Det som är skillnaden mellan begreppen ”klimat” och ”väder”
är bland annat att i det första begreppet har det skett en utjämning till
genomsnitt. En mars som är kallare än normalt kan exempelvis följas av en april
som är varmare än normalt. I det långa loppet jämnar det ut sig. April har
hittills enligt SMHI varit tre till fyra grader varmare än normalt i våra
trakter och i den gångna veckan fick vi vissa dagar med rena
sommartemperaturer. Det har gjort att växtligheten tagit ifatt förseningen och
nu är allt i stort sett som vanligt. Jag såg i dag hur kastanjerna har börjat
öppna sina knoppar och små ljusgröna blad vecklat ut sig.
I går njöt jag i fulla drag på landet med 23 graders värme
och man kunde lätt klädd äta sin lunch ute i ett skuggigt läge utan minsta
obehag. I söder blommar många växter vid ungefär normal tid nu, ja i en del
fall tidigare än förra året. Ett exempel är halmgul kejsarkrona, Fritillaria
raddeana.
I lökbädden hittar man de små blommorna av Tulipa
bifloriformis ’Starlight’. Den lilla narcissen som syns på bilden är en obekant
rymling från någon närstående gammal plantering. Jag har totalt tappat
kontrollen på de här småttingarna som dyker upp här och där, troligen
spontansådda. Jag antar att den härstammar från någon sort i gruppen
cyclamen-narcisser, som jag planterade en del av på 90-talet. Huvuddelen har
flyttats härifrån, då jag helt grävde upp och lade om stenpartiet i början på
00-talet men nu dyker en del små ättlingar upp här och där.
Mera svårodlade lökväxter försöker jag odla i kruka i mitt
lökhus. Allt går inte så bra men nu blommar i alla fall en fin junoiris, Iris
orchioides ’Baschi’. Jag har haft problem tidvis med att små möss gnager på
blomknoppar och de första bladspetsarna på just iris och även krokus. Ingen
jätteskada men blommorna deformeras.
I skuggan i woodlandet breder ungersk tandrot, Cardamine
glanduligera ut sig i stadig takt. Den har väl lite mer än tio år på nacken i
det här läget och de första åren gick det långsamt. Nu växer den med flera
kvadratmeter per år. Det finns plats för mycket till.
I stenpartiet börjar nu, ett par veckor tidigare än förra
året, stor backsippa att blomma, Pulsatilla vulgaris ssp grandis. En underart
som tidigare sågs som en egen art, men nu inordnats som underart till vanlig
backsippa. Den är alltid tidig - flera veckor tidigare än andra backsippor.
I förra bloggen berättade jag om den nyröjda delen av tomten
i söder och hur jag planterat rododendron i en del av den. I går planterade jag
i den solbakade delen där en syddracena, Cordyline australis ’Purpurea’.
Nu tänker ni som läser detta, att något gått riktigt snett i
huvudet på mig. Var lugn - jag förstår naturligtvis att det här liljeträdet
från Nya Zeeland inte har en chans i min trädgård trots växthuseffekten.
Orsaken till att den nu får ståta här med sin en aning exotiska uppenbarelse är,
att den inte längre ryms inomhus i min sommarstuga på vintern. Takhöjden räcker
inte till längre. I vintras fick den hanka sig fram med de översta bladen vikta.
Nästa år kommer det inte att gå. I stället kommer den att få en sista säsong i
frihet och dö en långsam död nästa vinter. Jag gjorde så med en kamelia som
blivit för stor förra våren. Den fick en sommar på sig. Trots en elakartad
vårvinter verkar den trots allt ha klarat sig med livet i behåll. Jag får
bevaka den och återkomma med rapport.
Jag erkänner att jag blev en smula fundersam när jag såg bilden på Liljeträdet!
SvaraRadera