Rododendron igen

Än är inte rododendronblomningen slut. Nu är det främst de lite högre storblommiga hybriderna som blommar. Jag har bara några stycken sådana, bland annat ett jättebuskage med R catawbiense ’Grandiflorum’, den vanligaste av rododendron i vårt land och den som de flesta tänker på då man säger rododendron. Den blommar aldrig särskilt rikligt hos mig av någon anledning så jag förbigår den med tystnad. I stället kommer här en bild på den vackert röda ’Hachmanns Feuerschein’ med den vita ’Eskimo’  i bakgrunden. Den förra är en hybrid mellan två gamla röda sorter som inte är helt lyckade, nämligen ’Nova Zembla’ och ’Mars’. Kombinationen har blivit utmärkt. Kompakt i växtsätt och mycket rikblommig från unga år. ’Eskimo’ är en catawbiense,hybrid, som har en tendens att bli lite ”storkbent”, vilket tyvärr inte är helt ovanligt bland catawbiense-hybriderna.

Båda dessa kommer från Hachmanns rododendronplantskola liksom nästa, nämligen ’Hchmanns Picobello’. Den är ett exempel på hur komplicerad härstamning en del rododendronsorter kan ha. I bakgrunden finns 5-6 olika arter som i olika kombinationer och i flera led resulterat i denna fina sort. Rent vita blommor med en kraftig vinröd fläck på det övre kronbladet. Låg och bred, högst ungefär en meter hög.

Helt annorlunda är den småblommiga japanska arten Rhododendron kiusianum, dvärgazalea. Den växer vilt på ön Kyushu och är rätt variabel i blomfärg. Det har selekterats fram ett antal olika sorter med färger från rosa till mörkt lila, ja till och med rent vita sorter förekommer. Det är troligt att en del av dessa är spontana hybrider med R kaempferi, som förekommer i exakt samma geografiska område. Dessa båda plus några andra småbladiga arter från Japan ingår i den grupp av rododendron som går under beteckningen japanska azaleor. Några sådana har jag samlat i en grupp och återkommer troligen till i en senare blogg. De har inte riktigt börjat blomma än. Men här det alltså två sorter av R kiusianum. De är gamla och sortnamnen har fallit bort för mig. De är i sitt hemland vintergröna men hos oss fäller de mestadels bladen under vintern. Milda vintrar som i år kan de förbli gröna.

Om man vill ha en sällskapsväxt till sina rododendron som täcker marken i kanten av rododendronbuskaget är amerikanskt hönsbär, Cornus canadensis, en förträfflig växt.. Man måste dock se upp så den inte tar för sig alltför mycket. Spridningsbenägenheten är betydande. Ibland får man nästan för sig att den förmår hoppa längdhopp. Den blommar nu.