Stenpartipresentation 5

Ett väldränerat stenparti erbjuder en perfekt miljö för många sommarvilande lök- och knölväxter. Här kommer en provkarta på sådant som jag har eller har haft i mina stenpartier. Den enda haken är att man måste låta bladen stå kvar till dess att de naturligt vissnat. Det kan vara mindre tilltalande och därför kan det vara bra att välja sådant som hinner försvinna innan huvudblomningen i övrigt börjar.

Perfekt för stenpartiet är en del nunneörter. Allra bäst tycker jag om Corydalis malkensis. Den blommar tidigt på våren och har i allmänhet helt försvunnit när det är blomdags för annat. När den väl etablerat sig sprider den sig villigt och man har snart så mycket man vill. Den heter på svenska malkanunneört och har sin vilda hemvist i Kaukasus bergstrakter.

Krokusar är också utmärkta i stenpartiet och går bra även i skugga. Crocus chrysanthus, bägarkrokus finns i många sorter. De som finns i handeln är selektioner eller hybrider med Crocus biflorus, blå bägarkrokus. I mitt södra stenparti finns den rena arten, som jag fått som överskottsmaterial från löksamlingen i Göteborgs botaniska. Den är ursprungligen vildinsamlad i Grekland av min vän Jimmy Persson. Ursprungligen planterad i lökbädden har den ”rymt” över till stenpartiet, där den faktiskt trivs bättre.

Crocus kosaninii, kosovokrokus, kommer som namnet antyder från Kosovo och växer där i skuggiga gräsmarker. Den tolererar fukt bra och vill gärna ha det lite svalt på sommaren. Jag har den i mitt norra stenparti.

Crocus versicolor, fransk krokus, kommer från sydöstra Frankrike och har liknande krav som den förra. Även den har jag i det norra stenpartiet.

Allium sikkimense, porslinslök, från Himalaja blommar i juli-augusti och har diskreta blad som inte stör så mycket. Små fina blå blommor och passar alldeles förträffligt i stenpartiet.

Allium chloranthum, grönblommig dagglök har en riktigt läcker gulgrön färg. Den växer vilt i södra Turkiet och Libanon. Den kan ha lite härdighetsproblem i Sverige. Tyvärr svår att få tag i. Lite fula blad efter blomningen skämmer en aning.

Bland narcisserna är min favoritgrupp, Cyclamineus-gruppen. Dessa är lågväxta med ganska små blommor. Oftast har de tillbakavikta kalkblad och lång smal trumpet. ’Beryl’ är en karaktäristisk cyclamen-narciss, som funnits på marknaden i klart över hundra år. Kan rekommenderas. Många generationer har fallit för dess charm. Jag har planterat många cyclamen-narcisser under åren och har tappat kontrollen över dem, men det går bra även om man inte alltid minns sortnamnet.

Slutligen en läcker liten tulpan, Tulipa batalinii, bokharatulpan, från Uzbekistan, eller som den här sorten egentligen skall heta, Tulipa linifolia (Batalinii-gruppen) ’Yellow Jewel’. Namnen blir lite tungrodda nu för tiden! En långlivad och fin tulpan om den får en sommarvarm och torr placering.

Detta var den sista presentationen i serien. Jag antar att ni kunnat notera att jag inte är en idealisk stenkonstruktör och att jag också kan vara rätt slarvig då det gäller att hålla ordning i stenpartierna. Främst har jag velat ge en bild av några av de hundratals olika växter som man kan tänka sig att odla i sitt stenparti. Här är det bara smaken och kanske hur pass mycket man är beredda att lägga ned i form av arbete som avgör växtvalet.