Pandemitider

Det talas inte om så mycket annat än coronaviruset de här dagarna och som tillhörande riskgruppen är man föremål för ett omfattande intresse. Vi 40-talister beskrivs som oansvariga och själviska, när vi vägrar att gräva ned oss i en total dödande isolering, utan försöker att leva någorlunda vanligt, fast med iakttagande av försiktighet i umgänget med vår omgivning. Vårt relativa lugn och vår obenägenhet till panik kanske beror på att vi upplevt en och annan pandemi tidigare. Jag tänker exempelvis på asiaten 1958-59 med flera miljoner döda världen över, och tusentals i Sverige. En åldersgrupp som drabbades hårt då var barn och unga så vi har tillhört riskgruppen förr. Vi har lärt oss att vara försiktiga men inte till det absurdas gräns.

Exempelvis ser jag inga problem i att flytta ut till landet från i morgon. Risken att jag skall smittas där är såvitt jag förstår betydligt lägre än i stan. Mina dagliga promenader kan ske i total isolering i skogen i stället för på stadsgatorna. Grannarna håller sig på behörigt avstånd men man kan ändå samspråka. Det är alltså dags att hälsa våren på allvar på landet. I dag har jag varit ute en sväng och städat och satt upp värmen så att det skall bli drägligt. I morgon bär det av. Efter den milda vintern har det känts som om värmen snart borde anlända och idag var det dags. 14 grader och en värmande sol. I morgon utlovas ännu lite varmare.

Blomningen som började så tidigt har inte fortsatt i samma utsträckning, men nu tar det nog fart. En tidigblommande buske är Oemleria cerasiformis, indianplommon med massvis av hängande klasar med små vita blommor. Den har sin hemvist i västra Nordamerika.

I lökhuset blommar en del, bland annat denna trevliga gula klocklilja. Namnet är Fritillaria hermonis ssp amana ’Gokzun Gold’, amanusklocklilja. Jag har försökt med den på friland i lökbädden men den blev inte så långlivad. Den kommer ursprungligen från Turkiet/Libanon.

På lökängen har nu krokusarna i stort sett blommat över och det är dags för narcisser. Jag har inte full koll på sorterna men det här torde vara cyklamen-narcissen ’Velocity’.

I lökängen ser jag nu att det börjar dyka upp nunneörter som spridit sig från en närliggande rabatt. Fröplantor har inget eget namn men denna har klara likheter med sorten ’George Baker’ som finns i närheten.

Balkansippan började blomma för två veckor sedan men nu är den helt utslagen. Sorten är Anemone blanda ’White Splendour’. Jag inser att jag måste komplettera med fler i andra färger.

I söderläge är det nu inte så långt kvar till den första pionblomman. Knopparna sväller och börjar visa färg på den här mörkbladiga formen av Paeonia obovata, lackpion. Hemvist Ostasien/Japan.

Slutligen från lökbädden en tulpan vid namn Tulipa humilis ’Odalisque’. Det är den sort av violtulpan som har visat sig mest långlivad. Den är nu inne på sitt åttonde år.

Vårdagjämning

Vårdagjämning och strålande sol från morgon till kväll. Inte så varmt i nordvinden men i södersluttningen i lä har det varit en dag med riktig vårvärme. Jag har slitit med en massa tallris från den fallna tallen och svettats ordentligt. Slitet kommer nog att märkas i musklerna i morgon bitti när det är dags att stiga upp. Riset kommer med tiden att bli en rejäl hög att elda upp.

Vårblomningen fortsätter trots några kyliga nätter med frost. Möjligen har utvecklingen bromsats upp lite. På lökängen är det nu vårkrokusarna , Crocus vernus som tagit över. Solen får dem att öppna sig och jag såg några bin som surrade omkring bland blommorna.

I lökbädden blommar  de små tulpanerna Tulipa bifloriformis ’Starlight’, flera veckor tidigare än vanligt.

Där blommar också Scilla amoena, tuvig blåstjärna. Bildar med tiden, som namnet antyder, en tät tuva med blommor. Kommer troligen från Turkiet ursprungligen.

I höstas planterade jag ett antal lökar av balkansippa, Anemone blanda. Sorten heter ’White Splendour’ och nu börjar den blomma med lysande vita blommor. Det var länge sedan jag hade balkansippa i trädgården. Det har jag inte haft sedan vår förra trädgård men det kommer nog att bli fler i andra färger också.

För ett par år sedan satte jag en ny narciss, som är en utveckling av den mycket populära ’Tète à Tète’. Namnet är ’Tète Boucklé’ och den har utvecklats fint.

Efter blåsten

Nu har vi sluppit stormväder ett tag och det har gått att ta itu med den fallna tallen. Grannen, tillsammans med sin son som är mer eller mindre proffs på trädfällning, har i veckan tagit hand om tallen. Allt gick lyckligt trots en incident, i och med att tallen tog en lite annan fallriktning än planerat. Det som fick sig en törn var min klematislund, d v s ett antal gamla enstammar som tjänar som klätterstöd för klematis. Det skall nog gå att rätta till. Mycket ris blir det att ta hand om.

En del av tacken för hjälpen bli en massa ved åt grannens son, som gärna tar hand om det. Grannens kalkyl pekade på att en sådan här tall kan väga så mycket som ett halvt ton. När den nu är borta är utsikten tillbaka nästan som i gamla dagar. Den tall som står kvar i utsiktslinjen är döende och glesas ut alltmer. Jag tror att den lidit mycket av de senaste somrarnas torka.

I går eftermiddag var det riktigt härligt väder på landet. Värmande sol och en bit över tio grader på termometern. Tack för det säger krokusarna på lökängen, och öppnar sina blommor ordentligt. Snökrokus och bägarkrokus är mest utvecklade. Vårkrokusarna är lite efter än så länge.

I lökhuset blommar också några krokusar. Här är det en sort av strimkrokus, Crocus angustifolia ’Oreanda’. Sortnamnet efter ett område på Krimhalvön där den samlats in. De strimmiga utsidorna på kronbladen syns inte på den här bilden, som är tagen rakt uppifrån. Den står i lökhuset eftersom den levererades sent i höstas. Troligen chansar jag på en utplacering i lökbädden till hösten.

En annan krokus som blommar i lökhuset är Crocus antalyensioides ’Yellow Form’. Det är en ny art som för ett par år sedan beskrevs av Janis Ruksans. Den har separerats ut från arten C antalyensis. Normalformen är ljust blålila men det finns både vita och gula former liksom flerfärgade. Det förekommer en viss diskussion om ifall den gula möjligen är en hybrid. Det får väl avgöras så småningom. Jag får erkänna att detta är lite nördigt. Vad skiljer denna från en massa andra gula krokusar? Kanske inte så mycket som syns utan noggrann granskning. Man får ha en lite speciell läggning för att tycka det är värt att lägga pengar och intresse på sådana här speciella lökar.

Första vårmånaden

I genomsnitt anländer den meteorologiska våren till våra trakter under den första veckan i mars. Så är det inte i år då det aldrig blev någon vinter varför hösten gick direkt över i vår den 15 februari. I vilket fall som helst känns mars ändå som den första vårmånaden. Nu har ljuset återkommit på allvar och dagstemperaturen kryper lite mera regelbundet upp i tvåsiffriga plusvärden. Solen värmer påtagligt och man kan njut av den mot söderväggen. Snart dags för första angenäma utemåltiden och om inte alltför lång tid kan jag börja sova över på landet. Härliga framtidsutsikter!

Facit av vintern blev rekordbetonat. Genomsnittlig medeltemperatur för perioden december till februari uppgick i Göteborg till 4,9 grader, vilket är det högsta som SMHI uppmätt – i alla fall så långt jag har tillgång till data. Tidigare rekord var 4,4 grader från vintern 1989. Den lägsta temperatur jag uppmätte på landet i år under vintermånaderna var -6,4 grader. Så hög minimitemperatur har jag inte tidigare varit med om. Tidigare rekord var 2014 då det som lägst var -8,4. Det börjar nästan kännas lätt subtropiskt. Nu är det svårt att förneka klimatförändringen och den är givetvis inte enbart positiv. Men lite kan man väl få glädja sig åt en mild och skön vinter.

Ett par mycket ömtåliga buskar som jag planterade ut förra året har levt hur gott som helst. Det är skönt för dem att få etablera sitt rotsystem första året i lugn och ro utan sträng kyla och helt utan tjäle i jorden. Hade dessutom rådjuren velat lämna dem i fred hade det varit idealiskt.

Allt tyder nu på att det skall fortsätta vara milt i mars och därför har jag börjat flytta ut växter från vinterförvaringen i källaren, Ett antal står från och med i går på altanen under tak och skyddade från vind. Högt på tiden eftersom den ökande dagslängden dragit i gång dem och ljuset i källaren räcker inte till. De tål några minusgrader så det bör gå bra.

Vårens utveckling fortsätter. Den gula julrosen Helleborus ’Gelber Schmetterling’ har nu fullt utslagna blommor. Den har verkligen glatt mig i många år med pålitlig och tidig blomning om än i vanliga fall en månad senare. Den har också självsått sig tämligen flitigt och avkomman har visat sig hålla färgen. Blommorna på fröplantorna går i princip inte att skilja från moderplantans. Här bilder på först moderplantan och sedan på ett av barnen.

Jag såg redan förra veckan, att malkanunneörten, Corydalis malkensis, precis var färdig att slå ut. Nu blommar flera stycken, bland annat denna som rymt ut på gräsmattan intill stenpartiet, där den annars hör hemma.

Den halmgula kejsarkronan, Fritillaria raddeana, har fullt med gula knoppar och är snart mogen att slå ut. Det är verkligen rekordtidigt även det.

Det har fortsatt blåsa

Årets februari kommer man att minnas för blåst och regn. Den värsta stormen var den som fällde tallen för ett par veckor sedan men sedan dess har det varit ett par tillfällen med hård kuling, senast i går. På landet har detta lett till att marken nu är nästan helt täckt med små eller stora grenar som blåst av träden. Det blir mycket att städa upp till våren. Det myckna regnandet har inte åstadkommit några skador så vitt man kan se men nere i dalen nedanför är ån rejält översvämmad.

Har man odlat egen trädgård i 48 år har man trots allt sett alla typer av vinterväder. Årets vinter är ovanlig men inte helt unik. Mera regn har det kommit förr och översvämmat ån mer än i år. Träd har blåst ned förr vid flera tillfällen och temperaturen har varit minst lika hög som i år. Följaktligen är den tidiga vårblomningen något som inträffat flera gånger tidigare och väl kommer att hända igen. Klimatförändringen är uppenbarligen ett faktum men som sagt, liknande vintrar har jag upplevt mer än en gång under de här 48 åren. Jag tillåter mig att njuta av den uteblivna kylan och av att slippa snö. Skall man tro SMHI lär jag inte få njuta av det senare så länge till. Det kan bli snö här senare i veckan.

Tallen står där lutande än så länge och vårblomningen utvecklas. Nu är alla krokusar av de tidigare sorterna helt i blom. Det saknas bara sol för att de skall slå ut fullt ut. Många sorter av våririsar blommar. Även de skulle må väl av lite sol men somliga är faktiskt nästan finast innan de helt vecklat ut sina blommor. Här kommer en liten kavalkad av fyra sorter fångade av kameran i dag. Det är i tur och ordning: ’Blue Note’, ’Spot On’, ’Polar Ice’ och ’Alida’

Det har blåst!

Förra helgens stormbyar fällde en av de stora tallar som står alldeles nedanför min tomt i söder. Sydlig storm är lite ovanligt och tallen hade uppenbarligen inte förankrat sitt rotsystem tillräckligt för att klara det. Den föll in mot en cirka fyra meter hög och brant bergssida och blev stående, lutande in över min tomt.

Min händige granne nedanför berget har åtagit sig att, tillsammans med sin son som är proffs på sådant här, fälla tallen. Det finns troligen möjlighet att klara det utan alltför stora skador. I dag är det nya kulingvindar från söder, så det blir till att oroa sig lite för att ytterligare träd skall ramla eller att den fallna tallen skall knäckas och orsaka mer skador än vid kontrollerad fällning.

Det varma vädret håller i sig (10 grader just nu) och vårblomningen utvecklas i oförminskad hastighet. Nu är snödropparna mer eller mindre överblommade och annat tar vid. De tidigaste våririsarna som stod i knopp för en vecka sedan är nu fullt utslagna. Här är det sorten ’Frozen Planet’.

Tyvärr hade rådjuren härjat med en annan tidig sort, ’Sheila Ann Germaney’, så dess blomning går jag visst miste om i år. För en vecka sedan stod den fint i knopp på väg att spricka ut. Snökrokusarna har fått stå i fred, främst för att jag sprejat dem med ett avskräckande medel, som jag glömt namnet på. Det är alltså sorter av arten Crocus tommasinianus som blommar först. Mycket uppskattad krokus i England där den fått smeknamnet ”Tommie”. Här bilder på några olika sorter i lite olika färg. Jag har slutat notera sortnamnen, då jag ändå inte kan hålla reda på dem.

En senare ”generation” av vårblommor ligger otåligt och väntar. Så här stora knoppar finns i stenpartiet på Pulsatilla vulgaris ssp grandis, stor backsippa. Men det är inte dags för den på ett bra tag än. Normalt blommar den i början av april men i år kan den nog förväntas kanske redan i mitten av mars.

Rekord

Januari höll stilen månaden ut och det betyder nytt rekord för Göteborg. Medeltemperaturen i januari 2020 noterades enligt SMHI till 5,7 grader vilket är en tiondel varmare än det tidigare rekordet från 1989. För att ge lite perspektiv så är det nästan exakt samma temperatur som genomsnittet för observatoriet i Greenwich, London – närmare bestämt en tiondel högre. Årets januari kan för Göteborgs del alltså jämföras med en normal Londonjanuari. Inte alls dumt för oss som avskyr snö och kyla. Mycket nederbörd i form av regn men inte tillstymmelse till snö. Totalt sjönk temperaturen under noll vid fyra tillfällen med som kallast -3,9 natten till den 5 januari.

Jag har redan i förra bloggen visat exempel på vad det här inneburit för blomningen i trädgården på landet. Här en ytterligare blombild, den här gången från gården här utanför min lägenhet i stan. Det är en forsythia som börjat slå ut sina blommor redan i januari. Det får nog anses vara lite av rekord även det.

Nu ställer sig trädgårdspessimisterna naturligtvis frågan hur det går om det blir kallt i februari. Min erfarenhet säger mig att man inte skall oroa sig alltför mycket för det. När januari har varit så mild som i år är sannolikheten hög att det fortsätter i februari. Exempelvis förra rekordåret (1989) då det i januari var 5,6 grader följdes det av rekordtemperatur även i februari; 5,1 grader i snitt. Även mars blev rekordvarm. Året därpå var januari inte full lika varm (4,4 grader) men då slogs både februari- och marsrekorden på nytt. Det året, alltså 1990, fick Vasaloppet ställas in på grund av snöbrist, något som bara hänt ytterligare en gång nämligen 1932. Andra exempel är de milda vintrarna 2007 och 2008 med höga januaritemperaturer. Då stod det sig över februari och mars. 2007 ståtar exempelvis med det gällande rekordet för mars med 6,7 grader. Jag hyser alltså god tillförsikt att ”vintern” skall fortsätta som den börjat.

Månne det kan bli som 1989. Då började jag vårbruket i trädgården den 12 mars enligt min trädgårdsdagbok. Jag noterade att våren då var kommen lika långt som ofta i början av maj. Den 27 mars hade vinbärsbuskarna fullt utslagna blad och den 12 april stod vissa björkar i varma lägen redan gröna. Bilder från den tiden har jag inte men det har inträffat flera gånger sedan dess att de första björkarna grönskar i början av april, bland annat just 2007. Här en bild på en björk med gröna blad den 8 april 2014, en annan mycket mild vinter. Något att börja spana efter om två månader?

Våra träd och buskar har en inbyggd spärr mot att börja grönska alltför tidigt. De är nämligen utöver temperaturen även beroende av ljuset. Det är först när dagslängden har tilltagit tillräckligt som de kan fås att slå ut sina blad. Då det gäller lignoser från sydligare trakter är det annorlunda. De kan lockas att vegetera alltför tidigt eftersom de saknar den här ljusspärren.

Ett par våririsar som hade börjat slå ut så smått på landet i torsdags, då solen värmde och temperaturen kröp upp emot tiogradersstrecket. Den första är den gamla pålitliga sorten ’Pixie’ som alltid brukar blomma först av alla. Den andra är ett nyförvärv i lökbädden vid namn ’Frozen Planet’. Flera andra sorter är långt komna så jag får återkomma med bilder på fullt utslagna exemplar om någon tid.