Midvinter

 I dag är det kyndelsmässodagen, den fyrtionde dagen efter jul, då enligt traditionen Jesus bars fram till templet av sina föräldrar. I det gamla bondesamhället här i norr ansågs den här dagen utgöra vinterns mittpunkt – alltså midvinter. Då skulle man helst ha hälften av vinterfodret kvar i ladan. För säkerhets skull bör påpekas att även andra dagar pekats ut som vinterns mittpunkt. Hur som helst kan man i alla fall fastslå att ungefär vid den här tiden har vi den kallaste tiden på vintern – i genomsnitt. Ljusare har det sedan vintersolståndet blivit. Nu blir det också varmare!

Våren nalkas alltså allt tydligare och nu dyker den första vårblomningen upp lite gradvis. Dags alltså att så smått också få liv i den här bloggen. Det har varit tyst ett tag. Det har främst att göra med att jag fick lite dålig lust att tänka på trädgård, när jag blev tvungen att lite hastigare än vanligt flytta in till stan i slutet av september. Orsaken till det var att pumpen i brunnen på landet slutade fungera och utan vatten klarar man sig inte. Rörfirman jag anlitade drog ut på tiden och det dröjde ända till mitten av december innan en ny pump var på plats.

I förra veckan tog jag en tur till Göteborgs botaniska för att pigga upp mig med lite med de allra tidigaste vårlökarnas blommor. Det var förgäves eftersom alla lökarna i lökträdgården nu är uppgrävda och krukade. Växthusen skall byggas om och lökträdgården flyttas i samband med det till en helt ny plats. Denna håller på att iordningställas men kommer inte att vara klar på länge. Under tiden står lökarna i krukor i lökhuset. Den enda blomningen som jag såg var trollhassel. Jag tog en bild på en av dem. Det är en kultursort vid namn Hamamelis x intermedia ’Vesna’.

I min egen trädgård finns det ännu inget som blommar. Jag har en Hamamelis japonica men den blommar i allmänhet inte lika tidigt. Än står den bara i knopp och det dröjer nog ett tag till innan de slår ut. Här är en bild från 21 mars 2019.

Förra året avvecklade jag mitt lökhus. Lökarna i krukor där planterades i höstas ut i min lökbädd och de skall väl blomma så småningom. Det blir lite senare än vad de gjorde i lökhuset. Först av dem blir antagligen Colchicus szovitzii som jag tog den här bilden på den 5 mars 2017

I lökbädden kommer dock som vanligt Colchicum trigynum, som finns där sedan tidigare, att vara allra först. Den var exempelvis så här långt kommen den 30 januari 2020.  I söndags såg jag att det började sticka upp små vita spetsar i jordytan. Än dröjer det lite innan den kommit lika långt som på bilden.

Jag får väl återkomma med lite bilder när förhoppningsvis lökarna från lökhuset börjar blomma i lökbädden. Första vintern lär de nog klara, så jag hoppas på många fina blommor i mars-april. Sedan är det tveksamt hur länge de klarar sig. Det brukar vara sommarregnen som ställer till det för ömtåliga sommarvilande lökväxter. Till dess får jag pigga upp mig med de snödroppar som börjar blomma nu längs husväggarna i trädgårdarna här omkring i stan och som jag ser på mina promenader.