Med ögon känsliga för gult

Jag brukar alltid säga att min favoritfärg på blommor är blått. När jag tar mig en sväng i trädgården med kameran för tillfället är det en helt annan färg som totalt dominerar, nämligen gult. Gult har jag fått höra många gånger är fult. Jag tycker inte det. På våren är gula blommor verkligen något som formligen skriker vår. Det är solens färg och sol vill vi ha mycket av på våren. Här kommer en kavalkad av bilder på gula blommor tagna de senaste dagarna i min trädgård.

Jag inleder med en gul sippa, alltså Anemone ranunculoides fl pl. Det är den dubbla formen av gulsippa. Jag har den enkla ursprungsformen också, men den har inte varit lika duktig på att sprida sig av någon anledning.

Svalört är nog en växt som många ställer sig skeptiska till. Den sprider sig hejdlöst och är exempelvis inte så bra när den kommer ut i gräsmattan. Det finns några namnsorter som är betydligt snällare då det gäller spridning. Här är det två stycken. Den första heter Ficaria verna ’Collarette’ och den andra F verna ’Flore Pleno’.

Gulblommande hundtandsliljor finns några stycken. Detta är Erythronium ’Pagoda’. Mycket lättodlad.

En aristokrat i trädgården är den gula svavelpionen, Paeonia mlokosewitschii. Detta är en frösådd från 2012 och nu har den absolut uppnått ”vuxen” ålder. När den blommar är det en höjdpunkt.

En gulblommande buske som också den kan sägas ha uppnått vuxen ålder är den vintergröna Berberis darwinii från Patagonien längst i söder på den sydamerikanska kontinenten. Blommar mycket rikligt i år med sina mättat gula blomklasar, som litegrann stöter i orange. Jag hoppas på mycket bär och således många fröer, som jag kan så och få nya små buskar. Humlorna är i alla fall flitiga har jag märkt.

En favorit bland gulblommande rododendron är ’Princess Anne’. Den har hamnat lite i kläm men sticker i alla fall ut med sina lysande blommor.

En annan gulblommande rododendron är ’Goldprinz’, som inte är rent gul utan bär på en rosa anstrykning, särskilt på knopparna innan de slagit ut. Har bara ett par blommor i år. Det gäller för många rododendron här. Förra året var det väldigt dålig knoppsättning. Oklart varför.

Men man kan väl inte sluta utan att få med en bild på en blå blomma. Det blir en av de absolut vackraste enligt min smak: vårgentiana, Gentiana acaulis. Ytterligare kommentar överflödig.

Från vår till sommar

Maj räknar jag som den första sommarmånaden. Det är i allmänhet i början av maj som dygnsmedeltemperaturen här går över tio grader, och alltså den meteorologiska sommaren inträder. Ofta kommer en värmeperiod i slutet av april då man börjar ana att sommaren är på väg. Så även i år och det som då är ett vackert sommartecken är när magnolian ’Wada’s Memory’ slår ut sina blommor. Mot den blå himlen med några lätta vita moln får man den rätta sommarkänslan.

Vitsippor är väl förstås mera vår än sommar, även om de är blå som här. Jag tror mig minnas att det rör sig om den gamla klassiska blå sorten ’Robinsoniana’ men minns inte säkert.

Lökängen är jag alltmer nöjd med. Allt som jag planterat där har inte trivts så bra, men de vita kungsängsliljorna är en succé. De har spridit sig ordentligt och dominerar vid den här tiden. De små blå pärlhyacinterna gör sig bra som sällskap och verkar också vilja öka i mängd.

Pärlhyacinter är inte alltid blå och jag har en del olika nyanser på olika håll men det finns även gula släktingar. Här i lökhuset blommar den gula myskhyacinten Muscari macrocarpum, med ursprung i Grekland/Turkiet. Som det svenska namnet antyder sprider den en viss väldoft i växthuset. När vädringsfönstren är öppna lockar det humlor och jag får då och då hjälpa stora humledrottningar ut, när de inte klarar det själv.

Gul är också den här bergtulpanen från Iran. Det är en varietet av den vanliga bergtulpanen med gula blommor och namnet är Tulipa montana var chrysanthum. Ingen tulpan jag vågar plantera på friland så den får stå i kruka.

Nu börjar också backsippornas tid. En liten fin backsippa är Pulsatilla albana, klocksippa. Såddes 2015 och planterades ut 2017. Den har haft ett par kämpiga ungdomsår med intensiv torka både 2018 och 2019 i den solbakade backe där den står. Visserligen skall den vara torktålig men ung som den är har den haft svårt att klara etableringen, trots idog vattning. Trots allt har den nu sin första blomma. Ingen jätteplanta än så länge. Jag hoppas på en sommar med lite mer naturlig nederbörd, så att den kan växa till sig.

Också hundtandsliljorna är på gång. Först är en japan, Erythronium sahohime. Som jag konstaterat tidigare är namnet lite tveksamt. Jag börjar alltmer luta åt att det egentligen rör sig om en klon av E japonica med sortnamnet ’Sahohime’. Ljusförhållandena spelar stor roll för bilden. Nu sken solen på den medan motsvarande bild från förra året togs när solen börjat gå ned. Jag försökte korrigera med Photo-shop men riktigt bra blev det inte.

Livet på landet

April är en månad då det inte är enbart angenämt att bo i en dragig och dåligt isolerad stuga. Den äldre delen av huset är närmare 80 år gammal och byggd med en standard som inte påminner om den nuvarande. Dagar utan sol och med kulingvindar runt knuten är det omöjligt att få upp temperaturen till dräglig nivå. Det innebär att än så länge nöjer jag mig med deltidsboende på landet. Skönt att några dagar i veckan komma in till stadslägenheten och värma upp sig, och att dessutom rehabilitera rygg och leder som, ovana vid arbete i obekväma ställningar, ibland skriker till, att nu får det vara nog.

Soliga dagar med mera måttlig vind är det desto skönare. Nu ser det ut som om vi har en sådan vecka framför oss och då blir det mycket tid på landet. Därefter får jag se om det kanske är dags att ta steget till heltidsboende på landet. Det är mycket att göra för att få det snyggt och fint utomhus. Än finns det kvar massor av ris att elda upp. Det har varit extremt blåsigt under höst och vinter. Utöver den nedfallna tallen som jag tidigare kommenterat finns det massor av nedfallna grenar från andra träd att ta hand om. Nästa vindfria dag väntar en ny hög att bli uppeldad. Troligen får det bli på måndag. Dessutom är det hög tid att städa bort allt visset i rabatterna plus att rensa allt ogräs som grott under den rekordmilda vintern.

De kalla nätterna har bromsat upp vårblomningen så att det nästan är som vanligt. Första blommorna börjar slå ut på den första rododendronen. Det är som vanligt R pemakoense, pemakoalpros, som kan börja blomma redan i mitten av april. Det lutar åt en mager blomning i år på mina rododendron. Jag gissar att det var för torrt i samband med knoppsättningen. Pemakoalprosen är ett exempel på det. Så lite knopp som i år har jag nog aldrig upplevt. Den brukar vara mycket rikblommig. Den har sin hemvist i gränstrakterna mellan Tibet och Indien där den växer i klippiga raviner på över 3000 meters höjd. Är härdig till uppåt zon 4 men på grund av sin tidiga blomning kanske mindre lämplig där man kan förvänta sig sena, hårda nattfroster. Blommorna tål inte frost.

Narcisser och pärlhyacint dominerar för närvarande lökblomningen. Här har jag bilder på ett par narcisser i det mindre formatet. Pärlhyacinterna har jag försummat att fotografera i år. Det kan jag nog tänkas reparera till nästa blogg. Första bilden här visar Narcissus scaberulus, som jag haft nu i rätt många år i lökbädden. Där har den också så smått börjat frösprida sig. Ursprungligen är den här miniatyren, som bara är 10-15 cm hög, endemisk i ett litet område i Mondegodalen i Portugal. Lite märkligt att den trivs så bra i Kungsbacka, att den till och med förökar sig.

Nästa bild visar ett nytillskott. Narcissus ’More and More’ är namnet och det är en s k trädgårdsjonkvill. Lågvuxen men något större än föregående. Jonkvillerna karaktäriseras av att varje lök kan ge upphov till flera blomstänglar och att det kan vara flera blommor på varje stängel. Det gör att de är väldigt rikblommiga. Väldoften är en ytterligare tilltalande egenskap. De är emellertid inte alltid så nöjda med vårt klimat och kräver för att bli långlivade god dränering. Åtminstone är det min erfarenhet, som under mitt trädgårdsliv dräpt många sorter av trädgårdsjonkvill. Därför fick denna sin plats i lökbädden, så får vi se om den tycker bättre om det.

Pandemitider

Det talas inte om så mycket annat än coronaviruset de här dagarna och som tillhörande riskgruppen är man föremål för ett omfattande intresse. Vi 40-talister beskrivs som oansvariga och själviska, när vi vägrar att gräva ned oss i en total dödande isolering, utan försöker att leva någorlunda vanligt, fast med iakttagande av försiktighet i umgänget med vår omgivning. Vårt relativa lugn och vår obenägenhet till panik kanske beror på att vi upplevt en och annan pandemi tidigare. Jag tänker exempelvis på asiaten 1958-59 med flera miljoner döda världen över, och tusentals i Sverige. En åldersgrupp som drabbades hårt då var barn och unga så vi har tillhört riskgruppen förr. Vi har lärt oss att vara försiktiga men inte till det absurdas gräns.

Exempelvis ser jag inga problem i att flytta ut till landet från i morgon. Risken att jag skall smittas där är såvitt jag förstår betydligt lägre än i stan. Mina dagliga promenader kan ske i total isolering i skogen i stället för på stadsgatorna. Grannarna håller sig på behörigt avstånd men man kan ändå samspråka. Det är alltså dags att hälsa våren på allvar på landet. I dag har jag varit ute en sväng och städat och satt upp värmen så att det skall bli drägligt. I morgon bär det av. Efter den milda vintern har det känts som om värmen snart borde anlända och idag var det dags. 14 grader och en värmande sol. I morgon utlovas ännu lite varmare.

Blomningen som började så tidigt har inte fortsatt i samma utsträckning, men nu tar det nog fart. En tidigblommande buske är Oemleria cerasiformis, indianplommon med massvis av hängande klasar med små vita blommor. Den har sin hemvist i västra Nordamerika.

I lökhuset blommar en del, bland annat denna trevliga gula klocklilja. Namnet är Fritillaria hermonis ssp amana ’Gokzun Gold’, amanusklocklilja. Jag har försökt med den på friland i lökbädden men den blev inte så långlivad. Den kommer ursprungligen från Turkiet/Libanon.

På lökängen har nu krokusarna i stort sett blommat över och det är dags för narcisser. Jag har inte full koll på sorterna men det här torde vara cyklamen-narcissen ’Velocity’.

I lökängen ser jag nu att det börjar dyka upp nunneörter som spridit sig från en närliggande rabatt. Fröplantor har inget eget namn men denna har klara likheter med sorten ’George Baker’ som finns i närheten.

Balkansippan började blomma för två veckor sedan men nu är den helt utslagen. Sorten är Anemone blanda ’White Splendour’. Jag inser att jag måste komplettera med fler i andra färger.

I söderläge är det nu inte så långt kvar till den första pionblomman. Knopparna sväller och börjar visa färg på den här mörkbladiga formen av Paeonia obovata, lackpion. Hemvist Ostasien/Japan.

Slutligen från lökbädden en tulpan vid namn Tulipa humilis ’Odalisque’. Det är den sort av violtulpan som har visat sig mest långlivad. Den är nu inne på sitt åttonde år.

Vårdagjämning

Vårdagjämning och strålande sol från morgon till kväll. Inte så varmt i nordvinden men i södersluttningen i lä har det varit en dag med riktig vårvärme. Jag har slitit med en massa tallris från den fallna tallen och svettats ordentligt. Slitet kommer nog att märkas i musklerna i morgon bitti när det är dags att stiga upp. Riset kommer med tiden att bli en rejäl hög att elda upp.

Vårblomningen fortsätter trots några kyliga nätter med frost. Möjligen har utvecklingen bromsats upp lite. På lökängen är det nu vårkrokusarna , Crocus vernus som tagit över. Solen får dem att öppna sig och jag såg några bin som surrade omkring bland blommorna.

I lökbädden blommar  de små tulpanerna Tulipa bifloriformis ’Starlight’, flera veckor tidigare än vanligt.

Där blommar också Scilla amoena, tuvig blåstjärna. Bildar med tiden, som namnet antyder, en tät tuva med blommor. Kommer troligen från Turkiet ursprungligen.

I höstas planterade jag ett antal lökar av balkansippa, Anemone blanda. Sorten heter ’White Splendour’ och nu börjar den blomma med lysande vita blommor. Det var länge sedan jag hade balkansippa i trädgården. Det har jag inte haft sedan vår förra trädgård men det kommer nog att bli fler i andra färger också.

För ett par år sedan satte jag en ny narciss, som är en utveckling av den mycket populära ’Tète à Tète’. Namnet är ’Tète Boucklé’ och den har utvecklats fint.

Efter blåsten

Nu har vi sluppit stormväder ett tag och det har gått att ta itu med den fallna tallen. Grannen, tillsammans med sin son som är mer eller mindre proffs på trädfällning, har i veckan tagit hand om tallen. Allt gick lyckligt trots en incident, i och med att tallen tog en lite annan fallriktning än planerat. Det som fick sig en törn var min klematislund, d v s ett antal gamla enstammar som tjänar som klätterstöd för klematis. Det skall nog gå att rätta till. Mycket ris blir det att ta hand om.

En del av tacken för hjälpen bli en massa ved åt grannens son, som gärna tar hand om det. Grannens kalkyl pekade på att en sådan här tall kan väga så mycket som ett halvt ton. När den nu är borta är utsikten tillbaka nästan som i gamla dagar. Den tall som står kvar i utsiktslinjen är döende och glesas ut alltmer. Jag tror att den lidit mycket av de senaste somrarnas torka.

I går eftermiddag var det riktigt härligt väder på landet. Värmande sol och en bit över tio grader på termometern. Tack för det säger krokusarna på lökängen, och öppnar sina blommor ordentligt. Snökrokus och bägarkrokus är mest utvecklade. Vårkrokusarna är lite efter än så länge.

I lökhuset blommar också några krokusar. Här är det en sort av strimkrokus, Crocus angustifolia ’Oreanda’. Sortnamnet efter ett område på Krimhalvön där den samlats in. De strimmiga utsidorna på kronbladen syns inte på den här bilden, som är tagen rakt uppifrån. Den står i lökhuset eftersom den levererades sent i höstas. Troligen chansar jag på en utplacering i lökbädden till hösten.

En annan krokus som blommar i lökhuset är Crocus antalyensioides ’Yellow Form’. Det är en ny art som för ett par år sedan beskrevs av Janis Ruksans. Den har separerats ut från arten C antalyensis. Normalformen är ljust blålila men det finns både vita och gula former liksom flerfärgade. Det förekommer en viss diskussion om ifall den gula möjligen är en hybrid. Det får väl avgöras så småningom. Jag får erkänna att detta är lite nördigt. Vad skiljer denna från en massa andra gula krokusar? Kanske inte så mycket som syns utan noggrann granskning. Man får ha en lite speciell läggning för att tycka det är värt att lägga pengar och intresse på sådana här speciella lökar.

Första vårmånaden

I genomsnitt anländer den meteorologiska våren till våra trakter under den första veckan i mars. Så är det inte i år då det aldrig blev någon vinter varför hösten gick direkt över i vår den 15 februari. I vilket fall som helst känns mars ändå som den första vårmånaden. Nu har ljuset återkommit på allvar och dagstemperaturen kryper lite mera regelbundet upp i tvåsiffriga plusvärden. Solen värmer påtagligt och man kan njut av den mot söderväggen. Snart dags för första angenäma utemåltiden och om inte alltför lång tid kan jag börja sova över på landet. Härliga framtidsutsikter!

Facit av vintern blev rekordbetonat. Genomsnittlig medeltemperatur för perioden december till februari uppgick i Göteborg till 4,9 grader, vilket är det högsta som SMHI uppmätt – i alla fall så långt jag har tillgång till data. Tidigare rekord var 4,4 grader från vintern 1989. Den lägsta temperatur jag uppmätte på landet i år under vintermånaderna var -6,4 grader. Så hög minimitemperatur har jag inte tidigare varit med om. Tidigare rekord var 2014 då det som lägst var -8,4. Det börjar nästan kännas lätt subtropiskt. Nu är det svårt att förneka klimatförändringen och den är givetvis inte enbart positiv. Men lite kan man väl få glädja sig åt en mild och skön vinter.

Ett par mycket ömtåliga buskar som jag planterade ut förra året har levt hur gott som helst. Det är skönt för dem att få etablera sitt rotsystem första året i lugn och ro utan sträng kyla och helt utan tjäle i jorden. Hade dessutom rådjuren velat lämna dem i fred hade det varit idealiskt.

Allt tyder nu på att det skall fortsätta vara milt i mars och därför har jag börjat flytta ut växter från vinterförvaringen i källaren, Ett antal står från och med i går på altanen under tak och skyddade från vind. Högt på tiden eftersom den ökande dagslängden dragit i gång dem och ljuset i källaren räcker inte till. De tål några minusgrader så det bör gå bra.

Vårens utveckling fortsätter. Den gula julrosen Helleborus ’Gelber Schmetterling’ har nu fullt utslagna blommor. Den har verkligen glatt mig i många år med pålitlig och tidig blomning om än i vanliga fall en månad senare. Den har också självsått sig tämligen flitigt och avkomman har visat sig hålla färgen. Blommorna på fröplantorna går i princip inte att skilja från moderplantans. Här bilder på först moderplantan och sedan på ett av barnen.

Jag såg redan förra veckan, att malkanunneörten, Corydalis malkensis, precis var färdig att slå ut. Nu blommar flera stycken, bland annat denna som rymt ut på gräsmattan intill stenpartiet, där den annars hör hemma.

Den halmgula kejsarkronan, Fritillaria raddeana, har fullt med gula knoppar och är snart mogen att slå ut. Det är verkligen rekordtidigt även det.