lördag 21 april 2018

Plötsligt blev det sommar


Det som är skillnaden mellan begreppen ”klimat” och ”väder” är bland annat att i det första begreppet har det skett en utjämning till genomsnitt. En mars som är kallare än normalt kan exempelvis följas av en april som är varmare än normalt. I det långa loppet jämnar det ut sig. April har hittills enligt SMHI varit tre till fyra grader varmare än normalt i våra trakter och i den gångna veckan fick vi vissa dagar med rena sommartemperaturer. Det har gjort att växtligheten tagit ifatt förseningen och nu är allt i stort sett som vanligt. Jag såg i dag hur kastanjerna har börjat öppna sina knoppar och små ljusgröna blad vecklat ut sig.

I går njöt jag i fulla drag på landet med 23 graders värme och man kunde lätt klädd äta sin lunch ute i ett skuggigt läge utan minsta obehag. I söder blommar många växter vid ungefär normal tid nu, ja i en del fall tidigare än förra året. Ett exempel är halmgul kejsarkrona, Fritillaria raddeana.


I lökbädden hittar man de små blommorna av Tulipa bifloriformis ’Starlight’. Den lilla narcissen som syns på bilden är en obekant rymling från någon närstående gammal plantering. Jag har totalt tappat kontrollen på de här småttingarna som dyker upp här och där, troligen spontansådda. Jag antar att den härstammar från någon sort i gruppen cyclamen-narcisser, som jag planterade en del av på 90-talet. Huvuddelen har flyttats härifrån, då jag helt grävde upp och lade om stenpartiet i början på 00-talet men nu dyker en del små ättlingar upp här och där.


Mera svårodlade lökväxter försöker jag odla i kruka i mitt lökhus. Allt går inte så bra men nu blommar i alla fall en fin junoiris, Iris orchioides ’Baschi’. Jag har haft problem tidvis med att små möss gnager på blomknoppar och de första bladspetsarna på just iris och även krokus. Ingen jätteskada men blommorna deformeras.


I skuggan i woodlandet breder ungersk tandrot, Cardamine glanduligera ut sig i stadig takt. Den har väl lite mer än tio år på nacken i det här läget och de första åren gick det långsamt. Nu växer den med flera kvadratmeter per år. Det finns plats för mycket till.


I stenpartiet börjar nu, ett par veckor tidigare än förra året, stor backsippa att blomma, Pulsatilla vulgaris ssp grandis. En underart som tidigare sågs som en egen art, men nu inordnats som underart till vanlig backsippa. Den är alltid tidig - flera veckor tidigare än andra backsippor.


I förra bloggen berättade jag om den nyröjda delen av tomten i söder och hur jag planterat rododendron i en del av den. I går planterade jag i den solbakade delen där en syddracena, Cordyline australis ’Purpurea’.


Nu tänker ni som läser detta, att något gått riktigt snett i huvudet på mig. Var lugn - jag förstår naturligtvis att det här liljeträdet från Nya Zeeland inte har en chans i min trädgård trots växthuseffekten. Orsaken till att den nu får ståta här med sin en aning exotiska uppenbarelse är, att den inte längre ryms inomhus i min sommarstuga på vintern. Takhöjden räcker inte till längre. I vintras fick den hanka sig fram med de översta bladen vikta. Nästa år kommer det inte att gå. I stället kommer den att få en sista säsong i frihet och dö en långsam död nästa vinter. Jag gjorde så med en kamelia som blivit för stor förra våren. Den fick en sommar på sig. Trots en elakartad vårvinter verkar den trots allt ha klarat sig med livet i behåll. Jag får bevaka den och återkomma med rapport.

1 kommentar:

  1. Jag erkänner att jag blev en smula fundersam när jag såg bilden på Liljeträdet!

    SvaraRadera