Än dröjer lite sommar kvar

Så länge det blommar finns sommarkänslan kvar, även om det är "höstblommor" man får njuta av. En typisk senblommande perenn är Eurybia divaricata, skogsaster (tidigare Aster divaricatus). En liten "buske" översållad av blommor som lyser upp lika mycket varje år i september.

 

 

En annan perenn med sen blomning är höstsilverax, Actaea simplex. Här är det två olika plantor. Den ena är sorten 'Brunette' och den andra en frösådd av samma sort. Jag förmår inte se någon skillnad i färg mellan de här båda, så det tycks gå bra att så frö av denna och hoppas på att få en lika vacker avkomma.

 

 

Bland buskarna finns en del som blommar. Frilandshibiskus är en. Det finns flera olika sorter med olika färg och även blomtiden brukar variera. I år är alla, efter den svala inledningen på sommaren, ovanligt sena. Första bilden visar Hibiscus syriacus 'Blue Bird' för att använda det engelska namnet. Annars heter sorten egentligen 'Oiseau Bleu'. Brukar vara den tidigaste sorten men är en hel månad senare än förra året. Den andra bilden visar Hibiscus syriacus 'White Chiffon'.

 

 

 

På många buskar är det bären som är huvudattraktionen så här års, exempelvis hos rönnarna. Bilden visar den utsökta, nyss beskrivna, arten Sorbus rosea. Får rosaröda blommor på försommaren och stora ljust rosa bär på hösten. Fåglarna tycks inte identifiera de här bären som rönnbär och de brukar få sitta kvar tills de faller naturligt.

 

 

Bland lökväxterna är det tidlösedags. De höstblommande arterna kommer nu efter hand. Tidigast hos mig är två arter. Första bilden visar min största favorit, Colchicum autumnale 'Nancy Lindsay'. Andra bilden visar Colchicum cilicicum, taurustidlösa (tidigare C tenorei). Tredje bilden är en närbild på denna, där jag hoppas att det framgår de vinklade ståndarknapparna, som är ett igenkänningstecken.

 

 









Årets stora projekt - del 2

Nu har jag rensat färdigt och avgränsningar med torvblock och sten har gjorts. Bra matjord har fyllts på och det mesta av planteringen är klar. I ett försökt till översiktsbild ser det då ut så här i slutet av augusti.

 

Jag har hittills planterat följande, som jag hade stående i kruka, de flesta egna frösådder: Prunus lusitanica (portugisisk lagerhägg), Chamaecyparis pisifera (trådcypress), Sorbus rosea, Sorbus filipes, Sorbus reducta, Cotoneaster encavei, Ilex aquifolium (gulvariegerad form). Därutöver följande nyinköpta tre som jag tog separat bild på efter planteringen. Det är uppifrån och ner: Hibiscus syriacus 'Pink Giant' (frilandshibiskus), Caryopteris 'Dark Knight' (skäggbuske) och Ceanothus 'Gloire de Versaille'

 

 







 



Högsommar i augusti

Sommaren har inte bjudit på mycket värme i år, förutom under första veckan i juli. Nu har vi fått en senkommen men också välkommen sensommarvärme. Ena dagen efter den andra med över 25 grader d v s högsommartemperatur. Särskilt värmegynnade är vi för en gångs skull här på västkusten. Ostanvindar ger oss de högsta temperaturerna. Samtidigt lider min trädgård såklart av den vanliga bieffekten av värmen, nämligen torka. På södersidan torkar det snabbt upp och det blir till att vattna varje kväll. På norrsidan är det bättre och där blommar det fint just nu. Exempelvis blommar mitt lilla katalpaträd för fullt. Arten är för mig obekant så jag kallar den för Catalpa sp. Det kan vara C bignonioides men jag är långt ifrån säker. Det är en frösådd planta som jag fått av en trädgårdsvän en gång i tiden. Förra året var första som det blommade och i år är blomningen praktfull. En sak som jag aldrig tidigare lagt märke till hos katalpa är att den doftar härligt. Har man klimatiska förutsättningar, d v s zon 1 eller 2 och dessutom god plats bör man absolut plantera en katalpa. Härlig med dess sommarblomning.

 

 

 

Katalpan är ung. Desto äldre är den blå bolltisteln, Exhinops bannaticus, som kom hit som en delning från vår förra trädgård. Den har växt till sig rejält och blommar praktfullt så här under högsommaren. En anspråkslös och fin perenn, som gör sig väldigt bra också som snittblomma.

 

 

Gamla perennsorter går tack och lov en ny vår till mötes, bland annat tack vare programmet för odlad mångfald, som samlat in gamla sorter och nu ser till att många av dem kommer åter i handeln. Så är fallet exempelvis med ett antal sorter av flox. Jag har planterat ett par sådana. Bilderna nedan visar dessa. De har fått namn efter de personer som haft dem i sin trädgård och den första heter 'Ingeborg från Nybro'. Den andra heter 'Alma Jansson'. Utomordentligt trevliga och stadigväxande sorter, som säkerligen kommer att glädja många, när de nu blir allt vanligare i handeln.

 

 

 

I min trädgård finns fortfarande kvar "vilda" områden och i en del fall har jag släppt tanken på att försöka röja och plantera "ädlare" växter. Trevligt om det kan blomma likväl. Här är ett sådant område där praktlysingen, Lysimachia punctata fått härja fritt. Det är en växt som verkligen förmår tränga sig till ensamrätt till sin mark och det är kanske mindre önskvärt i den vanliga perennrabatten. Här gör den sig absolut bra utan att jag behöver bekymra mig om dess välbefinnande ett enda dugg. Tala om skötselfritt!

 

 

Inte långt därifrån växer i skuggan av en stor rododendron sammetshortensia, Hydrangea aspera ssp sargentiana. En rätt känslig buske vars blad inte tål vind och sol men som i skuggan utvecklas väl. Blommorna är riktiga höjdare vid den här tiden. Busken står så att den belyses av solen fram på kvällskvisten och då lyser blommorna långa vägar, ett skådespel som jag tyvärr inte förmår fånga på bild, så det får bli en närbild i stället. Inte så dåligt det heller.

 

 

Förflyttar man sig till den solstekta och torra södersidan hittar man en riktig solälskare, men så kommer den också från södra Afrika. Det svenska namnet säger allt om var den skall planteras; soloxalis. Oxalis depressa är det vetenskapliga namnet och när solen går i moln sluter den sina blommor. Det gör att bilden får tas i fullt solgass, vilket gör att färgen tyvärr inte kan fångas helt korrekt.

 







 







Blommor - vanliga och ovanliga

Sensommarblomningen har kommit i gång ordentligt. I dag har jag rensat ogräs i stenpartiet och fann då till min förvåning att där var en blomma i min Pulsatilla vulgaris 'Papageno'. Det var sen och väldigt dålig blomning på i stort sett alla backsippor i våras och det här är en liten kompensation.

 

 

 

Mera normalt är att prästkragarna blommar. För 30 år sedan var jag irriterad på s k jätteprästkragar. Fina blommor men de föll alltid omkull över omgivningen. Nu har det kommit sorter med stabilare växt och jag har relativt nyss planterat några sådana. Två sorter har jag och de har klarat den regniga sommaren bra. De står hur stadigt som helst och är ungefär 60 cm höga. Den första bilden visar den dubbla Leucanthemum 'Christine Hagemann' med helt vita blommor.

 

 

 

Den andra bilden visar den krämgula Leucanthemum 'Real Dream' med blommor som ljusnar till nästan vitt med tiden.

 

 

 

För att gå över till lite ovanligare blommor så blir det två stycken som hämtades hem från Kina för några år sedan i den s k HeHeHe-insamlingen; deltagare två Henrik och en Henning. Den första har fått det svenska namnet läkepatrinia, Patrinia heterophylla. Härligt klargula blommor i flock som står i flera månader. En växt för halvskugga i mullrik jord.

 

 

 

Alldeles ny för mig från förra året är Tripterospermum sp (HeHeHe 220). Oidentifierad art av en släkting till gentiana. Den kryper längs marken eller klättrar om den har något att klättra på. Halvskugga och mullrikt även då det gäller den. Skall bli spännande att se hur den utvecklas på sikt.

 

 

 

Till slut en buske som man inte ser alltför ofta - tyvärr. Hydrangea involucrata heter den och har blommor som påminner en aning om sammetshortensian men är betydligt mindre. Hos mig växer den i skugga i mitt woodland. Nu har min buske repat sig helt efter den smäll den fick under våren 2013. Den och många andra hortensior frös ned ganska mycket då - liksom så mycket annat...

 













Årets stora projekt

Jag har en del av trädgården som ännu bara till delar används för odling. Det är ett parti längs ned på södersidan av tomten på ca 200 kvadratmeter. För några år sedan var där helt ogenomträngligt av diverse sly men efter nedsågning har det nu blivit framkomligt och på en del ställen har jag rensat ur och planterat. Det har blivit två rabatter med rododendron, en "lund" med klematis som klänger på gamla stammar från döda enar och en plantering med diverse buskar, som exempelvis koreansk kornell. Resten har jag inte gjort så mycket åt mer än försökt hålla efter björnbär, hallon, kaprifol och örnbräken. Här en översiktsbild som visar hur det ser ut i dag.

I nedre kanten ser man en del av en rododendronplantering. Längst bort ser man stammarna av en död en, och det är där borta som jag förra året satte igång att röja för en ny planteringsyta och som jag i stort sett är färdig med nu. Hitom det är det svårt att göra något. Berget går nästan i dagen och där är alltså inte mycket jord. Enstaka fördjupningar finns och där kanske jag så småningom kan plantera något. Det som jag rensat såg ut så här tidigt i våras då jag mest bara hade klippt bort en del kaprifol och björnbär.

Efter rensning och grävning ser det nu ut som på de här båda bilderna.

Den stora sprickan i berget mitt i den senare bilden är urrensad ned till över en halvmeters djup. Därefter har jag fyllt med grus och där skall sedan planteras bland annat Daphne och låga ginst, liksom en och annan marktäckande alpin. Exakt vad är ännu oklart.

Till vänster skymtar lite buskar som redan planterats. Det är en buskformig cypress och en variegerad järnek. Egentligen borde jag nog ha väntat men de där båda stod i kruka sedan länge, och mådde inte alldeles perfekt. Det var hög tid att få dem i jorden. Nu återstår finputsning och jordförbättring. Jag har lagt på ett skikt med bra matjord men skall tillföra mer mullämnen i form av några säckar barkmull och en del kompost till våren.

Högsommar?

Årets sommar tillhör inte direkt de största glädjeämnena. Visserligen började juli nästan för bra med nästan kalifornisk värme under en vecka men sedan har det bara gått nedåt. När jag nu tittar på termometern och konstaterar att den står på 14 grader är det inte precis tillfredsställelse man känner. Vid den här tiden bör sommarvärmen kulminera. I stället måste man sätta på värmen inomhus för att inte frysa om fötterna. Nåväl, under mer än 40 år av trädgård har man fått vara med om det mesta, både kallare och blötare juli än i år. Fast just nu känns det inte direkt som någon tröst. Men om vi människor nu skulle vilja ha det lite varmare och torrare så tycks en del växter i trädgården inte ha så mycket emot vädret. Ja, en del tycks till och med trivas ovanligt bra.

Nu blommar exempelvis en del liljor lika bra som vanligt, bland annat den höga pampiga drottningliljan, Lilium superbum. Den finns i en gul variant och det är den som jag lyckats få fram, då jag för många år sedan sådde den. Mer än två meter höga blommor och den breder ut sig med rhizomer. Kanske lite väl kraftigt tycker nog en del svagare grannar.

 

En granne som kanske börjar känna sig lite trängd är den "svarta" krolliljan, Lilium martagon 'Norrland' men än så länge står den sig hyfsat i konkurrensen.

 

 

Med ett lite större säkerhetsavstånd växer koralliljan, Lilium pumilum, som dock blivit lite nedslagen av det senaste dygnets kraftiga regn.

 

 



 







De senblommande pionerna har inte blommat över än. En av mina absoluta favoriter, som är gammal i trädgården men som jag av olika skäl tvingade flytta för några år sedan är ' Jappensha-Ikku'. Efter det har blomningen uteblivit under en period men i år kommer den så smått igen. Jag fick en bild som jag själv tycker är ovanligt lyckad då det gäller hur ljuset faller. Det här är en pion som man inte ser alltför ofta men den har funnits under rätt många år hos Cedergrens på Råå. Om så är fallet än vet jag inte.

 

 

En annan pion som tillhör favoriterna är 'Couronne d'Or'. Härlig kontrast med de mörkröda teckningarna på vissa av kronbladen och dessutom en mycket speciell doft. Kan rekommenderas som snittblomma, bland annat just på grund av doften, som fyller ett rum utan att på minsta sätt kännas påträngande.

 

 

Trots alla fina blommande perenner, som kommer nu, är det ett träd som jag speciellt njuter av i trädgården. Det är en katsurahybrid, Cercidiphyllum japonicum x magnificum. Den sådde jag för 11 år sedan, 2004 och fröerna kom från Göteborgs botaniska, där man gjorde den här korsningen, vilken sannolikt är den första av sitt slag. De olika plantorna från de här fröerna har visat sig bli rätt olika och jag är tacksam för att just denna som jag behöll själv har visat sig ovanligt lyckad. Den har mycket vacker färg på bladen vid utspringet på våren och dess växtsätt är ovanligt lyckat. Tillika har den fin höstfärg. Trädet står i kanten av min tomt och många som passerar kommenterar, och undrar vad det är för ett härligt träd. Själv går jag förbi det varje morgon på sommaren/hösten, då jag går till brevlådan för att hämta tidningen. Varje gång tittar jag till lite extra och känner mig lycklig över att ha ett så vackert träd. Jag tror att det är den enskilda individ i trädgården som jag skulle sörja allra mest om det hände något med.

 







Gott och blandat

En kort fotorunda i trädgården så här i första halvan av juli gav lite blandat resultat. Först en bild på en bredbladig kalmia, Kalmia latifolia. Sorten minns jag inte säkert och jag tycks ha slarvat med anteckningar. Kvar på busken satt en etikett men på den var texten helt utplånad. Den är köpt för rätt många år sedan i en plantskola i Paderborn i Tyskland. Sådant minns jag säkert men med sortnamnet är det sämre. Jag tror mig minnas att det rör sig om 'Ostbo Red' men det skulle jag inte våga ta gift på. Den har inte stått så särskilt bra till och dessutom flera gånger blivit betad av rådjur, så det är faktiskt första gången den blommar hos mig. Kalmia är ett släkte som kommit lite i skymundan men det är härliga blombuskar som vill ha samma villkor som rododendron. Namnet hedrar Linnélärjungen Per Kalm som utforskade det nordamerikanska växtlivet.

 

 

Nästa bild visar en lökväxt från stenpartiet, prärielök, Allium cernuum. Mycket tilltalande med sina droppformiga hängande småblommor. Absolut värd att odla och kräver inte något speciellt mer än lagom väldränerad jord. Själva löken lär vara ätbar men det är väl synd att äta upp den här fina blomman.

 

 

Perennerna har sin främsta blomtid framför sig. Här en bild från en av perennrabatterna. Bilden är främst tänkt att visa den stora pampiga blåklockan. Den heter Campanula latifolia 'Lotzes Dark Bells'. Den kommer från Göteborgs botaniska som fick den som felaktigt namnsatta fröer. Det visade sig utvecklas till denna vackra hässleklocka, som nu fått ett helt eget sortnamn. Till höger om denna syns strandirisen 'White Swirl' och snett framför den en Gillenia trifoliata just på väg att slå ut sina blommor.

 

 

På förra bilden skymtar en spaljé som jag byggde, dels för att få lite vindskydd till perennerna, dels som skuggning för min orkidérabatt på norrsidan. På spaljén finns numera två klematis. Det är en vitblommande som heter 'Sparkler' och dels en rödviolett vid namn 'Red Pearl'.

 

 

 

 

Den första liljan hos mig är fläcklilja, Lilium hansonii. Det är en robust och lättodlad lilja som jag tycker står emot liljebaggarna bra. Det blir lite hål på bladen men det brukar den inte bekymra sig så mycket om. Lätt att så. De här tror jag tog enbart tre år på sig från sådd till första blomma.