Mera bildarbete

 Jag fortsätter att redigera och sortera bilder som blivit liggande sedan 2021. Nu har jag kommit till mitten av maj. Först en amerikansk hundtandslilja: Erythronium californicum ’White Beauty’. Gräddvit hundtandslilja. I vilt tillstånd hittar man den i norra Kalifornien.

Rhododendron hirsutum, håralpros är en nära släkting till den vanliga alprosen. En skillnad är att denna växer på kalkrik grund och alltså är kalktålig. Dock kan den odlas även i lätt sur mark. Den går däremot inte så bra i ren torv. Hemmahörande främst i östra Alperna.

Arabis caucasica, fagertrav, är en lättodlad och torktålig vintergrön stenpartiväxt. Dock sprider den sig väldigt snabbt i sidled och kräver plats. Lämpar sig utmärkt för en klippskreva där den inte kan expandera. Detta påminner då om hur den ofta växer naturligt i stora delar av medelhavsområdet och ända bort mot Centralasien.

De senaste lökarna på lökängen är kungsängsliljor som inte är några liljor trots namnet utan tillhör familjen Fritillaria. Artnamnet är meleagris. Utbredd över stora delar av centrala och södra Europa. Två färgvarianter finns spontant, vita som jag har mest av och rosa. Den självsår sig flitigt på lökängen.

En samling pärlhyacinter, Muscari. Flera sorter med olika färg är det här i lökbädden, men här finns också släktingen Bellevalia paradoxa, sorghyacint. Den senare har sitt ursprung i Turkiet och Iran.

Fritillaria pallidiflora, blek klocklilja. När jag först planterade den för många år sedan fick jag rekommendationen att placera den i mullrik, näringsrik jord i halvskugga. Det gjorde jag, och den blommade allt sämre år för år. Till slut fick jag tipset av en erfaren trädgårdsvän att flytta den till en väldränerad rabatt i sol. Där kommer den nu sedan mer än tio år tillbaka med sina blommor varje år. En skillnad kan vara att blommorna blir lite blekare i sol. Har sitt vilda ursprung i Centralasien.

Magnolia (Liliiflora-gruppen) ’Spectrum’. Det är en hybrid mellan M liliiflora ’Nigra’ och M x sprengeri ’Diva’. Jag såg den här sorten första gången 2009 i Kew Gardens i London. Jag föll pladask och önskade att den skulle vara härdig i Sverige. Efter lite efterforskning fann jag, att det skulle den helt visst vara. Till min överraskning och glädje fanns den till och med till salu i min lokala plantskola! Bara att leta upp en lämplig plats i trädgården alltså och nu har den växt till sig rätt hyfsat och blommar fint i mitten av maj varje år.