Efter blåsten

Nu har vi sluppit stormväder ett tag och det har gått att ta itu med den fallna tallen. Grannen, tillsammans med sin son som är mer eller mindre proffs på trädfällning, har i veckan tagit hand om tallen. Allt gick lyckligt trots en incident, i och med att tallen tog en lite annan fallriktning än planerat. Det som fick sig en törn var min klematislund, d v s ett antal gamla enstammar som tjänar som klätterstöd för klematis. Det skall nog gå att rätta till. Mycket ris blir det att ta hand om.

En del av tacken för hjälpen bli en massa ved åt grannens son, som gärna tar hand om det. Grannens kalkyl pekade på att en sådan här tall kan väga så mycket som ett halvt ton. När den nu är borta är utsikten tillbaka nästan som i gamla dagar. Den tall som står kvar i utsiktslinjen är döende och glesas ut alltmer. Jag tror att den lidit mycket av de senaste somrarnas torka.

I går eftermiddag var det riktigt härligt väder på landet. Värmande sol och en bit över tio grader på termometern. Tack för det säger krokusarna på lökängen, och öppnar sina blommor ordentligt. Snökrokus och bägarkrokus är mest utvecklade. Vårkrokusarna är lite efter än så länge.

I lökhuset blommar också några krokusar. Här är det en sort av strimkrokus, Crocus angustifolia ’Oreanda’. Sortnamnet efter ett område på Krimhalvön där den samlats in. De strimmiga utsidorna på kronbladen syns inte på den här bilden, som är tagen rakt uppifrån. Den står i lökhuset eftersom den levererades sent i höstas. Troligen chansar jag på en utplacering i lökbädden till hösten.

En annan krokus som blommar i lökhuset är Crocus antalyensioides ’Yellow Form’. Det är en ny art som för ett par år sedan beskrevs av Janis Ruksans. Den har separerats ut från arten C antalyensis. Normalformen är ljust blålila men det finns både vita och gula former liksom flerfärgade. Det förekommer en viss diskussion om ifall den gula möjligen är en hybrid. Det får väl avgöras så småningom. Jag får erkänna att detta är lite nördigt. Vad skiljer denna från en massa andra gula krokusar? Kanske inte så mycket som syns utan noggrann granskning. Man får ha en lite speciell läggning för att tycka det är värt att lägga pengar och intresse på sådana här speciella lökar.

Första vårmånaden

I genomsnitt anländer den meteorologiska våren till våra trakter under den första veckan i mars. Så är det inte i år då det aldrig blev någon vinter varför hösten gick direkt över i vår den 15 februari. I vilket fall som helst känns mars ändå som den första vårmånaden. Nu har ljuset återkommit på allvar och dagstemperaturen kryper lite mera regelbundet upp i tvåsiffriga plusvärden. Solen värmer påtagligt och man kan njut av den mot söderväggen. Snart dags för första angenäma utemåltiden och om inte alltför lång tid kan jag börja sova över på landet. Härliga framtidsutsikter!

Facit av vintern blev rekordbetonat. Genomsnittlig medeltemperatur för perioden december till februari uppgick i Göteborg till 4,9 grader, vilket är det högsta som SMHI uppmätt – i alla fall så långt jag har tillgång till data. Tidigare rekord var 4,4 grader från vintern 1989. Den lägsta temperatur jag uppmätte på landet i år under vintermånaderna var -6,4 grader. Så hög minimitemperatur har jag inte tidigare varit med om. Tidigare rekord var 2014 då det som lägst var -8,4. Det börjar nästan kännas lätt subtropiskt. Nu är det svårt att förneka klimatförändringen och den är givetvis inte enbart positiv. Men lite kan man väl få glädja sig åt en mild och skön vinter.

Ett par mycket ömtåliga buskar som jag planterade ut förra året har levt hur gott som helst. Det är skönt för dem att få etablera sitt rotsystem första året i lugn och ro utan sträng kyla och helt utan tjäle i jorden. Hade dessutom rådjuren velat lämna dem i fred hade det varit idealiskt.

Allt tyder nu på att det skall fortsätta vara milt i mars och därför har jag börjat flytta ut växter från vinterförvaringen i källaren, Ett antal står från och med i går på altanen under tak och skyddade från vind. Högt på tiden eftersom den ökande dagslängden dragit i gång dem och ljuset i källaren räcker inte till. De tål några minusgrader så det bör gå bra.

Vårens utveckling fortsätter. Den gula julrosen Helleborus ’Gelber Schmetterling’ har nu fullt utslagna blommor. Den har verkligen glatt mig i många år med pålitlig och tidig blomning om än i vanliga fall en månad senare. Den har också självsått sig tämligen flitigt och avkomman har visat sig hålla färgen. Blommorna på fröplantorna går i princip inte att skilja från moderplantans. Här bilder på först moderplantan och sedan på ett av barnen.

Jag såg redan förra veckan, att malkanunneörten, Corydalis malkensis, precis var färdig att slå ut. Nu blommar flera stycken, bland annat denna som rymt ut på gräsmattan intill stenpartiet, där den annars hör hemma.

Den halmgula kejsarkronan, Fritillaria raddeana, har fullt med gula knoppar och är snart mogen att slå ut. Det är verkligen rekordtidigt även det.

Det har fortsatt blåsa

Årets februari kommer man att minnas för blåst och regn. Den värsta stormen var den som fällde tallen för ett par veckor sedan men sedan dess har det varit ett par tillfällen med hård kuling, senast i går. På landet har detta lett till att marken nu är nästan helt täckt med små eller stora grenar som blåst av träden. Det blir mycket att städa upp till våren. Det myckna regnandet har inte åstadkommit några skador så vitt man kan se men nere i dalen nedanför är ån rejält översvämmad.

Har man odlat egen trädgård i 48 år har man trots allt sett alla typer av vinterväder. Årets vinter är ovanlig men inte helt unik. Mera regn har det kommit förr och översvämmat ån mer än i år. Träd har blåst ned förr vid flera tillfällen och temperaturen har varit minst lika hög som i år. Följaktligen är den tidiga vårblomningen något som inträffat flera gånger tidigare och väl kommer att hända igen. Klimatförändringen är uppenbarligen ett faktum men som sagt, liknande vintrar har jag upplevt mer än en gång under de här 48 åren. Jag tillåter mig att njuta av den uteblivna kylan och av att slippa snö. Skall man tro SMHI lär jag inte få njuta av det senare så länge till. Det kan bli snö här senare i veckan.

Tallen står där lutande än så länge och vårblomningen utvecklas. Nu är alla krokusar av de tidigare sorterna helt i blom. Det saknas bara sol för att de skall slå ut fullt ut. Många sorter av våririsar blommar. Även de skulle må väl av lite sol men somliga är faktiskt nästan finast innan de helt vecklat ut sina blommor. Här kommer en liten kavalkad av fyra sorter fångade av kameran i dag. Det är i tur och ordning: ’Blue Note’, ’Spot On’, ’Polar Ice’ och ’Alida’

Det har blåst!

Förra helgens stormbyar fällde en av de stora tallar som står alldeles nedanför min tomt i söder. Sydlig storm är lite ovanligt och tallen hade uppenbarligen inte förankrat sitt rotsystem tillräckligt för att klara det. Den föll in mot en cirka fyra meter hög och brant bergssida och blev stående, lutande in över min tomt.

Min händige granne nedanför berget har åtagit sig att, tillsammans med sin son som är proffs på sådant här, fälla tallen. Det finns troligen möjlighet att klara det utan alltför stora skador. I dag är det nya kulingvindar från söder, så det blir till att oroa sig lite för att ytterligare träd skall ramla eller att den fallna tallen skall knäckas och orsaka mer skador än vid kontrollerad fällning.

Det varma vädret håller i sig (10 grader just nu) och vårblomningen utvecklas i oförminskad hastighet. Nu är snödropparna mer eller mindre överblommade och annat tar vid. De tidigaste våririsarna som stod i knopp för en vecka sedan är nu fullt utslagna. Här är det sorten ’Frozen Planet’.

Tyvärr hade rådjuren härjat med en annan tidig sort, ’Sheila Ann Germaney’, så dess blomning går jag visst miste om i år. För en vecka sedan stod den fint i knopp på väg att spricka ut. Snökrokusarna har fått stå i fred, främst för att jag sprejat dem med ett avskräckande medel, som jag glömt namnet på. Det är alltså sorter av arten Crocus tommasinianus som blommar först. Mycket uppskattad krokus i England där den fått smeknamnet ”Tommie”. Här bilder på några olika sorter i lite olika färg. Jag har slutat notera sortnamnen, då jag ändå inte kan hålla reda på dem.

En senare ”generation” av vårblommor ligger otåligt och väntar. Så här stora knoppar finns i stenpartiet på Pulsatilla vulgaris ssp grandis, stor backsippa. Men det är inte dags för den på ett bra tag än. Normalt blommar den i början av april men i år kan den nog förväntas kanske redan i mitten av mars.

Rekord

Januari höll stilen månaden ut och det betyder nytt rekord för Göteborg. Medeltemperaturen i januari 2020 noterades enligt SMHI till 5,7 grader vilket är en tiondel varmare än det tidigare rekordet från 1989. För att ge lite perspektiv så är det nästan exakt samma temperatur som genomsnittet för observatoriet i Greenwich, London – närmare bestämt en tiondel högre. Årets januari kan för Göteborgs del alltså jämföras med en normal Londonjanuari. Inte alls dumt för oss som avskyr snö och kyla. Mycket nederbörd i form av regn men inte tillstymmelse till snö. Totalt sjönk temperaturen under noll vid fyra tillfällen med som kallast -3,9 natten till den 5 januari.

Jag har redan i förra bloggen visat exempel på vad det här inneburit för blomningen i trädgården på landet. Här en ytterligare blombild, den här gången från gården här utanför min lägenhet i stan. Det är en forsythia som börjat slå ut sina blommor redan i januari. Det får nog anses vara lite av rekord även det.

Nu ställer sig trädgårdspessimisterna naturligtvis frågan hur det går om det blir kallt i februari. Min erfarenhet säger mig att man inte skall oroa sig alltför mycket för det. När januari har varit så mild som i år är sannolikheten hög att det fortsätter i februari. Exempelvis förra rekordåret (1989) då det i januari var 5,6 grader följdes det av rekordtemperatur även i februari; 5,1 grader i snitt. Även mars blev rekordvarm. Året därpå var januari inte full lika varm (4,4 grader) men då slogs både februari- och marsrekorden på nytt. Det året, alltså 1990, fick Vasaloppet ställas in på grund av snöbrist, något som bara hänt ytterligare en gång nämligen 1932. Andra exempel är de milda vintrarna 2007 och 2008 med höga januaritemperaturer. Då stod det sig över februari och mars. 2007 ståtar exempelvis med det gällande rekordet för mars med 6,7 grader. Jag hyser alltså god tillförsikt att ”vintern” skall fortsätta som den börjat.

Månne det kan bli som 1989. Då började jag vårbruket i trädgården den 12 mars enligt min trädgårdsdagbok. Jag noterade att våren då var kommen lika långt som ofta i början av maj. Den 27 mars hade vinbärsbuskarna fullt utslagna blad och den 12 april stod vissa björkar i varma lägen redan gröna. Bilder från den tiden har jag inte men det har inträffat flera gånger sedan dess att de första björkarna grönskar i början av april, bland annat just 2007. Här en bild på en björk med gröna blad den 8 april 2014, en annan mycket mild vinter. Något att börja spana efter om två månader?

Våra träd och buskar har en inbyggd spärr mot att börja grönska alltför tidigt. De är nämligen utöver temperaturen även beroende av ljuset. Det är först när dagslängden har tilltagit tillräckligt som de kan fås att slå ut sina blad. Då det gäller lignoser från sydligare trakter är det annorlunda. De kan lockas att vegetera alltför tidigt eftersom de saknar den här ljusspärren.

Ett par våririsar som hade börjat slå ut så smått på landet i torsdags, då solen värmde och temperaturen kröp upp emot tiogradersstrecket. Den första är den gamla pålitliga sorten ’Pixie’ som alltid brukar blomma först av alla. Den andra är ett nyförvärv i lökbädden vid namn ’Frozen Planet’. Flera andra sorter är långt komna så jag får återkomma med bilder på fullt utslagna exemplar om någon tid.

Vårvinterrapport

Vintern fortsätter som den började, d v s den uteblir. Den lägsta temperaturen som SMHI rapporterat för Göteborg hittills under vintern kom redan i början av december, då det var en kort period med kyla. Natten till den 3 december var det officiellt -5,7 grader. Sedan har det i stort sett varit plusgrader med undantag för några dagar tidigt i januari. På landet har det inte ens varit så kallt. Som lägst fram till nu -4,4. Någon snö har inte setts till.

Detta gör att de tidigaste blommorna börjar dyka upp. I trädgårdarna här i stan kan jag nu beskåda både snödroppar och vintergäck vid mina dagliga motionspromenader. På min hustrus grav blommar sedan en hel månad en julros av okänd sort. Den gör verkligen skäl för sitt namn när den lyser vitt på julen.

På landet har jag ingen julros som blommar så tidigt och jag har inte så många snödroppar. Det är först nu på senare år som jag planterat några sådana. I höstas satte jag rätt många, men de har inte börjat blomma än. Några dyker upp med sina knoppar i alla fall. Fler är på gång men jag får vänta ett tag till på den stora blomningen. Bilderna visar ett par Galanthus elwesii, som funnits några år på lökängen.

Cyclamen coum, dvärgcyklamen, har på ett par ställen börjat blomma med sina små gulliga cyklamenblommor. Den här bilden, liksom snödroppsbilderna, tog jag idag med min gamla kamera, vilket nog förklarar den dåliga skärpan. Svårt att med den få fokus på rätt ställe.

Naturligtvis blommar också hybridkejsarolvonet, Viburnum x bodnantense. Det är numera mer regel än undantag att den busken blommar hela vintern.

Mitt besök på landet i dag var främst avsett för lite frösådd. Sex krukor med perenner och buskar blev sådda. Det känns härligt att få lite jord under naglarna igen!

Nytt år igen

I morgon börjar ett nytt år enligt kalendern, men för mig brukar det nya trädgårdsåret så smått börja, i och med att vi passerar vintersolståndet och ljuset långsamt återvänder. Den första tiden märks inte det särskilt tydligt, utan det är mera mentalt som man känner det. Den allra första trädgårdsaktiviteten brukar vara sådd av perenner och buskar. Jag har legat mycket lågt med frösådd under ett par år men i år blir det lite mera. Det ligger ungefär 15 fröpåsar och väntar i källaren på landet, allt samlat i trädgården i somras. Om några veckor smäller det, beroende lite på hur vintern utvecklas. 

Än har inte vintern anlänt. I dag på årets allra sista dag är det 7 grader och solen lyser från en klarblå himmel. Lite lustigt att se tillbaka på årets första blogg den 1 januari då jag beskrev vädret exakt på samma sätt. Med SMHI:s sätt att definiera vinter brukar den anlända hit ungefär vid den här tiden, alltså sista veckan i december. I år är det inte minsta kyla i sikte och ingen vinter verkar på gång under den kommande tiodygnsperioden. Men detta är ingen sällsynthet numera. Det händer då och då att hösten övergår i vår i februari utan någon vinterperiod emellan. Det artar sig kanske till ett sådant år i år. Men man vet aldrig. Vädret kan ändra sig snabbare än vad SMHI hinner notera i sina prognoser.

Med de allt mildare vintrarna vi haft sedan 80-talet är det inte omöjligt att uppnå det jag drömde om för 50 år sedan, alltså en trädgård där det finns blommor att beskåda under årets samtliga tolv månader. Jag minns hur jag för många år sedan läste hur man i en del engelska trädgårdar planerade sitt växtval med det målet. Då kändes det lite som en ouppnåelig fantasi här hos oss. Nu är det inte omöjligt längre.

Jag har sökt i mina gamla album i datorn och har hittat blombilder från alla månaderna även exempelvis december och januari. Första bilden är från den 18 december 2015 och visar Viburnum x bodnantense, hybridkejsarolvon. Som synes är den då i stort sett helt utslagen och det innebar att vårblomningen nästan helt uteblev.

Andra bilden är från den 3 januari 2015 och visar en vitblommande tibast, Daphne mezereum f alba. Den fortsatte att blomma hela vintern och här är ytterligare två bilder från den 22 februari, respektive den 24 mars.

I februari är det ganska mycket som kan tänkas blomma, främst då bland lökväxterna. Här är ett par exempel. Crocus chrysanthus, bägarkrokus, på lökängen från den 18 februari 2019 och Cyclamen coum, dvärgcyklamen, samma dag. Slutligen snökrokus, Crocus tommasinianus ’Whitewell Purple’ från den 26 februari 2019.

En hel del att se fram emot om bara drygt en månad, om det vill sig väl med vädret.