Stenpartipresentation 1

Jag är en stor anhängare av stenparti i trädgården. Det kan säkert förklaras av min beundran för den fantastiska klippträdgården i Göteborgs botaniska. Det är botaniskas mest uppskattade och internationellt mest ryktbara del. Som gammal vän till botaniska är det givet att jag i de trädgårdar jag ställt i ordning har haft stenpartier. Inte för att jag på minsta sätt anser mig kunna efterlikna botaniska men man vill såklart försöka. Det började 1972 då vi anlade vår första trädgård vid det hus vi då köpte. Där blev det i en sluttning två ganska stora stenpartier, som väl blev bara så där lyckade. 1990 då vi började göra i ordning trädgården vid sommarstugan var det givet att det i södersluttningen skulle bli ett stenparti och långt senare blev det också ett mindre parti i trädgårdens norrsluttning.

Jag tycker att varje trädgård bör ha någon form av stenparti. Det behöver inte vara stort och måste inte vara ambitiöst uppbyggt men där bör vara väldränerat, helst i en sluttning eller en upphöjd bädd. Jag går inte in på själva anläggandet här i detalj. Det kan man läsa om på många ställen. Däremot vill jag i ett antal bloggar presentera de båda stenpartier jag har och illustrera med lite bilder av växter som finns eller har funnits där. Kanske kan det fresta någon som läser detta.

Först till det sydvända partiet där solälskarna kan få sitt lystmäte och där det kan bli rätt torrt på sommaren. Det fanns från början en igenväxt plantering och jag röjde och planterade där i början av 90-talet. Det blev inte helt lyckat trots att jag tyckte att jag hade viss erfarenhet. Såväl grundarbete som växtval lämnade en del övrigt att önska. Efter att ha kämpat med detta under ett antal år tog jag beslutet 2006 att gräva ur alltsammans och dränera och återfylla med ny, bra och ogräsfri jord. Det var min första hela säsong som pensionär och jag kunde helhjärtat satsa på det här stora projektet. En del avsattes till separat lökbädd och resten blev stenparti. Så här såg alltsammans ut den 22 augusti, då jag kunde börja sätta ut en del småplantor av egen uppdragning som stått i kruka och väntat.

Sedermera har det skett en viss utökning i ett par etapper och det hela är väl i dag på cirka 50 kvadratmeter inklusive lökbädden. Jag märker nu när jag ser igenom mina bilder att det är dåligt med bilder som visar helheten. Här har jag en från juli 2014 som i alla fall visar större delen av stenpartiet/lökbädden. Tyvärr är det i stort sett inget som blommar då, mitt i sommaren. En stor ändring sedan dess är att den japanska vildros som syns i vänsterkant är helt borttagen och där har jag nu nyplanterat låga krypande växter.

Över då till enskilda växter. Jag börjar med några stycken som växer samlat och inte har någon direkt tendens att breda ut sig på andras bekostnad. Aethionema armenum ’Warley Rose’, klippört, är den första. Det är en gammal känd stenpartiväxt som kommer från Turkiet/Kaukasus och är lättodlad, förutsatt god dränering.

Armeria caespitosa ’Beavan’s Variety’, tuvtrift, är också en bekant gammal goding som tidigare gick under namnet A juniperifolia. Inga direkta konstigheter med den. Den växer vilt i centrala Spanien och är alltså van vid riktig sommarvärme.

Helt annorlunda växtsätt finner man hos Aquilegia flabellata, Japansk akleja. Som namnet säger kommer den från Japan. Den är inte känd som vild utan har kulturursprung. Det finns flera namnsorter i olika färger. Detta är en frösådd och den frösår sig gärna i sin närhet. Man får passa på med rensning om man inte vill ha för många. Fröplantorna kan variera i utseende. Den klarar sig också bra i vanlig rabatt. Jag har ett flertal andra aklejor i stenpartiet men det får räcka med denna.

Primula marginata ’Caerulea’, dvärgaurikel, är den mest lättodlade av de alpina vivorna. Arten är vildväxande i de sydvästra Alperna och det finns flera andra namnsorter, bland annat en vit vid namn ’Alba’. Jag har flera alpina vivor som är rätt knepiga att få att överleva i vårt regniga klimat. P recubariensis och P miniera är ett par som likväl klarat sig i 10 år. Jag visar ingen bild på dem nu. De är tveksamt odlingsbara hos oss och bör för säkerhets skull täckas över vintern.

Phyteuma scheuchzeri , hornrapunkel,  är en blåklockssläkting med ursprung i de italienska Alperna. Inga särskilda problem med den, förutom möjligen att den frösår sig en del, så man får se upp. Originellt utseende på blommorna.

Gentiana acaulis, alpgentiana, är egentligen mattbildande men har det inte helt lätt i vårt klimat. Jag är tacksam för att den överhuvud taget klarar sig och växer till en aning. Någon stor blommande matta räknar jag inte med och heller inte att den skall inkräkta på andras utrymme. Trots att den är lite svårodlad vill jag ändå gärna ha den i stenpartiet. Dess blommor är enligt min mening något bland det vackraste man kan se. Vilt kan man uppleva den i Alperna.

 Campanula armena, armenisk klocka, är en blåklocka som tidigare gick under namnet Symphyandra armena. Ännu en av alla dessa som bytt namn på senare år. Svårt att hänga med. Den finns i alla fall vildväxande, bland annat i Armenien.

Slutligen som sista stenpartiväxt i den här bloggen en backsippa, Pulsatilla vulgaris ssp grandis. Särklassigt tidigast av mina backsippor och blommar ofta redan i början av april. Här en bild från 11 april 2017.