Sommaren har kommit

Värmen kom tvärt vid påskhelgen och SMHI har noterat meteorologisk sommar i stora delar av Sydsverige. Värmen kulminerade i fredags då min termometer på landet visade som mest 27,1 grader. Det har gjort att växtligheten utvecklas i rasande fart men också att det precis som förra våren raskt blev extremt torrt trots stort nederbördsöverskott i mars. Nu lördag och söndag kom lyckligtvis regnet. Jag hade redan fått börja vattna en del. När detta skrevs har det regnat i stort sett ett helt dygn i sträck men jag har ingen uppgift om hur mycket som kommit. Det får nog ändå anses tillräckligt för tillfället.

Den här lilla japanska hundtandsliljan gläder lika mycket varje år. Den växer inte till sig något där den står men kommer troget tillbaka med en blomstängel varje år i slutet av april. Det är den finaste hundtandsliljan jag vet och namnet är enligt den etikett som följde med den Erythronium sahohime. Den finns inte med i SKUD och i RHS växtdatabas står namnet som ”unchecked”. Jag köpte den en gång från Jaques Amand, som jag räknar som tillförlitlig. När jag söker på Google hittar jag mest mina egna bilder och beskrivningar. Ovanlig i odling eller fel namn?

Mina första rododendron börjar blomma och det ser ut som det skall bli en mycket riklig blomning i år. Jag lär komma tillbaka i framtida bloggar med en bilder på mina nya rododendron. Här är det en som jag haft rätt många år men som först under senaste åren börjat blomma ordentligt. Det är Rhododendron pseudochrysanthum, taiwanrododendron. Det svenska namnet berättar var den kommer ifrån, alltså Taiwan. Där växer den på hög höjd men man undrar ändå lite över härdigheten hos oss. Det har gått bra hittills och det kanske är varma torra somrar som krävs för att den skall blomma ordentligt.

En annan rododendron som börjat blomma är hybriden mellan R tsariense och R yakushimanum. En fin hybrid som jag köpte för några år sedan på rododendronsällskapets försäljning. Jag siktade mest på att få en planta med fina blad. Så är det. De nya bladen har ett fint rött indument och de behåller den färgen på undersidan. Men också blommorna duger, särskilt just då de slår ut med en fin rosa färg på knopparna. Blommorna bleknar till mycket ljust rosa, nästan vitt.

En magnolia som i år blommar rikligare än någonsin är Magnolia salicifolia, pilbladsmagnolia. Det är en egen frösådd jag gjorde för många år sedan och det har dröjt länge innan den börjat blomma. Jag är osäker på exakt när men det är mer än 20 år sedan jag sådde den. Den har visserligen blommat en del under några år men inte i närheten av vad den gör i år. Ännu ett resultat av förra årets varma sommar?

Slutligen Pieris japonica, japansk buskrosling. Även den blommar ovanligt rikligt. Tyvärr står den lite trångt så den syns inte riktigt som den borde.

Snö och sommarvärme

Förra helgen tillbringade jag i Hamburg för besök på lite plantskolor och på trädgårdsmässan i Kiekeberg. Ingen höjdare visade det sig att åka söderut. Vintern slog till i Tyskland. På morgonen i lördags då jag kom ned till bilen utanför hotellet för att ta mig till trädgårdsmässan såg det ut så här. Snö som visserligen smälte men temperaturen var bara strax över noll.

Hemma igen i söndags var det betydligt angenämare och här är i dag mindre än en vecka senare rena sommaren med 19 grader och sol som bränner så pass, att man börjar leta skugga. I lökhuset blommar Iris orchioides ’Baschi’. Det är en knöliris från Centralasien som kanske skulle klara sig i lökbäddens grus men jag odlar den för säkerhets skull i kruka och torrt under sommaren.

I lökbädden finns däremot den lilla Narcissus scaberulus, liten gulljonkvill från Portugal. Den har nu närmare 20 år på nacken i min trädgård och har skött sig bra, först i stenpartiet och sedan i lökbädden planterad i grus.

Lika gammal hos mig är Fritillaria montana, späd klocklilja från Sydeuropa. Ingen särskilt uppseendeväckande blomma men sedd så här på nära håll har den en närmast grafisk skönhet.

Mera uppseendeväckande är den här släktingen, Fritillaria ’Early Magic’. Det är en alldeles ny korsning mellan F eduardii och F raddeana. Blommar mycket tidigare än den vanliga kejsarkronan som den annars liknar en hel del.

I dess närhet blommar nu den första pionen. Det är Paeonia obovata, lackpion. En form med extra mörka blad, som i botaniska populärt kallas ”den svarta pionen”, syftande på bladen. Jag fick en liten planta för några år sedan av Henrik efter det att jag hjälpt till med en guidning. Jag har misskött den en aning eftersom den först fick en lite olämplig placering. Nu har den flyttats och verkar repa sig.

Slutligen de första blommorna i min tuffsten. Det är Draba polytricha, björnmossdraba som redan börjat blomma.

Så kom värmen

Torsdag-fredag gav vårens hittills varmaste dagar här i Göteborgstrakten. Temperaturen hos mig på landet var uppe och snuddade vid 20-gradersstrecket. Officiellt fick Göteborg under torsdagen enligt SMHI 19,1 grader. Högsta uppmätta temperaturen hittills den här våren i Sverige. Jag hade en aning om vad som skulle komma och valde att göra den första övernattningen på landet. Det brukar jag se som invigning av våren och det brukar firas med ett glas billigt bubbel.

Nu är det full fart också på ogräset. Alla de fröer som inte grodde under torkan kom igång med regnet under hösten. Jag orkade inte rensa då, vilket nu får ses som ett misstag. Det gäller att få bort det som blommar tidigt, så att inte det hinner fröa av sig. Det blev alltså mycket rensning i den varma solen.

I stenpartiet står nu Corydalis malkensis i full blom. Många fröplantor har det hunnit bli. Jag kan inte nog berömma den här växten. Blommar före det mesta, sprider sig lätt men stör inte på minsta vis eftersom den vissnat ned, när resten av växterna kommer igång.

På lökängen är det dags för det andra floret med främst narcisser. Några har kommit igång ordentligt men jag väntar på flera.

Fritillaria raddeana, halmgul kejsarkrona hade just börjat visa färg vid en tidigare blogg. Nu är den helt utslagen.

I närheten av den finns en av de tidigast blommande buskarna, Abeliophyllum distichum, vinterbuske, som ibland kallas vit forsythia. Den är inte nära släkt med forsythia även om den tillhör samma växtfamilj. Vilt återfinns den i Korea. Namnet kommer från att den blommar tidigt på bar kvist och att blommorna till formen påminner om forsythia fast vita och betydligt mindre. Busken är ung och än så länge liten. Den växte trots torkan väldigt bra i somras och satte mycket knopp. Än är det dock långt innan den är fullvuxen.

 Stachyurus chinensis ’Celina’, kinesisk pärlsvansbuske,  är en ovanlig buske som förtjänar betydligt mer uppmärksamhet. Jag köpte den förra året från B’Ströö i Byxelkrok på Öland och den är ännu för ung för att vara någon riktigt bra representant för arten. Den behöver flera år till på nacken innan man kan se potentialen på riktigt. Så småningom blir den minst 2 meter hög. I Göteborgs botaniska finns en syster till den från Japan, nämligen Stachyurus japonica som blommar fint varje år tidigt på våren. 

Möt våren i botaniska

Så hette de vårvandringar i botaniska trädgården mellan februari och april som leddes av Jimmy Persson förr i tiden. Nu är han pensionerad så då får man göra sina egna vandringar. Jag tog en sådan i solskenet i dag och kunde konstatera att det verkligen är vår nu. Blomningen har på riktigt kommit igång lite varstans. Här kommer en liten rapport. Mycket mera finns och mycket mera kommer under den närmaste tiden för den som tar sig till botaniska.

Först en bild från stallbacken väster om växthusen. Här kryllar det av blommande vårlökar. Just på bilden är det mest Scilla sardensis, liten vårstjärna men också en del andra scillor.

Adonis amurensis är pålitlig som den första blomman i perennträdgården i trädgårdens centrum.

I klippträdgården hittar man också alltid mycket tidigt Pulsatilla vulgaris ssp grandis.

I den asiatiska delen av klippträdgården finns denna: Primula megaseifolia, vilt växande i Turkiet.

Bland blommande buskar är det nu dags för rododendron. Bland vildarterna finns många som blommar mycket tidigt, ja somliga mitt i vintern om det är milt. En som ännu inte blommar, men där de svällande knopparna vittnar om att det alldeles strax är dags, är Rhododendron calophytum. Jag tog med den här bilden främst som illustration av hur riklig rododendronblomningen tycks bli i år. Enormt mycket knopp på de allra flesta. Den varma sommarens förtjänst?

Här följer utan närmare kommentar ett antal blommande rododendron.

Rhododendron mucronulatum.

Rhododendron oreodoxa

Rhododendron uvariifolium

Rhododendron fulgens

Vår på riktigt

I går söndag var det en riktigt härlig, solig marssöndag. För första gången lyckades jag kombinera möjlighet att åka till landet med riktigt fint väder. Solen värmer nu ordentligt. Jag bestämde att nu var det dags att få ut de krukor med lite frostkänsliga växter som förvarats inne under vintern, exempelvis en kamelia som i år blommat rikligare än någonsin. De här krukorna får nu tillbringa en tid på altanen där det är tak över. Där är risken för svårare köldbakslag minimal nu. När krukorna lyfts ut kan jag börja höja temperaturen inomhus. Jag släppte också på vattnet som jag brukar stänga av under den kallaste vintern. Ute började jag ta bort de nät som skyddar vissa vintergröna växter mot rådjurens vinteraptit.

Det är mycket att göra nu på våren så snart börjar jag tillbringa lite längre tid i stugan med övernattning. Får se längre fram i veckan då det är utlovat varmluft. I solskenet visade sig lökängen från sin bästa sida med fullt utslagna krokusar och en och annan yrvaken humla.

Den gula julrosen Helleborus ’Gelber Schmetterling’ var utslagen. Blommorna är vända nedåt så jag lyckades inte fånga det vackra mönstret på insidan av blomkalkarna.

En annan gul blomma hade nu också börjat öppna sig ordentligt. Det var den halmgula kejsarkronan, Fritillaria raddeana.

I lökbädden blommar nu tuvig blåstjärna, Scilla amoena. Hemlandet för den är lite oklart men troligen Turkiet. Trivs bra i lökbäddens grus, där den som namnet antyder, växt ut till en vacker tuva.

Vårdagsjämning

Idag på vårdagjämningen har det varit mulet och disigt. Disigt är snarast en underdrift. Det var tidvis något som snarare bör gå under benämningen duggregn. Inget lämpligt väder att avnjuta krokusblomning. De vägrar envist att öppna sina kalkar när inte solen lyser. Nu har det allra tidigaste floret på lökängen i stort sett blommat över och nu är det i stället våririsarna, Crocus vernus som dominerar. Narcisserna står i startgroparna med sin knoppar men här på norrsidan är det ännu någon tid kvar. På södersidan har vissa sorter börjat spricka ut.

En nyplanterad våriris för i år i lökbädden är Iris (Reticulata-gruppen) ’Polar Ice’. Enligt uppgift jag fått är det en sport av ’Sheila Ann Germaney’ men jag har sett även andra uppgifter om härstamning. Helt vit med bara svagt blå och orange teckningar.

Förra bloggen visade jag bilder på några röda bladknoppar av pioner. Den här gången får det bli luddiga backsippeknoppar. Det är den tidiga arten Pulsatilla vulgaris ssp grandis. Den är alltid tidigast och blommar för det mesta i början av april. Man kan redan nu ana lite blått innanför luddet.

Den frösådda trollhasseln, Hamamelis japonica blommar nu för andra året och det lite rikligare än förra året som var det första. Blommorna är ljust gula i färgen och inte så kraftigt gula som en del sorter.

Tranor och sångsvanar

Våren kryper fram så sakteliga. Ingen riktig värme men mild jämn temperatur håller medeltemperaturen en bit över det normala. På vägen till landet åker jag E6 söderut och passerar Sandsjöbacka naturreservat med stora våtmarker. Där ser man på våren alltid såväl sångsvanar som tranor. Sångsvanarna har funnits där ett par veckor nu men i dag såg jag för första gången två tranor. Jag antar att det är det par som brukar vara där och även häckar en bit från motorvägen. Jag brukar säga att här är den enda motorvägen i Sverige där man kan beskåda tranor på våren, bara ungefär 50 meter från trafiken.

I trädgården går det också framåt fast ganska långsamt. Ett par dagar med sol och riktig värme skulle nog sätt fart på en del. Men man skall väl inte klaga. Risken för bakslag är inte över och det är bra om buskar och träd inte lockas fram för tidigt. I lökängen är massor av krokusar uppe men utan sol står de bara som små spjut i gräset. Det skulle vara läckert med en riktigt solig dag. Så här ser det i alla fall ut nu.

I stenpartiet har malkanunneörten Corydalis malkensis kommit upp. Små ljusgröna blommor än så länge. Lite varmare så slår de ut helt och blir kritvita. Det är en mycket trevlig nunneört som sprider sig flitigt. Dock inte besvärande på något sätt eftersom den vissnar ner lagom till dess att annat börjar blomma.

Pionerna står i startgroparna kan man säga. De nya skotten lyser intensivt rött. Här bilder på Paeonia peregrina, turkisk pion och Paeonia mlokosewitschii, svavelpion.

Intill har den halmgula kejsarkronan, Fritillaria raddeana växt sig hög. Inte långt kvar innan knopparna slår ut. Man kan ana färgen redan.