Midsommar

Midsommar är i trädgården lite av en brytningstid. Nu är vårblomningen definitivt över och högsommarblomningen tar vid, illustrerat exempelvis av luktpionerna. De börjar blomma nu och några stycken fick tillsamman med irisar av olika slag utgöra årets midsommarbukett.

De flesta buskar och träd har blommat över och de sista kommer ungefär vid den här tiden. I naturen är det exempelvis fläder och olvon och i trädgården finns också några buskar som blommar. Först doftabelia, Abelia mosanensis från Korea. Det är den enda arten i släktet som är härdig i Sverige och det nätt och jämnt. Det är nog säkrast att hålla sig till zon 2. Den är heller inte så vanlig i våra handelsträdgårdar. Här står den med viss rotkonkurrens och växer ganska långsamt men brukar blomma rätt bra. Skall kunna bli ungefär 1,5 meter hög och odlas väl mest för doften.

Storblommiga klematishybrider har jag under årens lopp haft dålig framgång med. För några år sedan valde jag ändå att göra ett nytt försök. Det gick alldeles utmärkt med sorten ’Sparkler’, som nu blommar som en galning på sin spaljé. Den som det var tänkt att dela plats med, nämligen ’Red Pearl’, har jag inte haft samma framgång med. Den började bra men har stagnerat och når i år inte upp mer än någon meter med några få blommor.

Kinesisk blomsterkornell, Cornus kousa var chinensis ’China Girl’ hade inget bra år 2018. Av någon anledning frös några stora grenar i toppen och under sommaren var det alldeles för torrt där den står. Trots vattning är den i år gles och med rätt dålig blomning i de övre delarna. Jag kommer att få skära in den en del när den blommat över. De blommor som finns i de nedre delarna är dock precis som de brukar och bladen är där friska och fina.

Jag har vid flera tillfällen kommenterat effekterna av förra sommarens värme. En annan buske som tydligen mådde mycket bra av värmen är det krypande oxbäret Cotoneaster salicifolius ’Herbstfeuer’. Det är huvudarten som fått någon form av genetisk förändring och därför växer krypande utmed marken. Den tar ordentligt med plats allteftersom de liggande grenarna slår rot och man kan tvingas skära tillbaka den en del. Videoxbär, som kommer från Kina, är vintergrön och dåligt härdig. Den här krypande formen klarar sig bättre och kan nog odlas i zon 3, om man har ett säkert snötäcke. Även om den håller sina blad över vintern blir många av dem röda och tillsammans med mängder av kraftigt röda bär har den fått sitt namn ’Herbstfeuer’ (hösteld). Jag tycker den gör sig väldigt bra så här där den får växa ut över berget. Den doftar påtagligt av honung och årets invasion av tistelfjärilar har hittat en utmärkt matplats Det fullkomligt vimlar av dem.

Framför växthuset har jag ett stort gammalt cementrör som blivit över vid brunnsborrningen för många år sedan. Det har haft olika användning under åren men för sådär 15 år sedan hamnade det på nuvarande plats och fylldes med grus. I gruset planterade några olika växter men det kom att bli en som tog all plats – en tibast vid namn Daphne oleoides ssp kurdica, östlig olivtibast. Den har sin hemvist i de kurdiska bergen och nu blommar den överdådigt i cementröret. Jag gissar att den i likhet med en hel del annat njöt ordentligt av den långa heta sommaren förra året.

En annan liten buske som gillar magra förhållanden och gärna ren grus är strålginst, Genista radiata. Den står planterad i en cirka decimeterbred djup spricka i berget fylld med grus och trivs förträffligt med det. Blommar som vanligt rikligt vid midsommartid. Blir med tiden en dryg halvmeter hög och lika bred. Vilt växer den i södra Alperna och på Balkan.

Slutligen en lökväxt som gläder och överraskar mig varje år vid midsommartid. Det är gul påfågelsiris, Moraea spathulata. Man tycker inte att den borde kunna växa här i Norden långt från sitt hemland i södra Afrika. Den har långa svärdsliljeliknande blad som står gröna över vintern. Blomstänglarna påminner precis om nya blad och det är först när blommorna börjar öppna sig som man ser skillnaden. Den här är frösådd av mig utifrån frön från botaniska. Där planterades den på 80-talet (?) efter sådd av frön som hemförts av Gerben Tjeerdsma från Lesotho. Den är en av blott en knapp handfull växter i min trädgård som härrör från södra halvklotet.