Mera bildarbete

 Jag fortsätter att redigera och sortera bilder som blivit liggande sedan 2021. Nu har jag kommit till mitten av maj. Först en amerikansk hundtandslilja: Erythronium californicum ’White Beauty’. Gräddvit hundtandslilja. I vilt tillstånd hittar man den i norra Kalifornien.

Rhododendron hirsutum, håralpros är en nära släkting till den vanliga alprosen. En skillnad är att denna växer på kalkrik grund och alltså är kalktålig. Dock kan den odlas även i lätt sur mark. Den går däremot inte så bra i ren torv. Hemmahörande främst i östra Alperna.

Arabis caucasica, fagertrav, är en lättodlad och torktålig vintergrön stenpartiväxt. Dock sprider den sig väldigt snabbt i sidled och kräver plats. Lämpar sig utmärkt för en klippskreva där den inte kan expandera. Detta påminner då om hur den ofta växer naturligt i stora delar av medelhavsområdet och ända bort mot Centralasien.

De senaste lökarna på lökängen är kungsängsliljor som inte är några liljor trots namnet utan tillhör familjen Fritillaria. Artnamnet är meleagris. Utbredd över stora delar av centrala och södra Europa. Två färgvarianter finns spontant, vita som jag har mest av och rosa. Den självsår sig flitigt på lökängen.

En samling pärlhyacinter, Muscari. Flera sorter med olika färg är det här i lökbädden, men här finns också släktingen Bellevalia paradoxa, sorghyacint. Den senare har sitt ursprung i Turkiet och Iran.

Fritillaria pallidiflora, blek klocklilja. När jag först planterade den för många år sedan fick jag rekommendationen att placera den i mullrik, näringsrik jord i halvskugga. Det gjorde jag, och den blommade allt sämre år för år. Till slut fick jag tipset av en erfaren trädgårdsvän att flytta den till en väldränerad rabatt i sol. Där kommer den nu sedan mer än tio år tillbaka med sina blommor varje år. En skillnad kan vara att blommorna blir lite blekare i sol. Har sitt vilda ursprung i Centralasien.

Magnolia (Liliiflora-gruppen) ’Spectrum’. Det är en hybrid mellan M liliiflora ’Nigra’ och M x sprengeri ’Diva’. Jag såg den här sorten första gången 2009 i Kew Gardens i London. Jag föll pladask och önskade att den skulle vara härdig i Sverige. Efter lite efterforskning fann jag, att det skulle den helt visst vara. Till min överraskning och glädje fanns den till och med till salu i min lokala plantskola! Bara att leta upp en lämplig plats i trädgården alltså och nu har den växt till sig rätt hyfsat och blommar fint i mitten av maj varje år.

 

 

Lite bildarbete

 Under åren 2021 och 2022 har jag fotograferat mer i trädgården än vad jag hunnit redigera och sortera. Det innebär att jag har mycket bilder som ligger på hårddisken i datorn utan någon riktig ordning. Jag har nu tagit mig i kragen och börjat gå igenom dem. Jag tänkte att jag kunde visa några av dem här i min blogg om det händelsevis finns intresse. Först kommer en liten samling från våren 2021. Det är sådant som man ser fram emot inom en inte alltför avlägsen framtid.

Först en liten klunga snökrokus, Crocus tommasinianus på lökängen från 28 mars. Exakt vilken sort det rör sig om vet jag inte. Det kan jag inte hålla ordning på, här på lökängen, där mycket också självsår sig. Snökrokus är bland de riktigt tidiga vårblommorna men lökängen ligger till stor del i skugga under vårvintern, så där kommer de med flera veckors fördröjning jämfört med deras släktingar i söderläge. Den växer vilt på Balkan.

Minst lika tidig brukar dvärgcyclamen, Cyclamen coum vara. Också den växer i skugga. Bilden är från den 2 april. Jag såg vid mitt senaste besök på landet för ett par dagar sedan att den i år redan står med knopp redo att slå ut. Inga uppseendeväckande blommor men en trevlig färgklick bland de vissna löven. Den växer vilt, även den, på Balkan men också i Turkiet.

I solen i lökbädden på södersidan finns Narcissus scaberulus, liten gulljonkvill, från Portugal där den för övrigt är sällsynt och fridlyst. Bilden är från den 23 april.

Från lökhuset kommer nästa bild. Det är gul myskhyacint, Muscari macrocarpum. Den har jag fram till förförra året odlat i kruka men då jag beslutat mig för att avveckla lökhuset och använda det för annat planterade jag på hösten 2021 ut den i lökbädden på friland. Den blommade inte 2022 och det blir spännande att se om den klarat sig och kanske blommar i år. Jag tvivlar lite på det. Den växer annars vilt i södra Turkiet och på Kreta.

En tidigblommande buske med blommor på bar kvist är skenhassel, Corylopsis spicata. Den växer vilt i Japan och har lite problem med härdigheten i Sverige. Jag har länge haft en annan art i släktet, C siensis var calvescens, men den gick ut en ogynnsam vinter för 5-6 år sedan. Släktet är ovanligt i handeln i vårt land, men jag fick tag i ett litet exemplar för ett par år sedan. Den placerade på ett  ställe där den syns lite mer och skall förhoppningsvis växa sig stor där. Bilden togs den 1 maj.