Förstagångsblomning

Den varma sommaren förra året satte fart på en del buskar som aldrig blommat hos mig förut. Flera av dem är egna frösådder – andra är köpta som småplantor. Jag tror inte att det är en slump att flera stycken väljer den här våren för sin första blomning. Det tycks mig uppenbart att det har att göra med förra årets rätt extrema sommarvärme.

Jag inleder med att litegrann avvika från rubriken. Rhododendron ’Sarled’ heter denna rikblommande lilla miniatyrbuske och den blommade faktiskt med en liten blomma redan förra året men det är först i år som den visar hela sin förmåga. Den är inköpt som en liten 5 cm hög stickling på växtmarknaden i Kiekeberg. Namnet var felstavat och det är först i år som jag fått namnet helt rätt med hjälp av trädgårdsforumet på Scottish Rock Garden Club. Det är en hybrid mellan R sargentianum och R ledoides, vilket gett upphov till namnet. Numera svårare att härleda eftersom den senare fått byta namn till R trichostomum. Knopparna är rosafärgade och öppnar sig till vita blommor. Hela plantan är i dag bara knappt 2 dm hög. Den kommer inte att bli så mycket högre men så småningom bredare.

Berberis darwinii, darwinberberis, är nästa och den blommar verkligen för första gången hos mig. Det är en vintergrön berberis från Chile och Argentina. Jag har sått den med frö som jag bytte till mig från en dam på Färöarna som jag blev bekant med via SRGC:s forum. Den anses tåla kyla dåligt och jag har väl tvivlat en del på den. Det är åtminstone tio år sedan jag sådde den. Den har växt till sig bra under de två senaste åren men jag hade faktiskt inga förväntningar på blommor. I år var det i alla fall dags och den har blommat rätt rikligt med massor av gulorange blommor. Enligt samstämmiga uppgifter den vackraste av de vintergröna berberisbuskarna och den har belönats med RHS Award of Garden Merit. Den kommer med tiden att bli uppemot två meter hög och det ser jag fram emot.

Cercis canadensis tog jag upp i en tidigare blogg och jag nöjer mig nu med att visa en bild. Den ser väldigt exotisk ut i vår miljö.

 Cornus florida, blomsterkornell, är också den exotisk. Den kommer från sydöstra Nordamerika och blomman är s k stasblomma för North Carolina. Dogwood, som den heter där, är en vanlig buske i skogsmiljö på Apalacherna. Enligt beskrivningar jag sett kan den färga skogsbrynen helt vita under våren ungefär som slån kan göra hos oss. Dess utbredningsområde har ett inlandsklimat, där det kan bli rejält kallt på vintern men där sommaren är mycket het och lång. Den är alltså inte speciellt köldkänslig. Det har bara hänt en gång att den fått köldskador sedan 2004 då den planterade som en mycket liten buske inköpt i en liten plantskola i Göteborg. Däremot behöver den en varm sommar för att blomma året därpå. Riktigt varma somrar är inget som vi är bortskämda med i vårt land. Det gör att blomning hos blomsterkornellen mestadels uteblir. När blomsterkornellen i Göteborgs botaniska blommade efter en varm sommar på 90-talet skrevs det om den i Göteborgs-Posten och Björn Aldén bredde ut sig om hur ovanligt det var. Nu har jag en som blommar! Känns lite speciellt. Jag kanske aldrig får uppleva det igen.

Davidia involucrata, näsduksträd, är en mera regelbunden blommare i vårt land. Å andra sidan finns den inte så mycket i odling. På senare år har den kommit in i sortimentet hos en del mera välsorterade plantskolor, så man kan hoppas att den blir mera vanlig i våra trädgårdar i de varmare zonerna. Kanske tvekar en del eftersom det dröjer länge innan den blommar. Mitt exemplar sådde jag 2003 med frö som jag fick i Göteborgs botaniska och nu äntligen i år har den ett par blommor. Jag hoppas att det inte bara har med den varma sommaren förra året att göra, utan att den från nu skall blomma lika flitigt som dess moderplanta i botaniska. Jag lägger med en bild på den för att visa hur det i bästa fall kommer att bli också här.