buske. Den blir högst en halvmeter hög och får med tiden nedliggande grenar som gärna slår rot och den kan på så sätt täcka någon kvadratmeter. Det kan givetvis förhindras, om man så vill, genom beskärning. Då blir det en låg kompakt buske, som är något bredare än hög. Den blommar med rikligt med små gula, typiska ”johannesörts”-blommor, i juli. Om blommorna likt vår johannesört duger till att krydda brännvin med vet jag inte. Jag har inte prövat. Den trivs bäst om den får väldränerad jord och sol eller halvskugga. Vilt växer den i södra Apalacherna och har en mycket begränsad utbredning. I praktiken förekommer den enbart i ett fåtal counties i västra North Carolina. Den anses sårbar i det vilda. Jag sådde den för cirka 20 år sedan med frön som jag fick från Göteborgs botaniska. Där ursprungligen insamlad av trädgårdens personal i Transsylvania County i North Carolina.

Något större är Itea virginica. Itea på svenska. Det är en buske på en dryg meter, men den jag har är en lite lägre och kompaktare sort vid namn ’Little Henry’. Som namnet antyder förekommer den i Virginia men finns också längre söderut, främst i kusttrakterna, ända ner till Florida och Louisiana. Med den utbredningen kan man lätt förstå att härdigheten inte är den bästa. Den kan gå i zon 2 men knappast i kallare lägen. Den vill också ha tillräckligt med nederbörd och gillar inte torka. Jag har fått vattna den en del under etableringen. Den är inte mer än 5 år gammal hos mig och det har varit några somrar, som varit i torraste laget för den. I år trivs den bra. Milda vintrar är den delvis vintergrön. Blommorna sitter i decimeterlånga gulvita kolvar. Jag har köpt den av en av mina gamla trädgårdsvänner, Boel Thorsell, som har en liten plantskola i Byxelkrok på Öland med främst ovanliga buskar. En länk till hennes hemsida:  https://www.bstrootradobuskar.se/

Ännu större är Holodiscus dumosus, liten vippspirea. Den kan bli uppemot 3 meter hög. Har precis nu i stort sett blommat färdigt med sina stora krämgula vippor som hänger i spetsarna av skotten. Vilt förekommer den till skillnad mot de två tidigare i västra Nordamerika, företrädesvis i Klippiga Bergen där den växer mest som undervegetation i glesa barrskogar. Mycket anspråkslös då det gäller jord. Jag sådde den för cirka 25 år sedan och fröerna kom naturligtvis från Göteborgs botaniska! En buske som verkligen sticker ut när den blommar och kan som sagt odlas i stort sett var som helst. Härdigheten är troligen god men jag vet inte om det finns så stor erfarenhet av den i Sverige. Den är nära släkt med vippspirea, Holodiscus discolor. Svårt att skilja dessa båda och skillnaden verkar mest vara utbredningsområdet. Frågan är om det inte snarare rör sig om två underarter.