Pandemitider

Det talas inte om så mycket annat än coronaviruset de här dagarna och som tillhörande riskgruppen är man föremål för ett omfattande intresse. Vi 40-talister beskrivs som oansvariga och själviska, när vi vägrar att gräva ned oss i en total dödande isolering, utan försöker att leva någorlunda vanligt, fast med iakttagande av försiktighet i umgänget med vår omgivning. Vårt relativa lugn och vår obenägenhet till panik kanske beror på att vi upplevt en och annan pandemi tidigare. Jag tänker exempelvis på asiaten 1958-59 med flera miljoner döda världen över, och tusentals i Sverige. En åldersgrupp som drabbades hårt då var barn och unga så vi har tillhört riskgruppen förr. Vi har lärt oss att vara försiktiga men inte till det absurdas gräns.

Exempelvis ser jag inga problem i att flytta ut till landet från i morgon. Risken att jag skall smittas där är såvitt jag förstår betydligt lägre än i stan. Mina dagliga promenader kan ske i total isolering i skogen i stället för på stadsgatorna. Grannarna håller sig på behörigt avstånd men man kan ändå samspråka. Det är alltså dags att hälsa våren på allvar på landet. I dag har jag varit ute en sväng och städat och satt upp värmen så att det skall bli drägligt. I morgon bär det av. Efter den milda vintern har det känts som om värmen snart borde anlända och idag var det dags. 14 grader och en värmande sol. I morgon utlovas ännu lite varmare.

Blomningen som började så tidigt har inte fortsatt i samma utsträckning, men nu tar det nog fart. En tidigblommande buske är Oemleria cerasiformis, indianplommon med massvis av hängande klasar med små vita blommor. Den har sin hemvist i västra Nordamerika.

I lökhuset blommar en del, bland annat denna trevliga gula klocklilja. Namnet är Fritillaria hermonis ssp amana ’Gokzun Gold’, amanusklocklilja. Jag har försökt med den på friland i lökbädden men den blev inte så långlivad. Den kommer ursprungligen från Turkiet/Libanon.

På lökängen har nu krokusarna i stort sett blommat över och det är dags för narcisser. Jag har inte full koll på sorterna men det här torde vara cyklamen-narcissen ’Velocity’.

I lökängen ser jag nu att det börjar dyka upp nunneörter som spridit sig från en närliggande rabatt. Fröplantor har inget eget namn men denna har klara likheter med sorten ’George Baker’ som finns i närheten.

Balkansippan började blomma för två veckor sedan men nu är den helt utslagen. Sorten är Anemone blanda ’White Splendour’. Jag inser att jag måste komplettera med fler i andra färger.

I söderläge är det nu inte så långt kvar till den första pionblomman. Knopparna sväller och börjar visa färg på den här mörkbladiga formen av Paeonia obovata, lackpion. Hemvist Ostasien/Japan.

Slutligen från lökbädden en tulpan vid namn Tulipa humilis ’Odalisque’. Det är den sort av violtulpan som har visat sig mest långlivad. Den är nu inne på sitt åttonde år.