Våririsar

Nu kommer de olika våririssorterna efter hand med sina blommor. Blomtiden kan variera en hel del mellan sorterna, varför man kan ha blomning under så lång tid som en månad om man har många sorter. Den sort som blommade då jag skrev senast här, Iris (Reticulata-gruppen) ’Pixie’ hade för någon vecka sedan bara enstaka blommor. Nu blommar den för fullt på många ställen i stenpartiet och även en liten grupp i lökbädden. Jag har sökt lite på dess ursprung och den tycks vara en sport av den mycket gamla sorten ’Harmony’

På ett annat ställe i stenpartiet börjar nu en annan sport av ’Harmony’ blomma. Den heter Iris (Reticulata-gruppen) ’Alida’. Till färgen något ljusare blå med lysande gult honungsmärke. Den har även den visat sig livskraftig i stenpartimiljö och har överlevt här sedan 2008.

Tidig är alltid också sorten Iris (Reticulata-gruppen) ’Sheila Ann Germaney’. Den är en korsning mellan I histrioides ’Major’ och I winogradowii. Alltså samma föräldrar som den kända ’Katharine Hodgkin’ men resultatet har blivit en lite annorlunda blomfärg. I mitt tycke vackrare. Namnet ger upphov till ett betydande mått av förvirring. De flesta som nu marknadsför den tror att det skall vara ”Germany” alltså det engelska namnet på Tyskland. I själva verket kommer namnet från hustrun till den som korsade fram den. Han hette Brian Germaney och hustrun Sheila Ann.

Tidig är också Iris histrioides ’Lady Beatrix Stanley’. Hos mig växer den på lökängen i norrläge och är därför en vecka senare än vad den kunde varit på södersidan. I histriodes, snöiris, är tåligare mot fukt och klarar sig bättre än I reticulata i vårt klimat. Därför är de hybrider som har snöiris i sin härstamning de som exempelvis lämpar sig bäst för miljön i en lökäng.