En kall juni

När nu juni månad går mot sitt slut kan man konstatera att vädret varit ovanligt svalt och regnigt. Månadsmedeltemperaturen kommer att hamna ett par grader under det normala här vid västkusten. Vädret har påverkat växtligheten på olika sätt. Värmekrävande träd som Catalpa och Gymnocladus har varit väldigt försenade med lövsprickningen. Faktiskt har deras blad inte utvecklats fullt ut nu i slutet av juni. Den värme som väderprognoserna utlovar i början av juli hjälper förhoppningsvis till att få fart på dem. Andra växter, främst olika perenner har utvecklats desto bättre och mått bra av den goda tillgången på vatten.

En buske som inte verkar lida av det svala vädret är kinesisk blomsterkornell, Cornus kousa var chinensis ’China Girl’. Den har visat sig trivas bra här i full sol och med en bergvägg bakom sig. Blomningen är ständigt lika riklig och imponerande. Den tål vintrarna bra och hade inga problem den besvärliga våren 2013. Det enda problemet har visat sig vara rådjuren. Första året efter planteringen blev den kraftigt betad och fick då en något besynnerlig form som den endast så småningom växt ifrån. Numera skyddas den för säkerhets skull med nätinhägnad under vintern.

En annan pålitlig blommare är långbladig deutzia, Deutzia longifolia. Många har fördomar mot släktet Deutzia, som anses risiga och fula efter blom. Så är det inte med denna. Den växer kompakt och är frodigt grön under hela sommaren. Blomningen är lika riklig oavsett väder. Den blir inte så hög. Min är efter många år bara 1,5 meter men kan troligen bli åtminstone 2.

I stenpartiet växer en knölväxt som borde tycka riktigt illa om det här vädret. Det är irissläktningen gul påfågelslilja, Moraea spathulata. Den hör naturligt hemma i mycket varmare klimat. Den växer vilt i Sydafrika, Mozambique och Zimbabwe och det känns onekligen lite konstigt, att den kan trivas i vårt svala nordiska klimat. Den hemfördes ursprungligen av Gerben Tjeerdsma till Botaniska trädgården i Göteborg. Där har den odlats på en skyddad plats invid administrationsbyggnaden tillsammans med ett flertal andra sydafrikanska lökväxter. Mitt exemplar är frösådd med frö därifrån. Den har tagit god tid på sig och blommar för första gången just den här svala våren. Knölen utvecklar sidoknölar och man får så småningom en rugge med många blommor. Varje knöl ger ett eget nästan meterlångt blad och en blomstängel.

 

Slutligen ett par aklejor med japansk härkomst. Den första är purpurakleja, Aquilegia buergeriana. Den och nästa är fröplantor som är unga och ännu inte nått full höjd. Så småningom kommer de att nå cirka halvmetern i höjd.

Den andra är metkroksakleja, Aquilegia oxysepala var kansuensis. Det svenska namnet syftar på sporrarnas form, som med lagom mycket fantasi kan liknas vid små metkrokar.

 



 





 



 



 

Golden State

Efter en dryg vecka i Kalifornien kom jag hem den 16 juni. Kontrasten var enorm i temperatur mot hemma. I Kalifornien upplevde vi som mest 39 grader varmt någon dag och för det mesta pendlade temperaturen mellan 25 och 30 grader. Dock inte i San Fransisco och utmed själva kusten söder därom. Där var det ofta dimma eller dimmoln och ibland kunde temperaturen bara nätt och jämt krypa upp till tjugogradersstrecket. Mitt bad i Stilla Havet inskränkte sig därför till att doppa fötterna upp till knäna. När jag kom hem till Göteborg var det inte mer än 12 grader, vilket kändes som vintertemperatur.

Men torrt är det i Kalifornien som bekant. Den senaste tioårsperioden har bjudit på extrem torka och nu har det införts en hel del restriktioner på vattenanvändningen bland annat för bevattning i trädgårdarna. Gräsmattorna får allt svårare och många överväger konstgräs för att få det grönt i stället för mer eller mindre gult.

Resans mäktigaste naturupplevelse var Sierra Nevada med Sequoia och Kings Canyon National Park. Där fanns ett flertal bestånd av de mäktiga mammutträden, jordens största träd om man ser till volym. Allra störst är det som fått namnet "General Sheridan". Det uppskattas väga 1256 ton med en stamdiameter på 11 meter. Höjden är "bara" 84 meter eftersom toppen brutits av, troligen av åsknedslag. Trädet växer dock fortfarande i tjocklek och är trots sina 2200 år vid god vigör.

Ute vid kusten i de torra klippområdena växte den uppseendeväckande buskvallmon. Det finns två arter som är snarlika, Romneya coulteri och Romneya trichocalyx. Mer eller mindre omöjligt att se skillnad. De förekommer i stora snår som lyser långa vägar med sina stora kritvita tallriksstora blommor. Bilden är tagen i San Fransiscos botaniska och visar R trichocalyx. De vilda bestånden är lite svåra att komma intill.

I samma område är marken i övrigt täckt med något som liknade isört, Mesembryanthemum. Den exakta arten kunde jag inte avgöra. Jag är inte säker på om den var ditförd med avsikt eller om den rymt. Hur som helst dominerade den fullständigt på stora arealer. Binder jorden bra men är väl egentligen en främling på den här kontinenten.

I många parker och längs gatorna kunde man se jacaranda blomma med sina fantastiska blålila blommor. Tyvärr blev det inte något tillfälle att stanna och ta kort. Ett annat träd som också var vanligt var tulpanträd, Liriodendron tulipifera. Där lyckades jag fånga en blomma med kameran. Det brukar vara svårt eftersom blommorna ofta sitter högt. Men har hittade jag en fin blomma på en lågt sittande gren.

Vad som upplevs som exotiskt och märkligt varierar. Här i förorterna till San José var det väldigt vanligt att man kämpade med att få vanlig björk att överleva. Med rätt nedslående resultat dock. Så många döda eller döende björkar har jag sällan sett. Här ett exempel från en trädgård tvärs över gatan från där min dotter bor. Synbarligen en vanlig Betula pendula som kämpar med torkan och nu i juni ser ut som vissa björkar kan göra här i september efter en torksommar som den förra.

Betydligt bättre mådde i värmen Magnolia grandiflora, kungsmagnolia. Som svensk skulle jag nog hellre vilja kunna odla den än en björk, även om björkar kan vara fina.

Rododendrontider del 3

Nu börjar rododendronblomningen gå mot sitt slut men ännu återstår en del. Det är främst lite större, storbladiga hybrider i skuggigare lägen som blommar nu. Än är inte riktigt alla i blom men här kommer några exempel.

Rhododendron ’Eskimo’ är en hybrid mellan två catawbiensehybrider, R ’Gloriosum’ och R ’Herme’. Knopparna är lilafärgade men blommorna bleknar till helt vitt. Det blir med tiden en ganska stor buske.

Rhododendron ’Hachmann’s Picobello’ Detta är en hybrid med en rätt komplicerad härstamning. Här ingår huvuddelen av de arter som är vanligast vid rododendronkorsningar. Fint mörkgrönt bladverk och god härdighet.

Rhododendron ’Scintillation’. En Dexter-hybrid från 50-talet med obekant härstamning. Möjligen ingår R fortunei. Färgen är rent rosa och i vissa ljusförhållanden nästan självlysande.

Rhododendron ’Polaris’. En hybrid mellan yakushimanum-selektionen ’ Koichiro Warda’ och catawbiensehybriden ’Omega’. Mycket pålitligt rikblommig. Är alltid nästan täckt av blommor i slutet av maj och början av juni. Blommorna bleks med tiden, vilket är vanligt bland yakushimanum-hybrider.

Jag har kombinerat ’Polaris’ med bl a ’Goldbukett’, som är en hybrid mellan den ovan nämnda ’Scintillation’ och R wardii.

Rhododendron ’Linda’. En hybrid mellan ’Britannia’ och R williamsianum. Den senare har fått genomslag i de vackra bladen. En enligt min mening synnerligen tilltalande färg på blommorna.

Rhododendron yakushimanum ’Koichiro Wada’. En selektion av vildarten som fått många utmärkelser och som är mycket använd vid hybridisering. Blommorna öppnar sig varmt rosa men bleknar till helt vitt. Särskilt uppskattad för de silvriga bladen vid utspringet, som kan liknas vid en andra blomning.

Rhododendrontider del 2

I blogginlägget ”Göteborg – Hamburg  t o r” berättade jag om min nyanlagda rododendronbädd och de buskar jag köpte i Tyskland i april. Jag skrev då att jag skulle återkomma till de olika sorterna då de blommade. Det är dags nu och för tillfället ser det ut så här. Plantavståndet är anpassat så att de med tiden skall växa samman utan att trängas alltför mycket.

Längst fram blommar ännu den gula ’Curlew’, som jag skrivit om redan tidigare. Bakom den står ’Weisshorn’ som ännu inte blommar. Den får jag återkomma till. Till höger om den står ’Debbie Dane’. Det är hybriden R haematodes x yakushimanum. Likt de flesta yakushimanum-hybrider är den som synes mycket rikblommig och växer kompakt. Är osäker på storlek men fick uppgiften hos Hachmann att den skulle bli ungefär 70 cm hög.

Rakt bakom den blommar den intensivt röda ’Brisanz’, R ’Mars’ x haematodes x ’Erato’. Den förefaller till skillnad mot ’Debbie Dane’ bibehålla sin röda färg utan att blekas med tiden. Den skall bli 60 cm hög och något bredare.

Till vänster om ’Brisanz’ står ’Hachmanns Andrea’, R ’Fantastica’ x williamsianum. Från williansianum har den ärvt mycket vackra mörkgröna välvda blad. Förväntas bli ca 70 cm och lika bred.

Längst bak står ’Hydon Velvet’, R bureavii x yakushimanum. Känd för sina vackra blad med rödbrun undersida. Förväntas bli 120 cm hög och lika bred.

Ytterligare en rododendron, som står på annat håll i trädgården får det bli i dag. Det är ’Princess Anne’, R hanseanum x keiskei. En mycket pålitlig rikblommande, småblommig rododendron, som jag har tyckt om sedan jag för första gången för många år sedan såg den i Göteborgs Botaniska trädgård. Nu börjar mitt exemplar få hyfsad storlek om än inte alls jämförbar med den i botaniska.

Rhododendrontider

Nu är det dags för rododendronblomning. De låga småbladig, liksom många rena arter, kommer först medan de flesta storbladiga hybriderna blommar lite senare. Från mitten av april till slutet av juni har jag rododendronblom i trädgården. Jag kommer troligen att återkomma flera gånger till rododendron under de närmaste veckorna.

Nu börjar med några lägre arter/sorter som jag samlat i en särskild bädd som ligger i sydsluttning med berg bakom. Så här såg det ut där, när det nyss var iordningställt i maj 2009. De rododendron jag planterat här tål sol bra och blommar bäst i ett soligt läge. Tidig vår kan de behöva skuggas för att inte utsättas för alltför starka temperaturkontraster mellan natt och dag. Det behöver jag inte tänka på eftersom det lyckligtvis finns stora träd längre ned som skuggar på förmiddagarna under vinterhalvåret.

Den första bilden visar Rhododendron fastigiatum, som härstammar från provinsen Yunnan i Kina. Den är härdig och har inte visat sig ha några problem med läget. Kan bli 60-70 cm hög och ungefär lika bred.

Rhododendron ’Makiyak’ är en hybrid, R makinoi x yakushimanum. Är även den härdig och bra. Har ärvt anlag för långa smala blad från R makinoi. Kompakt växtsätt och rikblommig.

Rhododendron ’Patty Bee’ är också en hybrid, R keiskei ’Yaku Fairy’ x fletcherianum. R keiskei har många fina döttrar och dotterdöttrar. Alla låga och kompakta med ofta gula men även rosa blommor. Tillhör inte de härdigaste.

Rhododendron pemakoense härstammar från Tibet där den växer på hög höjd. Är troligen inte särskilt härdig men har gått bra här i fyra år och växer i Göteborgs botaniska sedan länge.

Rhododendron ’Topsi’ är en hybrid, R yakushimanum ’Koirchiro Wada’ x forrestii. Djupröda knoppar som ger röda blommor som bleknar kraftigt med tiden. Inte heller den tror jag kan räknas till de härdigaste.

Rhododendron ’Wren’ är också en hybrid, R keiskei ’Yaku Fairy’ x ludlowii. Alltså ett halvsyskon till ’Patty Bee’ och i likhet med den ganska köldkänslig.

Första maj

Första-maj-helgen har alltid varit en viktig trädgårdshelg för mig När man arbetade var det några lediga dagar då man kunde göra en massa vårarbeten i trädgården. Ofta låg första maj så att den kunde kombineras med en veckohelg och kanske ett par semesterdagar, eller någon klämdag, till en lite längre ledighet. Jorden hade blivit tillräckligt varm för grönsakssådd och sättning av potatis. Gräsmattan hade torkat upp så att man kunde göra den lite sommarfin med krattning och gödsling. Trots att jag inte längre arbetar känns det som en viktig tid för trädgårdsarbete.

I år hade jag bestämt mig för att göra något åt min gräsmatta, som jag försummat en del då jag prioriterat annat. Två riktigt milda vintrar i rad har gynnat mossan och om den inte helt skulle ta överhanden kände jag, att det var dags att göra något drastiskt. I veckan före första maj gick jag över gräsmattan ordentligt och krattade bort stora mängder mossa. Det kom lite regn så jag kunde gödsla dagen före valborgsmässoafton. På första maj och lördagen och söndagen därpå skar jag rent alla kanterna och passade på att minska lite på gräset som brett ut sig på rabatternas bekostnad. Jag skar alltså bort mellan en och två dm gräs och snyggade till formen på gräsmattan. Det som jag skurit bort fraktade jag med skottkärra till en annan del av tomten där en del användes till att göra en ny gräsplätt. Resten lade jag på hög för att det skulle multna och ge mig bra jord att använda för lite nyplantering.

Bilderna visar den nya gräsmattskanten innan jag krattat och jämnat ut jorden, grästorvshögen och slutligen det ställe där jorden skall användas. Det är en del av berget som jag frilagt och där jag rensat ut en skreva och lite mera som så småningom skall planteras med något. På sista bilden kan man till vänster se hur det såg ut innan, med bl a mängder av kaprifol som dolde berget.

Vädret har varit svalt, särskilt på nätterna och blomningen utvecklas inte så snabbt som exempelvis förra året. En hel del finns det ändå och först vill jag börja med en bild på en svalört som jag planterade för några år sedan. Har man kommit i kontakt med den vilda svalörten och fått in den i trädgården kanske man tycker att jag är stollig. Den har som bekant en väldig benägenhet att sprida sig och kan lätt förstöra en gräsmatta helt. Det som gör att den sprids är att den sätter massvis med groddknoppar, som lätt förflyttas och slår rot. Snart är gräset helt täckt med svalört och kvävs. Mycket svårt att göra något åt. Nu är det så tursamt att det tagits fram en massa fina sorter som dels har trevliga blommor och dels inte alls sätter så många groddknoppar. En del sorter inga alls. Detta är en sådan, nämligen Ranunculus ficaria ’Collarette’ med dubbla gula blommor. Det finns flera andra i andra färger. Tyvärr lite ovanlig i svenska handelsträdgårdar men den kanske kommer. Väl värda att odla.

Trillium är ett släkte som jag inte riktigt hittat rätt plats för, förrän för en 5-6 år sedan. Jag hade flera fröplantor, som jag ville plantera ut och valde att sätta dem norr om växthuset. Där är lagom ljust men ändå inte brännande sol. Jorden är mullrik och torkar inte ut så lätt. Det visade sig vara en utmärkt plats. Här visar jag bilder på i ordning: Trillium albidum, T chloropetalum. T sulcatum och T grandiflorum ’Gothenburg Pink Strain’. Det senare är en korsning gjord i Göteborgs botaniska mellan två rosafärgade kloner. Den har visat sig behålla en fin rosa färg vid frösådd även om plantorna kan variera lite i utseende.

Göteborg - Hamburg T o R

I Hamburgtrakten finns mycket av intresse för oss sydsvenska trädgårdsodlare. Man kan bara nämna sådant som Hachmanns rododendron, Westphals klematis och Jürgen Peters alpina perenner. Här finns också en av Tysklands största plantmarknader på friluftsmuseet Kiekeberg i södra Hamburg. I år var det dags den 18-19 april och jag passade på tillfället att kombinera detta med ett besök hos Hachmann. Jag hade en helt ny iordningsställd bädd för rododendron som behövde fyllas. Det är alltid trevligt att sätta sig i bilen och åka genom Danmark ned till Nordtyskland vid den här tiden på våren. Vårens väg norrut ser man tydligt. I år var det förvånande liten skillnad. Björkarna var lite grönare, magnoliorna var lite mer utslagna och olika prunusar blommade lite rikligare än här i Göteborgstrakten men skillnaden var nästan marginell. I vanliga fall brukar det skilja ett par veckor i utveckling.

Kiekeberg är som sagt en gigantisk växtmarknad. Här kan man köpa det mesta i växtväg för våra trädgårdar. Hit lockas under två intensiva dagar trädgårdsfolk från stora delar av Tyskland men även massor från Danmark och södra Sverige. Bussturer arrangeras och när man rör sig där undrar man ibland om man verkligen är i Tyskland eller om man raskt transformerats till Danmark. När man ser den kaotiska kön vid entrén strax innan 10 på lördagen då marknaden öppnar undrar man om man någonsin skall komma in och få köpt något. Märkligt nog går det alldeles utmärkt. Det kan ta 15-20 minuter att komma in men sedan sprids alla ut på ett stort område och trängseln är plötsligt försvunnen. Den här bilden från ett tidigare år visar lite av entrékaoset.

När alla kommit in kan man beskåda det prydliga entréområdet dekorerat med alunrot och spetsmössa i alla upptänkliga färger.

Inne på området är det alltså inte alls lika trångt. Här kan man i lugn och ro botanisera exempelvis bland en massa olika buskar eller så kan man grotta ned sig i små speciella alpina plantor om man är intresserad av det. Några sådana alpiner köpte jag och det kan säkert bli tillfälle att i någon framtida blogg återkomma kring några av dem.

Hachmann är naturligtvis representerad på plantmarknaden, men då jag var ute efter lite speciella sorter valde jag att göra ett separat besök i Hachmanns plantskola i Barmstedt några mil norr om Hamburg. Jag var ute efter sex olika sorter av lite halvhöga rododendron och med ett undantag fanns de att köpa. I ett fall fick jag välja en från min reservlista. Väl hemma efter Hamburgutflykten kunde jag plantera mina rododendron i den iordningställda planteringsbädden. Så här ser det ut. De sorter jag planterat här är: ’Curlew’, ’Weisshorn’ ’Debbie Dane’, ’Andrea’, ’Brisanz’, ’Hydon Velvet’ och R orbiculare (Den kommer inte från Hachmann utan är en egen frösådd. Är skymd på bilden).

Jag kommer i kommande bloggar att presentera dessa olika var för sig, när de blommar senare under våren. Redan nu blommar som synes en av dem, nämligen ’Curlew’. Denna låga gula rododendron är en hybrid mellan R ludlowii och R fletcherianum. Den blir bara ca 40 cm hög och breder så småningom ut sig en hel del mera i sidled. Den har uppmärksammats mycket genom sina i förhållande till storleken relativt stora blommor.

Under bortavaron hade mycket hunnit hända i trädgården, både stort och smått. Magnolian ’Wada's Memory’ hade öppnat sina blommor. I lökbädden blommade den pyttelilla Narcissus jonquilla, en narciss som man får knäböja för.