Sol och vår

 

”När det är sol och vår och man är sjutton år, är det så lite man förstår” sjöng Inger Berggren i eurovisionsschlagerfinalen 1962. Trots att man är mycket mer än sjutton år, är det en hel del man inte förstår. Exempelvis hur det kan ändra sig så snabbt från vinter till sommar. Bara för drygt en vecka sedan, då jag skulle sova över på landet för första gången kändes det mycket långt ifrån vår. Närmare vinter tyckte jag nog när nordanvinden ven runt knutarna och värmepumpen trots tappra försök knappt lyckade få upp temperaturen i stugan till dräglig nivå. Plötsligt i går och i förrgår brakade sommaren in med temperaturer på över 20 grader och allt var plötsligt förvandlat.

Förvandlingen märktes även i trädgården där krokusarna på lökängen plötsligt tyckte, att nu hade de gjort sitt och lade sina kronblad till vila. I stället var det annat som började blomma. De rododendronknoppar jag talade om i min förra blogg öppnade sig och årets första rododendronblomning var ett faktum. Det var som jag skrev sist en buske där jag tyvärr tappat bort namnet, men den tidiga blomningen och blommornas utseende tyder på att det är en Rhododendron calophytum, paraplyrododendron, eller någon hybrid av denna. Att jag ändå är lite osäker beror mest på bladen, som borde vara större om det är arten. Någon form av hybrid får jag tillsvidare betrakta den som. Mycket trevligt om nu bara frosten vill vara så snäll och hålla sig borta. Den har funnits här i trädgården länge men blommar nu för första gången.

 Pulsatilla vulgaris ssp grandis, stor backsippa, har jag nog skrivit om flera gånger. Den är alltid mycket tidigare än den vanliga backsippan och är verkligen uppseendeväckande med sina stora blommor väldigt tidigt på våren. Den har sitt ursprung i Centraleuropa och i Ukraina, där den är fridlyst. Jag skall försöka komma ihåg att ta frö och så i år så att jag får fler. Jag vet flera ställen där den skulle trivas och jag kan ge bort den och bidra till att hålla liv i den.

Kejsarkronorna har också slagit ut. Bilden här visar en ganska ny sort ’Early Magic’, som är en hybrid mellan Fritillaria raddeana och F eduardi. Annars liknar den mycket den vanliga F imperialis. Den är dock något lägre och tidigare i blom.

Fritillaria imperialis ’Red Beauty’ planterade jag i höstas och den blommar nu. Även det är en ny sort. Mycket vackra röda blommor i en ny nyans.

Abelliophyllum distichum, vinterbuske, kallas ibland vit forsythia. Inte för att den är så nära släkt med forsythia men för att blommorna ser ut precis som små vita forsythiablommor. Den finns vildväxande i Korea och är nog en aning sämre härdig än vanlig forsythia.

Trädgården vaknar

 

Ja just det. Nu är det alldeles uppenbart hur trädgården vaknar efter vintervilan. De tidigaste vårblommorna har blommat ett tag, men nu ser man också hur alla knoppar på buskar och träd tydligt sväller och här och där lyser det en aning grönt. Jag tror att många liksom jag har en känsla av att vintern varit ovanligt kall men ser man på väderstatistiken är det inte riktigt sant. Medeltemperaturen för de tre vintermånaderna dec-feb uppgick enligt SMHI till 1,1 grader vilket visserligen är en tiondel lägre än för perioden 1991 – 2020 men ungefär 1,5 grader varmare än för perioden 1961 – 1990. Vi har vant oss vid de milda vintrarna och blir förvånade då det kommer en vinter, som mer påminner om vad vi var vana vid på slutet av 1900-talet. Vinterns lägsta uppmätta temperatur hos mig är -13,4 och det är det lägsta sedan 2013. Men den temperaturen var vardagsmat för 30 år sedan. Då var det ovanligt att det inte någon gång var kallare än så under vintern.

Att man vant sig vid milda vintrar märks också när man planterar nytt i trädgården. Jag har planterat en del vintergröna buskar, som jag knappt ens skulle ha reflekterat över för 30 år sedan. En vinter som denna märks det trots allt, att somliga buskar är på gränsen och får rätt mycket bruna blad. En sådan är den vintergröna Berberis darwinii, som i år ser bedrövlig ut. Många brunbrända blad men den är troligen inte allvarligt skadad. Ännu värre ser Mahonia eurybracteata ssp ganpinensis x gracilipes ut. Den planterade jag för några år sedan med full visshet om att den nog inte skulle klara sig i längden. Än är jag inte beredd att döma ut den, men den ser onekligen inte särskilt frisk ut i dag. Jag får återkomma om den när vi kommer någon månad längre fram.

Roligare är det att beskåda alla lökväxter som nu visar sig. De har inte reagerat på kylan mer än genom att vänta någon vecka extra med att blomma. Det märks när man jämför datum på bilderna på lökängen med motsvarande från förra året. Den här bilden på krokusblomningen tog jag i dag. Förra året blommade krokusarna så här mycket redan 14 dagar tidigare.

 En blomma som jag gärna vill ha i stor mängd på lökängen är snöklocka, Leucojum vernum. Den är lite känslig eftersom lökarna torkar fort när de grävts upp, och de som man köper i handeln är ofta så torra att de inte klarar sig. Jag köpte likväl för två år sedan en förpackning med tre lökar. När jag inte såg till någon blomma förra våren trodde jag att jag misslyckats. I dag hittade jag en blomma, och hoppas att det skall vara ett tecken på att de klarat sig så att de skall sprida ut sig ordentligt.

I lökbädden har blomningen hållit på ett slag. Våririsen kommer lite gradvis och här är det Iris reticulata ’White Caucasus’ som pausade en aning förra året men nu kommit igen.

En som däremot aldrig pausar är Scilla amoena, tuvig blåstjärna. Den blommar troget varje år sedan länge. Jag hade räknat med att den skulle självså sig, men det har varit dåligt. Nu såg jag i dag i närheten ett flertal självsådder som blommade, så nu kommer den tydligen.

Allt är inte lökar som blommar. Det finns också knölar, exempelvis cyklamen. Cyklamen coum är tidigt i blom, förra året såg jag blommor i januari. Det kan se lite skräpigt ut med vissna löv men det är just den miljön som passar bra och då självsår den sig. Detta är resultatet av en sådd jag gjorde för några år sedan. Jag tror att det var tre knölar jag planterade ut och nu sprider den sig långsamt men säkert.

Vintrarna på senare tid har varit gynnsamma men samtidigt har däremot somrarna varit mindre gynnsamma med långa torkperioder. Min vita tibast trodde jag förra året hade torkat bort helt men nu såg jag till min glädje att det fanns ett par levande grenar kvar med blommor. Daphne mezereum f alba är namnet.

 

Apropå svällande knoppar är det en hel del sådana på mina rododendron. Det är mycket blomknoppar i år, så det kan bli härlig blomning. En buske har knoppar som verkligen gör skäl för beteckningen svällande. Det är en rododendron som jag veterligen inte haft blomning på tidigare. I alla fall har jag ingen bild och dessutom är det tyvärr så att namnet fallit bort. Den har funnits här i rätt många år och mina detektiva funderingar har härlett dess ursprung till växtbutiken på Sofiero slott. Jag hoppas kunna få mitt minne att fungera när den nu i år äntligen blommar. Så här ser knopparna ut i dag. Det ser nästan ut som om blomman kan bli gul?

Seg vår

 

Våren känns ovanligt seg det här året men nu börjar det röra på sig lite. Vårdagjämningen har passerats så det börjar bli dags. Fast egentligen är det väl rätt normalt. Det har varit ett antal ovanligt tidiga vårar på rad, så man har vant sig vid det. Förhoppningsvis skall vi slippa kalla nätter med flera minusgrader den närmaste tiden. Stor skillnad mellan södersidan och norrsidan i trädgården. I norr är det i princip fortfarande vinter med tjäle kvar på en del ställen där solen inte alls kommer åt.

På södersidan ligger min lökbädd och där har det börjat blomma en hel del. Colchicum trigynum har blommat länge nu. Den är egentligen mera en vinterblommare än en vårblommare. Nu är den på gränsen till överblommad. Den kommer från Turkiet, Kaukasus och Iran. Inget svenskt namn.

Många krokusar i lökbädden försvann för några år sedan. Jag tror att det var möss som bosatt sig där och kalasat på krokuslökar. Några hade fröat av sig och en del har nu växt upp till blombara lökar. Crocus versicolor är en sådan.

Våriris i reticulatagruppen kommer med ständigt nya sorter. Det har varit populärt med vita sorter ett tag och här är två sådana. Den första heter ’Polar Ice’ och den andra ’Frozen Planet’.

En tålig sort som jag haft nu i många år är ’Pixie’. Den har till och med förökat sig och spridit sig ut i stenpartiet intill. Fröplantorna skall väl kanske inte kallas ’Pixie’ men de är så lika att jag inte ser någon skillnad. 

I stenpartiet växer den här julrosen som är en riktig hejare på att sprida sig. Det är Helleborus foetidus, klockjulros, som är så spridningsvillig att jag försökt att utrota den i stenpartiet. Det har dykt upp en som jag missat och nu blommar den. Rätt fin med gulgröna klockformiga blommor. Den får nog stå kvar!

 

25 grader upp på en vecka

 

Den 14 februari på morgonen var här -12,5 grader på morgonen. I dag på eftermiddagen visade termometern på +12,5 grader. Köldknäppen som inleddes i slutet av januari kom som lite av en överraskning efter den milda vintern så långt. Lika överraskande kom den sköna vårvärmen i går och det blev ännu varmare i dag. Här inne i Göteborg försvann de sista snödrivorna i går. Kvar ligger lite smutsiga hopskottade högar. På landet där jag var i går låg fortfarande upp emot en dm snö i skuggan på norrsidan.

På södersidan var det i stort sett barmark och i lökbädden såg man krokusar och våririsar som stack upp som spjutspetsar i gruset. Trots värmen som råder just nu lär det nog dröja lite innan första blomningen där. Förra året den 23 februari blommade Iris ’Polar Ice’ så här fint. I år ser man bara cirka 5 cm långa smala knoppar som sticker upp.

Kylan blev lite värre än vad jag hoppats. Jag har i nyodlingarna satt en del vintergrönt som är tveksamt härdigt. En sådan är hybriden Mahonia eurobracteata ssp ganpinensis x gracilipes. Erfarenheten av den från svenska förhållanden är nog nästan obefintlig. Jag har haft den några år och den har blommat de senaste två åren. Ingen överväldigande blomning men rätt fina små blommor på långa stänglar. Nu tittade jag på den i går och jag vet inte. Den såg inte död ut men sprudlade heller inte av friskt grönt liv. Det ger sig väl framåt maj ungefär, vilka eventuella skador den fått och om jag skall få se blommor på den igen.

 Jag satte några små miniatyrrododendron förra året och hur vinterhärdiga de är har jag ingen aning om men de bör ha klarat sig tycker jag. Jag har ingen bild på just dem och har inte direkt namnen i huvudet nu. Däremot har jag gamla bilder på några andra små rododendron som kan var värt att visa. Det är inte av den allra lägsta sorten utan sådana som blir cirka 3-5 dm på höjden. Det blir ingen ytterligare beskrivning. Det kanske jag återkommer till då det är aktuellt med årets blomning.

Rhododendron radistrotum

Rhododendron tolmachevii

Rhododendron ’Web’s Bee’

Nytt år

Så har året 2020 gått till ända och ett nytt år, 2021, har börjat. Som vanligt vet man inte vad det kan komma att innebära. Inte hade man en aning för ett år sedan, att det gångna året skulle bli så annorlunda. Många av de planer man gjort upp fick skrinläggas. Jag hade redan i januari gjort en lista på sådant som jag skulle köpa på plantmarknaden i Kiekeberg i april. Det var en helt nyanlagd rabatt som skulle fyllas med växter. Så blev det inte utan jag fick försöka tänka om en del.

Inte heller kunde man tro att all vetenskap och beprövad erfarenhet skulle sättas åt sidan i världens rikaste och mäktigaste stat. Presidentvalrörelsen fylldes med lögner och konspirationsteorier på ett sätt som man inte i sin vildaste fantasi kunde ha föreställt sig. Pandemin försökte presidenten till att börja med förneka att den ens existerade. Allra mest märkligt var att han fick stora delar av det amerikanska folket att tro på det.

Lögn döptes om till ”alternativa fakta”, och man lyckades övertyga massor av människor att det var något som existerade. ”Alternativa fakta” är ett begrepp som är totalt motsägelsefullt. Fakta är fakta och något alternativ finns inte. Alternativa hypoteser är något annat och ett viktigt inslag i den vetenskapliga metodiken, men måste beläggas innan de förvandlas till fakta.

Om jag påstår att jag har 62 sorter av rododendron i min trädgård så är det ett faktum som lätt kan kontrolleras genom att de räknas. Om någon vill lansera hypotesen att det egentligen är 50 så är det bara att räkna. Antingen stämmer det eller så stämmer det inte. 50 är inte ett alternativt faktum utan en lögn, om räkningen visar på 62.

Många av mina 62 rododendron verkar av knoppsättningen att döma komma att blomma extra rikligt i år. Jag skall försöka njuta av det och dessutom vara flitig med kameran. Jag inser när jag tittar i mina fotoalbum att jag har varit dålig på att ta helhetsbilder på mina rododendron. Mest har det blivit närbilder av blommor. Nu skall jag försöka reparera det.

Här kommer en bildkavalkad som visar några av mina 62 rododendron. Bilderna illustrerar hur många olika typer av rododendron det finns. För varje trädgård bör det finnas någon sort som passar. Många av bilderna har jag antagligen visat tidigare och även lämnat beskrivning. Därför nöjer jag mig nu med bilderna.

Rhododendron kiusianum

Rhododendron pemakoense

Rhododendron 'Makiyak'

Rhododendron 'Sarled'

Rhododendron 'Scintillation'

Rhododendron 'Polaris'

Rhododendron 'Irene Koster'

Första frosten

 

I morse visade min termometer för första gången den här hösten minussiffror. Som lägst har det i natt varit -1,8. Jag besökte landet en stund i förmiddags och även där hade det varit under noll i natt, närmare bestämt -1,6. Det är rekordsent. 2014 var det något liknade men då kom första minusnoteringen någon vecka tidigare. November har för övrigt varit mycket mild. Inte bara här utan i stora delar av landet. För Göteborgs del lutar det åt att det gamla rekordet för november ryker all världens väg. Rekordet är så gammalt som från 1938 så det är på tiden. Som det ser ut just nu med några dagar kvar på månaden kan novembermedeltemperaturen komma att bli nästan en hel grad högre än då. Det verkar bli lite kallt här på slutet så vi får se hur det går. En ny högsta notering lär det i alla fall bli.

På landet är det nu vintervila som gäller. Alla krukor står inomhus. De sista tog jag in i dag. Blomningen är nu så gott som slut. Det finns några eftersläntrare som ännu framhärdar med blommor. En sådan är Clematis (Texensis-gruppen) ’Graveteye Beauty’, som blommat oavbrutet sedan åtminstone början av september och har rätt många blommor fortfarande. Kompensation för den väldigt klena blomningen förra året. I dag var blommorna lite vita av rimfrost i kanten så nu sjunger de nog på sista versen.

En buske med mycket sen blomning är Elaeagnus x submacrophylla, höstsilverbuske. Det är en vintergrön naturhybrid mellan E macrophylla och E pungens från Japan-Korea. Namnet jag köpt den under är E x ebbingei och som sådan träffar man nog oftast på den. Den blommar i oktober/november med rätt obetydliga vita blommor, som dock doftar kraftigt. Ofta märker man blomningen just på doften. Tittar man då efter hittar man sådana här små blomklasar. Doften är nog lite bortkastad i vårt klimat där det knappast finns några pollinerande insekter så här sent på hösten. Det vill till varmare klimat för att den skall hinna blomma och sätta frukt.

Blommar gör inte mina rododendron men de har däremot extremt mycket knopp i år. Här står exempelvis ’Makiyak’ med massor av runda blomknoppar som bara väntar på att våren skall komma. Än dröjer det men den som väntar på något gott…

Stadsliv

 

Så är det dags att ersätta lantlivet med stadsliv. I fredags, den 16 oktober flyttade jag ”officiellt” in till stadslägenheten. Än är landet inte helt lagt i vintervila. Exempelvis har jag ännu inte tagit in krukorna med icke vinterhärdiga växter. De står på altanen under tak ett tag till. Än är risken för svårare frost liten och några minusgrader klarar de. Det är sällan man behöver befara frost på landet i oktober. För det mesta i så fall bara enstaka minusgrader. Det stora undantaget var 2003, då det uppmättes -8,5 grader den 24 oktober i Göteborg. På landet var det någon grad mildare, d v s cirka -7. Jag hade ingen riktigt pålitlig termometer där då, så jag är lite osäker. Det var en riktig dräparkyla. Exempelvis dog många rododendron i Göteborgs botaniska, som inte hunnit avmogna inför vintern. Även hos mig på landet var det en hel del förluster av träd och buskar.

Sådant vill vi helst slippa och i år verkar det lugnt. Ännu ingen frost. Som kallast fram till i går, då jag var ute på ett kort besök, har det varit en plusgrad. Ingen svårare kyla förutses för den närmaste veckan. Det är inte så mycket blommor kvar att glädja sig åt så här års. I lökhuset blommar dock en höstkrokus fint. Det är Crocus goulimyi ssp leucanthus, olivlundskrokus. Växer naturligt i södra Grekland och, som namnet antyder, företrädesvis i gamla olivlundar. Jag har bestämt mig för att avveckla mitt lökhus. Mycket arbete med att odla ömtåliga lökar i kruka och många av dem blommar vid tillfällen då jag knappast är på landet, så jag hinner ofta nästan inte uppleva blomningen. Lökarna kommer jag att plantera ut i min lökbädd nästa höst. Denna lär då inte ha någon större chans att leva vidare och blomma. Kanske nästa höst då, men sedan är det nog slut. Jag har fått glädja mig åt den vid några tillfällen i alla fall.

En senblommande perenn är nordamerikansk grenaster, Symphyotricum lateriflorum ’Horizontale’. Det är en höstaster som inte drabbas av mjöldagg och liknande och som trivs bäst där det inte är alltför torrt, gärna i ljus halvskugga. Jag har haft svårt att hitta en bra plats för den. Detta är tredje försöket och nu står den i mullrik jord med skugga mitt på dagen men sol morgon och kväll. Det tycks vara bingo. Så här kraftigt har den inte växt, och så riklig blomning har jag aldrig sett, trots att jag haft den i närmare 20 år. De små blommorna ser på håll vita ut men kryper man närmare ser man att de har en kraftig purpurfärg i mitten. Förtjusande små blommor, som man alltså bör komma nära för att helt uppskatta.

Annars är det mest bären som svarar för färgprakten i trädgården (förutom så klart de höstfärgade bladen). Narrbuskens, Decaisnea fargesii, märkliga blå fröbaljor dyker plötsligt upp vid den här tiden som ett trolleri. Man har inte tänkt på dem förrän de plötsligt är där, synliga på långt håll. Den här busken från Kina är inte så härdig, och ett exemplar i rododendrondalen i botaniska frös ihjäl den förskräckliga oktobermånaden 2003, som jag nämnde inledningsvis. De märkligt färgade fröbaljorna har gett upphov till en del fantasifulla namn och ibland hör man dem omnämnas som ”död mans fingrar”. En buske som likväl förtjänar en större uppmärksamhet i de mildare zonerna.

En annan buske med uppseendeväckande färg hos bären är glasbusken. Bilden visar sorten Callicarpa bodinieri ’Imperial Pearl’. Arten är liksom narrbusken hemmahörande i Kina och är väl ungefär lika härdig. Bären är en prydnad där de sitter kvar länge efter det att bladen fallit. Fåglarna i vårt land tycks inte riktigt förstå att det är något ätbart.

Från Kina kommer också koralloxbär Cotoneaster franchetii var sternianus, ibland också kallad Sterns oxbär. Halvt vintergrön, d v s den behåller bladen under milda vintrar. Bladen är något håriga och därför inte så blanka som de flesta oxbärsbladen. Jag tycker ändå bladen har en väldigt fin färg och med de bågböjda grenarna är det en dekorativ solitär buske. Likväl används den mest som häckväxt i lite varmare klimat, där den oftast behåller bladen över vintern. Bären blir lysande orangeröda och sitter kvar länge eftersom de inte verkar lockande för våra fåglar. Ovanlig i handeln i vårt land, om den ens finns att få tag i. Härdigheten kan diskuteras. Hos mig är det inga problem och den till och med självsår sig, så att jag får rensa bort småplantor. Busken blir 2-3 meter hög och lika bred. Det kan slutligen nämnas att busken av RHS tilldelats utmärkelsen Award of Garden Merits.